Att avsluta året.

Det finns många sätt att avsluta året på.
Vad kan vara bättre än att gå på tur, med skidor på fötterna, ut i snörik natur där allt är skinande vitt.
Att följa uppkörda spår, upp efter Hagaris linan svänga in, upp mot Blåvikshöjden fortsätta västerut mot Västersel.

Stanna upp, se solen smeka topparna av Långberget och Storberget, där borta mot Drömme hållet.

Skåda ut över en isbelagd och snötäckt Hinnsjö, se skogar breda ut sig och långt bortom ana, där Botniabanan, djupt inunder Björnböle stormyran, med sin tunnel strävar mot norr.

Skida lugnt fram över myrmarker, se solen kravla sig upp snett bortom Näshöjden, ger hopp om, att om någon månad eller så kan man se den allt högre på himlen.

Följa uppkört spår in på Mjäla vägen, bort mot Mjäla och Näsfäbodar, se spår av skogens vilt, stanna till fånga naturen på bild, bara njuta av att glida fram.

Stanna till vid Näsfäbodar, njuta en stund vid en uppgjord brasa i kamin, dricka varm svartvinbärssaft, spetsad med druvsocker, prata bort någon minut, det kan vara flera som är på tur.
Tro nu inte att detta är en tanke bara, det är reell verklighet, så har min Nyårsafton varit.
Vi är lyckligt lottade vi Nolaskogsare med vår underbara natur och de möjligheter till rekreation den inbjuder till.
Ta tillvara den möjligheten, så billig, enkel och underbar.

Annandags promenad

Äntligen har kylan dämpats, endast -5 ynka grader, rena sommaren.
Vi har Amber hos oss, medan husse och matte är på middag och ishockey.
Det blir en långpromenad in på Bjästamon, där kan hon springa fritt efter hästvägar.
Skrämmer upp ett 10 tal orrtuppar, som grävt ned sig i snön, det blir rusning efter dem, från Amber, trevligt att få se så många orrfåglar samlade på ett ställe.
Det blev en fin tur på ca. 2 tim och 12 km. skönt.

Pissväder

Det bara snöar och är kallt, inbjuder inte till några skidturer, inga spår här nere på byn och inne på fjället är det inte hellre så lockande att vara.

Nu stundar dock Jul, förhoppningsvis blir det ett stabilare väder allt eftersom, kanske någon tö så all kallsnö sätterihop sig och bär bättre när man går på tur.

Ser fram emot att kunna gå ut på tur inne på Nätrafjället snart.

En vintrig bild från Kavelbromyran får avsluta, där kommer det att vara toppen att gå på skarsnön till våren.

Min hemlighet.

Jag är en vindpinad tall, jag står på Kasstobergets topp sydväst Svarttjärn i Själevad.
Jag bär, eller jag har burit, på en hemlighet i mitt grenverk, i en av mina grenar har något speciellt varit dolt.
Det har varit något, man måste ha ett speciellt öga för att se, något ingen gemene man kunnat ana.
Många vandrare har gått förbi, ja någon har till och med stannat upp för en kort rast, ingen har anat vad som finns i mitt grenverk.
En dag kommer en annorlunda vandrare, han går sakta ser sig om, spanar in i grenverk som söker han något.
Kommer fram till, där jag har min rotade plats, kastar en blick tvekar som, skall jag kolla mera, eller fortsätta.
Han har den rätta blicken, han har sett något som ingen annan förut sett, stannar upp spanar in i mitt grenverk, byter plats synar ur en annan vinkel.
Ett beslut har fattats, vandraren har ett verktyg i sin hand en liten såg, han klättrar upp har sett var min hemlighet finns.
En av mina grenar, den kapas och en del av den, den han är särskilt intresserad av tas om hand och vandraren vandrar bort med min hemlighet.
Jag är inte ledsen, vet att den kommer att pryda någonstans.

