Bild förtydligande

Utsikt mot söder från Slåttdalsberget.



onsdag 1 december 2010

Vinterlandskap.

Det har varit sträng kyla, en längre tid, lär visst vara den kallaste november i manna minne.
Vad gör man när det är kallt, man kan ju inte bara sitta inne, det har blivit promenader, kylan känns mindre då.
Hade planera en fjällresa i dagarna, “träningsläger”, men har backat ur för kylans skull.
Men nu har det vänt, kanske bara tillfälligt, sju-åtta minus grader då får det bli en tur på skidor ändå.
Hinnsjöstugan, Nätrafjället, följer skogsbilväg upp mot Västanåhöjden, är egentligen inte mera snö här uppe än nere på byn, men den ligger kvar på träden.




Skogsbilväg, från Hinnsjöstugan



Blåvikshöjden

Fantastiskt vinterlandskap upp mot Blåvikshöjden, träden dignar under snön, allt är vitt och så rofyllt tyst, solen vill bryta fram, den ligger lågt orkar knappt upp över trädens toppar.
Skogens vilt har varit i farten, påminner om ungdomsåren när det fanns gott om det vilda, älg, hare, räv och mård har lämnat spår där efter vägen.
Älgen har trampat kring, som folk i ett villa kvarter, i sök efter mat, finns gott om sly efter vägkanten att mumsa på.
Haren har sin traja, kors och tvärs, det har varit många i farten sedan sista snöflingorna.
En mård har också korsat vägen, i sitt sök efter mat, finns nog mest bara skogsmöss att mumsa på.
Gråfågel, orre, järpe, tjäder och ripa, ofta på mina tidigare skidturer har jag stött upp fågel, men nu är det, verkar det som, dött i skogen. Inte ens uppe på Blåvikshöjden, där det brukar var orrspel på våren, finns det fågel.



Västanåhöjden

Det är ändå inte helt dött, där inunder Västanåhöjden vid Sunnansjö fäbodar, har orrar haft sitt nattkvarter, nedgrävda i snön har de säkert haft det riktigt mysigt, de har dock hunnit i väg innan jag kommer skidande, men spåren finns.




Motsol, mot Kornsjöstormyran

Vänder vid Sunnansjö fäbodar, det har blivit en skön tur, har spårat hela vägen så kalorier har förbrukats i mängder, men nu är det mest utför tillbaka.
Vilken skön tur det varit, så vackert med allt det vita, med en blek sol som knappt orkar upp, och den oändliga tystnaden, underbart.




Kavelbromyran

1 kommentar:

  1. Tänk vad dom första bilderna påminner om barndomens skolväg genom "Bräckänge" på väg mot "hängna". Jag minns att vi hukade genom buskar som lagt sig av snötyngden för att det var så fint så vi ville inte förstöra.
    Nu har vi verkligen fått tillbaka barndomens vintrar, på gott och ont... mest ont för min del hahaha....

    SvaraRadera

Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Pensionär, född 1930, gillar att vara ute i naturen, fiska, vandra i fjällen, fotografera, dansledare, körsång