Den enes bröd.

Det är en strålande solig dag, som gjord att gå på tur.
Skrikesbodarna, får bli utgångspunkt denna dag, skidspåren är utmärkta men det har tydligen fallit isning, det är skarpt, bakhalt men glider lätt framåt.
Myrarna väster Edsbotjärn, en räv har slagit en Järpe, dun och blod märker platsen där
tillslaget skett, den enes bröd den andres död, naturens grymma verklighet.
Måste ändå beundra räven som lyckats överrumpla Järpen, väl bekomme.
Fortsätter upp efter Tretjärnbäcken och vad får jag se, något som jag inte varit med om på dryga sextio år. Här efter denna bäck aldrig.
En Utter, fantastiskt, minner om ungdomsåren när man kunde stöta på Utter i flera av bäckarna här inne på fjället, men nu.
Tänker den börja etablera sig här igen, har sett spår efter Nätraån, men här inne på fjället, otroligt, fantastiskt, mitt hjärta fröjdas.
Tyvärr lär den inte ha det så lätt att finna fisk i bäcken, speciellt denna tid på året, dessutom har den tagit fel flöde på sin väg, lämnat den egentliga bäcken och i stället tagit sig fram efter en liten bäckfåra som kommer från Näshöjden och där garanterat ingen fisk.
Kan ändå inte släppa tanken, upplevelsen, under den fortsatta skidturen.
Kämpar mig upp på bakhala skidor, vallat som svenskarna på VM?, förbi Näsbodarna och Mjäla, in mot markerna bortom Finnmyran.
Vänder och nu går det undan, i ett huj är jag nere vid Skrike igen, tänk vilken skillnad det kan vara att skida i motlut kontra medlut.
Vilken fin dag det ändå blev, härligt ansträngande tur, dessutom upplevelse, en underbar krydda på turen.

Blod och dun, markerar slagplatsen




Utterspår, följer bäcken.



Det har varit tungt i lössnön.

Orrtuppar

Bara piss med vädret, snö och kyla om varannat, slutet febr. och det har inte varit en riktig tö-dag ännu, nu får det vara nog.

Har promenerat här hemma, runt byn med omnejd, i all oändlighet.

Det fick bli en annan tur i dag, bilen in på Nätrafjället, landsväg från Hinnsjöstugan till bortom Gåsviken.

Promenaden skön och avkopplande.

Ett 30-tal orrtuppar hade nattläger i nysnön, bortom Gåsviken, han så klart försvinna innan kameran kom fram och kunde användas, synd.

Fick även se en vitryggig hackspett, lika där innan kameran kom fram han den försvinna.

Kameran skall givetvis vara klar för aktion, men i kylan är det inte så lätt alla gånger.

Det fick även bli en bild från Hinnsjöstugan, solen försöker kämpa sig fram genom molnen, inte så lyckat, men bilden skön ändå.

Kurre Ekorres vardag.

Kallt ute, det var -25 tidigare på morgonen, det fick bli ett litet kåserande om en ekorres vardag.

Det blir nog en promenad ändå, senare i dag.

Ni människor har det bra, varmt och skönt där ni bor, arbete, inkomst, mat utan att egentligen behöva kämpa allt för mycket för överlevnad.
Vi ekorrar däremot, har ett evigt slit för att överleva, hitta mat, hitta ett ställe att sova över i, akta så inte den stora stygga mården finner en, för då är det i regel kört.
Vill gärna beskriva en vanlig dag, som den ter sig för vi ekorrar.
Det är att hålla igång från tidig morgon, söka kottar att skala, för att komma till dess frön.
Har någon tänkt på hur många frön som behövs, för att stilla hungern för en stackars ekorre, det är åtskilliga tusen, vill jag mena.
Tänk då att kuta upp och ned i träden, gran och tall, för att komma till kottarna. Balansera på en gren, högt över marken och sen knapra bort fjällen på kottarna för att komma till fröna. Inte behöver ni människor det. Det är bara att gå till ICA eller Konsum och fylla era plastkassar.
Inte nog med att det är ett himla jobb att hitta frön, man måste hålla utkik så inte Mården tar en eller någon Uggla eller Hök, ja det är mycket man får se upp med.
Kallt är det också, sommaren går väl ann, men vintern.
Inte har vi någon fast bostad, det är att söka något överblivet fågelbo, en ihålig stam, har man otur kan det bli övernattning helt i det fria, brrr.
Det är att jobba från tidig morgon till sen kväll, för att hitta föda för dagen.
Ibland kan ni människor ändå, vara riktigt hyggliga, fast det är sällan, ni kan sticka till oss någon liten godbit ibland och då blir det fest.
Fest kan det också bli, utan att ni människor hjälper till, det är på försommaren när fåglar ligger på sina ägg.
Då kan det bli fest på fågelägg, det är smaskens, okey jag vet att ni människor tycker att vi är barbariska som plundrar fågelbon, men har ni tänkt på hur ni själva är.
Ni krigar, slåss och bråkar, har i regel ingen empati, ( en del), men det finns ju hyggligt folk också, som ömkar, såväl medmänniskor som vi djur.
Ännu är det långt till vår, kylan är bister och jag har ännu inte hittat ett övernattningsställe, måste kila och söka.
Ha det så gott alla trevliga människor i era ombonade hem.

Strålande sol

Vilken härlig dag, solen flödar, lite snålblåst bara.
Efter att ha hjälpt till med bak av Grahamsbullar, jag "reke" degen, fick det bli en tur på skidor.
Promenad ned till Statoil och sedan skoterspår in på Mon, enliten runda efter spår och sen hem.
Det blev en skön tur, nu skall det bli en liten promenad ned på byn.

Skidor över Åsen

Skidor i dag, efter skoterspår, en runda från bostaden spåret över Åsen, ned till Svedjesjön över sjön och till Köpmanholmen, sen åter samma väg.
Riktigt fin dag att gå på tur, -4 gr. mulet med dis, men helt perfekt före.
En ensam fiskare sitter och pimplar på Svedjesjön, hoppas väl på att få abborre skulle jag tro.
Det var skönt med att gå på tur.

Dalripa

Skidspåret hägrar, Hinnsjöstugan och spåren inne på Nätrafjället väntar.
Välspårat, någon cm nysnö gör dock att det blir tungåkt, men det är ju meningen att få motion.
Det doftar räv, hela sträckan upp Hagaris linan, snälla räv tänk på din hygien en morgon dusch skulle inte skada.
Strävar upp, det är grått och disigt knappt man ser Hinnsjön och markerna bortom är helt dolt i ett grått töcken.
Mjäla vägen, skogsbilvägen mot Mjälabodarna, jag skidar fram i lugn takt synar in Näshöjden där borta mot Näsbodarna.
Hyggena, efter vägen, här brukar det ofta vara gråfågel i farten, denna dag en lite sällsyntare fågel, Dalripa.
Vart tredje år ungefär, brukar jag stöta på denna fågel, är ganska sällsynt här omkring men alltid rolig att observera.
Skidturen blir fram till Näsfäbodar, där jag gör ett litet påfyllningsstopp med svartvinbärssaft.
Ensam på fjället vänder jag åter, skidorna inte de bästa, men än sen det är ju mening att kalorier
skall förbrukas.

Dalripa i vårdräkt.




Näsbodarna i väntan på vår.