Jag är en avkapad gren från min moder tjurtallen på Kasstoberget, vandraren bär mig hem till sig, jag är nyfiken skall han finna min hemlighet?
Vandraren, sökaren, sitter vid sin bänk, vrider mig runt, synar mig från alla håll.
Börjar så att med sin kniv skala bort all bark, jag ryser av förväntan, känner att jag kommit rätt.
Kniven skär djupt i min ved, jag känner ingen smärta bara en förväntan, min klädnad som dolt min hemlighet, skalas bort och efter en tid av mödosamt arbete är jag, som jag alltid vetat, detta är jag.
Nu pryder jag min mästares matsalsbord, jag känner mig nöjd, jag är unik, jag är glad att vandraren där på Kassatoberget såg vad som doldes där i en kvist på min moder tjurtallens stam.


Jag är en Mård.

Vinterlandskap.

Det har varit sträng kyla, en längre tid, lär visst vara den kallaste november i manna minne.
Vad gör man när det är kallt, man kan ju inte bara sitta inne, det har blivit promenader, kylan känns mindre då.
Hade planera en fjällresa i dagarna, “träningsläger”, men har backat ur för kylans skull.
Men nu har det vänt, kanske bara tillfälligt, sju-åtta minus grader då får det bli en tur på skidor ändå.
Hinnsjöstugan, Nätrafjället, följer skogsbilväg upp mot Västanåhöjden, är egentligen inte mera snö här uppe än nere på byn, men den ligger kvar på träden.




Skogsbilväg, från Hinnsjöstugan



Blåvikshöjden

Fantastiskt vinterlandskap upp mot Blåvikshöjden, träden dignar under snön, allt är vitt och så rofyllt tyst, solen vill bryta fram, den ligger lågt orkar knappt upp över trädens toppar.
Skogens vilt har varit i farten, påminner om ungdomsåren när det fanns gott om det vilda, älg, hare, räv och mård har lämnat spår där efter vägen.
Älgen har trampat kring, som folk i ett villa kvarter, i sök efter mat, finns gott om sly efter vägkanten att mumsa på.
Haren har sin traja, kors och tvärs, det har varit många i farten sedan sista snöflingorna.
En mård har också korsat vägen, i sitt sök efter mat, finns nog mest bara skogsmöss att mumsa på.
Gråfågel, orre, järpe, tjäder och ripa, ofta på mina tidigare skidturer har jag stött upp fågel, men nu är det, verkar det som, dött i skogen. Inte ens uppe på Blåvikshöjden, där det brukar var orrspel på våren, finns det fågel.



Västanåhöjden

Det är ändå inte helt dött, där inunder Västanåhöjden vid Sunnansjö fäbodar, har orrar haft sitt nattkvarter, nedgrävda i snön har de säkert haft det riktigt mysigt, de har dock hunnit i väg innan jag kommer skidande, men spåren finns.




Motsol, mot Kornsjöstormyran

Vänder vid Sunnansjö fäbodar, det har blivit en skön tur, har spårat hela vägen så kalorier har förbrukats i mängder, men nu är det mest utför tillbaka.
Vilken skön tur det varit, så vackert med allt det vita, med en blek sol som knappt orkar upp, och den oändliga tystnaden, underbart.




Kavelbromyran

Skidor

Det har inte blivit någon tur, varken på skidor eller promenad, in på fjället eller skuleskogen på ett tag.
Däremot har det blivit turer på skidor inne på Bjästamon, är faktiskt riktigt bra där trots att det är så lite snö, fina spår.
I dag blev det också en tur, två varv på fem km. spåret, lite kallt -10 gr. men det gick riktigt bra, var sladdat och spårat så den gamla snön kommit fram.
Kanske i helgen som kommer, att det blir en tur in på fjället, om kylan tillåter.

Bjästamon

Det är lovat sol och - grader, det är moln och dis och - grader.
Ändå ett fint skibern väder.
Bjästamon och fem km. spåret, helt perfekt alltså, är omkr. 15 cm snö men ändå fina spår, bra underlag.
Det blev 2 varv, tycker det får räcka, så här i början, kändes riktigt bra, lite bakhalt bara.
En liten promenad också på eftermiddag.

Bjästamon

Efter gårdagens tur på skidor, fick det bli en promenad i dag, lite träningsverk faktiskt efter skidturen, beror väl mest på att det inte fanns några spår.
Bjästamon, dit ställdes kosan, ett fantastiskt fint promenadområde helt i närheten, lite slirigt att gå är faktiskt ganska bra med snö.
Fantastiskt fem km. spåret är spårat nu kan man ju ta med sig skidorna på mon.
Hoppas väderleken står sig, med några - grader.

