Krypen.

Det är moln från morgonen och förmiddagen, skiner upp så småningom artar sig till en bra eftermiddag, vandra och fotografera hägrar.

Det är ett tag sedan Entré Nord stod som utgångspunkt, någon månad sedan, passar bra med ett nytt besök.

Vandrar förbi Salsviken bort mot en liten kallkällbäck, som där rinner ned mot havet.

Här tar jag kurs mot Krypen, en brant öppning upp mot kustbergen, det blir en hård klättring, men väl uppe ges lön för mödan.

Hela skärgården breder ut sig där nere i djupet, vilken fantastisk utsikt, kameran riktas in mot den mer hänförande utsikten efter den andra, lyckliga jag som får uppleva detta.

Fortsätter långt inne på skogen bort mot Tärnättvattnen, bergen innan uppe på hitom, ännu en gång breder den hänförande utsikten ut sig, än en gång åker kameran fram, klick, klick bild på bild laddas upp.

Tid för hemfärd, som sig bör den lättare vägen är inget som lockar, hittar en liten skreva, typ Slottdal i miniatyr, söker mig ned från berget försiktigt, efter några vedermödor, hittas leden mot Näske fäbodar, nu blir det lätt vandring efter leden tillbaka.

Så var den vandringen avklarad, allt det sköna har lagrats, på såväl näthinna som i kameran, det blev verkligen en skön dag.

 

Balesuddens naturreservat.

Har fått hem mitt nya objektiv, det kliar i forskarnerven att prova.

Natureservat Bales, bör passa perfekt, här finns allt, bara man gör sig omaket att klättra berg.

Täcksberget blir en bra utsiktsplats, en bra plats att fotografera ifrån.

Här breder hela skärgården ut sig, öarna och skären flyter samman, det är svårt avgöra vilka som är vilka, men det är Gudomligt vackert.

Närmast Älgön med sin kalv, Älgön förresten var i ropet redan under 1600 talet, när en val strandade där och det blev skärmytsling mellan ortsbefolkning och prästerskapet, och att ön gavs i gåva till Nätra sockenmän, av drottning Kristina, nu lär ön vara till salu, om den inte redan är såld.

Ulvöarna, Trysunda, Strängöarna, Skrubban, det går inte omnämna alla och inte nog med det, mot norsost och norr synes Örnsködsvik med omnejd.

Vilket panorama det är, och mitt i allt ligger Balestjärn som ett blått öga bligande upp mot kläppen.

Jag får mina bilder, den ena skönare än den andra, (åtminstone i mitt tycke,) jag är lyckligt lottad, att ännu ha kraften och förmågan, söka mig ut, kunna ta del i allt det vackra som vår natur kan erbjuda.

Skulle kunna stanna länge, bara njuta, men ställer ändå kosan tillbaka mot Hålviken och den väntande bilen.

En dopping möter när jag närmar mig vikens vatten, flyr i en kaskad av sprutande vatten när jag kommer för nära.

Det var det enda av levande jag fick uppleva på min vandring, förutom en “regnrypa” spillkråka och ännu en ensam vandrare.

Lyckliga vi två som fick uppleva dagen.

 

Tjärnberget!

Tjärnberget har länge hägrat, ett besök att kolla utsikten och fotografering, dagen passar bra, solig och skön höstdag.

Inunder Tjärnberget ligger Kornsjötjärn, spegelblank ligger den och ruvar, som ett jättestort öga, tittande upp mot berget.

Det är lugnt och stilla runt tjärnen, den här årstiden, annat på våren, här häckar 500-600 skrattmåspar, svarthakedopping, vigg, enstaka par av kanadagås, kricka, gräsand, bläsand och knipa. Även trana har häckat. Tättingar som sävsparv och

sävsångare häckar i sjöns vassområden och omgivande skog har ett rikt fågelliv, området klassad son naturvårdsområde.

Söker mig upp på berget från norra sidan, inte så brant, vandrar genom tät ungskog och längre upp jag kommer dess bättre utsikt, ändå inte så bra som jag hoppats.

Väl uppe på bergets topp, visar det sig att tallskogen växer ganska tätt, ser inte så ut från bergsfoten, utsikt men inga bra platser öppnar sig för fotografering.

Den enda, som egentligen bjuds, är en blick ned mot Kornsjötjärn där i djupet inunder berget.

Utflykten var ändå givande, säkert 500-600 kalorier, en liter svett och magisk känsla i kroppen efter strapatsen, inte illa, motion helt gratis.

Nylandsberget

 
September månads första vandring, dagen är riktigt fin, växlande moln med en frisk vind, som tidvis kommer med några riktiga körare.

Än är det dag kvar på den ordinarie älgjakten, det finns dock ett område som är helt fredat från jakt, Skuleskogen.

Efter att ha rensat, gårdagens lingonskörd, tagit upp lök och potatis, från den lilla kolonilotten, här på vårt bostadsområde, hägrar vandring.

Angör Entré väst, ett ganska stort antal parkerade bilar, visar att än är det semestertid, till och med ett par husbilar står här parkerade.

Min håg står dock inte till vandring efter leder, nu skall ett berg undersökas, ett berg, Nylandsberget, jag inte varit upp på förr, det börjar bli ont om den varan ( berg jag inte varit upp på).

Följer leden ned till norrspetsen Långtjärn, sedan blir det kurs nordost mot Svarttjärnen, den tronar lugnt och skyddat inunder Nylandsberget.

Markerna mot berget, är ett myller av små höjde, myrar och tät gammalskog, en riktig vildmark.

Uppe på den första bergknallen, kan man se Nylandsberget, där mot nordost, ser så nära ut, men vet att det är upp mot 2 km, stiglöst land innan klättringen kan börja.

Väl uppe på berget, breder ett fantastiskt panorama ut sig, fantastiska vyer åt alla väder streck.

En sparvhök försöker bemästra vindbyarna, men får tji, seglar, blåser, iväg bort över skog och berg, pådriven av vinden.

Skulesjön med sin bebyggelse, Köpmanholmen, ut mot havet med dess fantastiska skärgård och sedan mot väster, skog och berg, återigen skog och berg.

Så tid för återfärd, Nylandsruten syns i fjärran, dit skall jag, rundar Åksjön och riktar sedan in mig mot norr spetsen Långtjärn.

Återigen, upp för bergknallar, över myrmarker, vandring genom gammal sagoskog och se där nu skymtar Långtjärn, helt perfekt inte en meter fel.

Nu, endast leden upp tillbaka till utgångspunkt.

Så var ännu en vandringsdag tillända, skön känsla i kroppen, efter krävande vandring och härliga naturupplevelser.

 

Nylandsberget

 

Köpmanholmen

Skulesjön med omnejd.

 



 

Trollet Nylandsberget

 

Sagoskog

 



 

Trollslända