Hälsat på en gammal vän.

Ett par år sedan sist, nu ett kärt återbesök, jag besökte min vän.

Min vän är gammal, säkert upp mot 500 år, rund om midjan sådär 380 cm och med ett BMI som är skyhögt, men ganska knater ändå, står med alla rötter tryggt förankrad i marken, där väster Krokvattna men inunder Vargberget, lite ålderskrämpor, men go, en sann vän.

Vi fick en skön stund tillsammans, jag fick mig tald om händelser som timat sedan sist vi sågs, ruskdagar med regn och blåst, våttung blötsnö på den yviga kronan, om vilt som hastat förbi, älg och räv, någon tjäder som landat, i kronan, för ett middags mål, men även om soliga sköna dagar.

Efter vår pratstund, söker jag mig ut till okända marker, irrar runt utan att veta var jag är, men vet vart jag ska, för att komma åter.

Tjusning i äventyret, irra och inte veta var man är men veta vart man ska.

En härlig vandring i okänd skog, men jag fick träffa min vän Gammal Tallen.

 

"Det vort rektet kämpet"

Det är varnat för regn, framöver, men dagen är solig och grann, därför en liten vandring,(trodde jag), har inte varit vid Entré norr, något i år, så det får bli därifrån vandringen skall utgå ifrån.

Vandra efter leder är inte min melodi, därför läggs vandrings kursen åt väster tvärs, vandrar skrå efter Tjärtunnberget, men “klåen” vilken terräng, risigt och dant, omöjligt hålla rätt kurs, och sakta går det.

Min tanke var, vandra bort mot leden, Ytterbölen-Skrattabborrtjärn, men tiden drog iväg, det fick bli rakt upp på Tjärtunnberget i stället, och vilket som, det var inte så tokigt, utsikten magnifik och kalorierna rann iväg med svetten där jag kämpade med branterna, upp mot toppen.

Uppe på toppen, bjöds på en hänförande utsikt, Skulesjön med hela dess omnejd, Näskefjärden, “Stranna”, Hummelvik, Näske ja det bjöds på vyer helt värdiga epitet vårt Världsarv Höga Kusten.

Tillbaka vägen, för den måste även vandras, fick bli via Näske stormyran och att följa viltstigar ned, för att klara nedfarten helskinnad, välsignade viltstigar.

En riktig genomkörare blev det, verkligen.

Här är det bråttom

Skulesjön

Det gäller att kämpa

Näskefjärden

Vilken sensommardag.

Det är en gudomlig morgon, inte sommar men inte heller höst något si så där mitt i mellan, måste bara ut på en vandring.

Älg jakt, men Skuleskogen är fri där kan man vandra ostörd, man får söka sig till marker där det inte är någon jakt, för säkerhets skull, vill inte störa.

Entré Väst, inga bilar på parkeringen, vilket betyder, jag är allena att gå på tur, skönt, gillar att loda omkring helt ensam, gå och filosofierna njuta av tystnaden och ensamheten.

Följer leden till Skrattabborrtjärn, tänker mig lite frivandring sedan, har ju snart varit överallt på skogen.

Fortsättningsvis leden bort mot Slottdals skrevan mot Lillråtjärn, sedan frivandring lite kors och tvärs, att så småningom komma åter Skrattabborrtjärn.

Tänk ändå vad man kan uppleva, av att vandra på sidan leden, synintryck utöver det vanliga, djurliv, växtlighet, och frihet, en frihet som inte kan upplevas vid vandring efter markerade stigar.

Tack för att jag har förmånen kunna vandra och njuta av vårt Världsarv Höga Kusten, jag är oändligt tacksam.

Stuga vid Skrattabborrtjärn

Skrattabborrtjärn

Stenar på vandring



Skönt att ha någon att luta sig mot

Lillråtjärn och Norrfjärden i fjärran



Vart är den på väg, verkar ha bråttom.