Första gången.

Det har nu kommit snö, här nere på byn, omkring 15 cm.
Funderar, det borde gå att åka skidor inne på fjället, efter skogsbilvägar, skulle smaka med en första tur så här på fars dag, en passande fars dags present.
Skrikesbodarna, skogsbilvägen upp mot Näsbodarna, ser riktigt vinterlikt ut, något mera snö än nere på byn.
Skogsbilvägen plogad, tydligen någon avverkning på gång, det går ändå bra att skida.
Linan Eden och Näs fjällskog, hit är det plogat, men än sen, det har varit flera på skidor, tydligen i går, så det finns ett spår att följa.
Det har varit ett flertal älgar ute under morgontimmarna, har korsat vägen på ett flertal ställen, har väl varit ute på näringssök.

Som synes, visst är det lite av vinter.

Mellantretjärn med Vargberget i bakgrunden.

Här är det ospårat.

Lämnar spåret där en gren av vägen går ned mot Mellan Tretjärn, här är det helt ospårat, vinglar fram som en skadeskjuten kråka, inte lätt första turen, med balansen och dessutom ospårat i två dm. snö.
Vänder där vägen svänger upp mot höjden norr Aftontjärn.
Återfärden blir betydligt lättare, finns spår att följa och dessutom ganska mycket utförslöpa.
Det blev en fin tur, denna första, visserligen dåligt med balansen så här första gången men turen var skön, ganska jobbig fanns ju inga spår.

Påbörjad Bäverdamm i Svartån vid Skrikessbodarna

En verklig vinterbild.

Snöflingor falla

Det snöar, det första riktiga snöfallet för i höst, bjuder in till ett firande av högtidsdagen (80 år) med en snöpulsarvandring.
Bjästamon, rogivande, snöflingor dalar sakta ned det är tyst i skogen, endast tinitusen visslar sin ständiga sång.
Tankarna går, allt mellan himmel och jord flimrar förbi, som en filmsekvens.
Barn och ungdomsåren, har sett lite av bortskämda barn på tv, flimrar förbi, minner om tiden när man var barn, vilken kontrast.
Sex år i skola, ingen väg eller skolskjuts, sommartid gick väl ann men vinter.
Göra eget spår med skidor, gamla trälaggar, sätta i spänn vid järnspisen, valla med tjära och stearinljus, laga bindning med hösträng, kämpa fram i djupsnö till skolan på morgonen, har man tur finns spåret kvar vid hemfärd.
Raster i skolan, direkt ut, bygga hopp vid Kattberget, skotta bandyplan Skulvika, spela bandy med en klubba gjord av en krokig björk slana, det var livet.
Börja jobba, nyfyllda fjorton år, med att ligga borta under veckan på en fäbodvall och hugga timmer.
Vill ändå inte byta bort min ungdom, mot dagens bortskämda barn, vi hade en underbar uppväxt.
Så går tankarna, barndom och ungdomstid flimrar förbi, likt flingorna från skyn, för att sedan försvinna.
Snöpulsvandringen, upp mot milen över, en dusch och sen bara njuta av dagen.
Detta vill jag kalla att fira.

Nästan vinter.

Solen flödar, från en klarblå himmel, det är några - grader och kroppen kräver, nu är det vandringsdags.
Lämnar bilen vid Bryngeviken, Nätra fjällskog, här är 6-7 cm snö, nästan vinter, är man inte alltför rädd om skidorna skulle det gå bra att skida på skogsbilvägen.
Vandrar in på skogen, följer en gammal skogsbilväg, en mård har passerat, tvärs vägen, kanske under morgontimmarna. Längre fram har en älg, en kviga, passerat även det förmodligen under morgontimmarna.
Vid vägs slut, svänger jag upp mot Hästen ämnar mig upp för att sedan svänga norr mot Stor Torsmyran och tillbaka till bilen.
Svår klättring upp, det är halt genom snön och det är svårt se hur marken är, snön döljer.
Uppe på Hästen, utsikten magnifik, Stor Degersjön och vidsträckta skogar åt alla håll.
Gråfågel har vandringsökt mat lite här och var och en mård, har även här, genomsökt berget för att, kanske, få sig ett skrovmål.
Har den tur kanske en fågel överrumplas, eller en ekorre, men troligast får den nöja sig med skogsmöss.
Vänder nu åter, ställer kursen mot Stor Torsmyran för att där kunna ta en annan skogsbilväg tillbaka till bilen.
Det blev en fin runda, men får nog vänta med flera vandringar stiglöst till snön kommer på riktigt och skidorna kan plockas fram.
Det blev även nu några bilder, naturbilder, går ju alltid och hoppas på att överrumpla något vilt, få en bild, men än har turen gäckat.

Så har jag vandrat i dag

Lite av vinter

Utsikt ut över Stor Degersjön

Tjärtall stubbe

Titt ut.

Granbarkborre

Hösten är här, men en dag med fint väder bjuder på en, kanske, sista tur in till Entré Väst.
En vandring bort till utsiktsplatsen, Nylandsruten med Långtjärn där nere, en behaglig vandring.
Ett orosmoment, Granbarkborre, den har bara under sommaren invaderat ett, säkert, femtiotal granar efter stigen mot utsikten, oroväckande.
Hur skall det se ut om några år, bara torrgranar efter leden, kommer inte att se bra ut.

Rimmfrost på väg in.



Surdraget vid infarten


Barkborrens härjningar



Härlig utsikt ut mot havet

Långtjärn isbelagd

Spjuteslia

Vädret är fint, manar till en vandring, solen strålar från en nästan molnfri himmel, 5-6 grader varmt.
Funderar på Spjuteslia och upp mot Näskeberget och Tv masten därstädes.
Detta är marker jag aldrig varit på förrut.
Transport sträcka upp på lia, sedan vandring in mot Näskeberget och vidare bort, för att så småningom komma ned vid skjutbanan Bredånger, sedan väg tillbaka hem.
Några, i mitt tycke, fina naturbilder, det är otroligt vilken natur vi har.
Underbar utsikt och vyer, var man än är.

En bild ut över Bjästa, Skrikesjön kan ses i fjärran.




Så här kan man också se ut.




Vy ut över Bredånger, Åfjärden, Köpmanholmsfjärden med Köpmanön och Balesudden i fjärran.

Dis över Stocksjön

Efter en regnig natt, har vädret blivit bättre, rena sommaren, vad göra då? Naturligtvis en vandring.
Skuleskogen hägrar, har snart bekantat mig med allt inne på skogen, en sträcka dock kvar.
Entré Norr och upp mot Tjärtunnberget, det blev en tung klättring upp men den mödan var det värt, vilken utsikt.
Nuddar Bergstjärn på den norra sidan, för att sedan söka mig till stigen som går från Ytterbölen till Skrattabborrtjärn.
Följer stigen till Skäftesdalen, får en i mitt tycke fantastisk bild av bäcken som rinner fram i dalen och har Åksjön som sin moder.
Bortom bäcken viker jag av med kurs mot Stocksjön.
Stocksjön isbelagd, men värmen har gjort att det är vatten på isen som dunstar, ett lätt dis breder ut sig över tjärnen.
Vackert när solen bryter igenom diset och kastar solkatter i reflex från is och vatten.
Följer utloppsbäcken ned till där den flyter ihop med bäcken från Åksjön, den bäcken blir nu Skravelbäcken.
Fortsätter att följa bäcken, landskapet oländigt, tur att det finns viltstigar här och var det blir att skifta mellan olika stigar, beroende av hur viltet gått.
Kommer så småningom fram till leden, från Entré Norr och upp till Slåttdalsskrevan, framkomligheten blir nu bättre, men det gäller att hålla tungan rätt i mun, otroligt halt på stenar och trädrötter.
Vilken härlig strapats rik runda det blev, visst är vi lyckligt lottade, som har sådana utflyktsmål inom vår kommun.
Rekommenderas, gå på sidan av leden, om Du kan, det är där äventyret väntar,

Så gick min vandring

Påbörjat svartbygge

Vilken utsikt, Bjästa i fjärran, mot norr

Hummelvik och Stranna

Utsikt.

Bergstjärn isbelagd

Åksjöbäcken, visst är det tjusigt

Dis över Stocksjön

Solkatter över Stocksjön

Isfläckar på berget, det gäller att se upp så man inte drattar.

Skravelbäcken

Täckstjärn

Strålande höstdag, solen flödar från en molnfri himmel, måste bara ut på en vandring.
Vart skall jag ställa kosan? Täckstjärn, inne på Bales naturreservat, dit har jag aldrig varit, varför inte en tur dit så här på höstkanten.
Start, Hålviken, följer stigen mot Balestjärn,typ transportsträcka, där stigen svänger upp mot Täcksklinten, viker jag av och börjar klättring upp för berg, kurs mot Täckstjärn.
Två tjädertuppar, lyfter tungt när jag kommit en bit upp, annars inte ett liv allt tyst och stilla. Har träffat några svamp sökare efter stigen, det har varit allt.
Börjar nedstigningen mot tjärnen, efter att ha nått toppen, i dalgången ned mot tjärnen, har en älg nyligen passerat, spåren helt färska. Några Järpar flyger upp och seglar iväg en bit bort.
Så är jag då framme vid tjärnen, en cirkelrund isbelagd liten tjärn, ligger djup ned mellan bergen.
Nu är det tid för tillbaka väg, svänger norrut för att kunna ta stigen tillbaka, räknar med att komma fram till stigen i närheten av uppfarten mot Täcksklippen, visst så blev det.
Vänder kosan hemåt, svamplockarna är kvar på samma ställe, måste ha varit gynnsamt där.
Det blev en fin runda mycket klättring i berg, men så är ju vår Höga kust.

Inritat ungefärlig vandring.



Här bor småfolket, vättarna, säkert en fin boplats.


Solen bryter igenom den täta granskogen, färgar björnmossan grön


Täckstjärn helt isbelagd, där den ligger nedbäddad mellan bergen.


Utsikt mot Köpman holmen

"Annersia" av skogen

Ännu en fin höstdag, har varit flera - grader under natten, nu flödar solen och den ger faktiskt lite värme ifrån sig.
Skuleskogen har varit ett utflyktsmål, hela sommaren, men Skuleskogen är ju mer än Nationalparken, vi har ju “annersia” bort mot Ödstjärn och markerna in på Ödensfjäll.
Startar en vandring vid Ödstjärn, med kurs mot Björkåbäck.( I min ungdom, senare hälften av 1940- talet, fanns här en stig från Björkåbäck till Ödensfäbodar. Vi var några grabbar som högg resved norrsidan Ödstjärn och övernattade i Ödens fäbodar och då gick vi den stigen, efter att vi cyklat från Bräcke till Björkåbäck.)
Vandrar tvärs över skogen, förbi djupmyran och fram till Pålsjöbäcken, följer en skogsbilväg upp efter Pålsjöbäcken, för att så småningom vika av upp mot Rödtjärn. (Rödtjärn, ett nostalgiskt minne från barn och ungdomsåren, när man först fick följa far på mete av småöring i tjärnen, en upplevelse, senare, när man vuxit till sig lite, flera minnesvärda ensam metarturer dit.)
Fortsätter förbi tjärnen, håller norrsluttningen Pikberget, upp till Pålsjön, svänger upp förbi södra ut löpan på berget och fram till Flärken.
Från Flärken, korrigerar jag min kurs för att ta gen direkt mot bilen och Ödsstjärn, hamnar dock i gamla hyggesrensningar, nästan oframkomliga, svårt hålla kurs, rundar berg och hamnar några hundratal meter höger Ödensfäbodar.
Har nu skogsbilväg att vandra så resterande sträcka blir lätt framkomlig.
Rundan blev drygare än beräknat, inte så sevärd inga finare blickfång, ändå en skön vandring med nostalgisk tillbakablick.

Ungefärlig sträckning av min vandring.




Vacker skogsbilväg

Utloppsbäcken Rödtjärn

Flärken, isbelagd.

Mossa på marken i gammalskogen