Hjortron hur blir det sök.

Äntligen lite sommar igen, efter att ha latat på förmiddag, sol och fika, gjorde jag en runda in på Skuleskogen, Ödensskogen.
Tanken var att kolla hur det såg ut på bärfronten, hade hjortronen börjat knyta sig och skulle det överhuvudtaget bli några bär.
Faktum, kom på myrar med mycket hjortronkart, så det verkar bra, blåbär är också på gång, svår att se när det är kart, men det blir.
En räv tassade på lätta fötter, framför mig, efter den skogsbilväg jag gick där i början den smet dock in i slyet efter vägkanten, innan jag fick bild.
Det var även mycket tramp av älgfötter efter vägen, men fick ej se någon älg.
Kameran var med, så det blev några bilder, visar från ett område med riktig urskog, vackert med orörd skog och solen som bryter igenom.

Sommarmöte.

Fäbodliv, runt om i våra skogar, Nätra fjällskog bland annat, har fäbodlivet blomstrat sedan mitten sjuttonhundra talet.
Nu ligger fäbodarna öde, nyttjas tidvis av vandrare, bärplockar.
Många av fäbodar är restaurerade och i bra skick.
Viks fäbodar, någon km. väster Fjällåkern, är en sådan fäbod.
Fäbodvallen ligger idylliskt, på Viks fjällskog, som i en grönskimrande oas.
Röda Korset, nyttjar fäboden till sitt, numera, traditionella sommarmöte.
Det var många som anammat, sett fram emot årets möte, förmiddagen också lovande vädermässigt.
Lennart Kempe, hälsade alla trogna hjärtligt välkomna, ovädersgudarna var dock inte på speciellt bra humör, ett stort grått ovädersmoln, passerar, öppnar kranarna öser regn över alla, ändock, troget stannar alla kvar att lyssna till dagens evangelium.
Lennart Kempe, är inte den som backar för lite regn, med solen under ena armen regnbågen runt halsen, paraply i regnbågens färger, trotsar han ovädrets makter.
Med klockspel från koskällor inledde han sin betraktelse, på det sätt som endast han kan, med symboler och liknelser fångade han allas intresse.
Sommarkören förgyller det regniga mötet med skön sång, tillika att alla fick möjligheten, sjunga med i unison sommarsång.
Efter mötet, kaffe med hembakat tunnbröd, “blana” och ost, där alla lät sig väl smaka.
Röda Korset, hoppas traditionen fortsätter, vädret kan ju bara bli bättre.

Lennart Kempe, med solen under armen.



Sommarkören.



Klarar takdroppet.

Så skall man fira midsommar.

Midsommar, sommarens högtid, som vi alla firar, var och en på sitt sätt.
Ett sätt är att sitta vid en grilleld, med goda vänner, inne på Nätrafjället, på en kulle vid Mellantretjärn.
Njuta av naturen, höra taltrasten sjunga sin aftonsång, höra göken gala i väster, “bästegök”, en ringduvas dova hoande, tissel och tassel i gräs och sly ned mot stranden.
Lille Wille, som skäller kaxigt mot det okända.
Se solen, vi hade faktiskt sol, sakta sjunka ned snett därbortom Storlidberget, kastar sina sista strålar mor Vargberget.
Ett spegelblank Mellantretjärn, där träden speglar sig upp och ned, så fantastiskt vackert allt är.
En skön liten brasa, skyddar lite mot knott “svia”, som värmer, att grilla en korv vid, eller bara sitta lyssna till, se in i lågorna, drömma sig bort, bara njuta av stunden.
Detta kallar jag att fira midsommar.


Våra vänner, Isabell och Lasse



Wille har hittat en humla.




Berit njuter



Vackert tecknad sten



Och så en blomma. (Käringtand?)

Vår vackra flora

Vädret är grått, har regnat under natten, enstaka regnskurar förmörkar allt som ofta.
Sitter och långlees lite, har varit på en liten promenad på förmiddag, men gärna en vandring till.
Tanken slår mig, varför inte kolla upp vår flora, att med kamerans hjälp föreviga några av sommarens alster.
Spjuteslia, vandrar skogsbilvägar, försommarens blommor kantar vägrenen.
Är ingen kännare, försöker vid hemkomsten lista ut vad alla heter, en del känner jag igen, andra inte.
Söker mig upp, förbi Fulberget upp efter Gårbäcken mot baksidan Vårdhemsberget, fotograferar allt jag ser.
Det blir jobb med botaniseringen när jag kommer hem.
Överraskas av en regnskur på hemvägen, genomblöt anländer jag till bilen, men det är inte så farligt med regn, bara man håller sig i rörelse och förblir varm.
Det blev en riktigt intressant vandring, hoppas jag kan lista ut en del av blomstren.

Här en del av alstren.

Ängskovall




Åkerfräken




Revsmörblomma



Prästkrage



Midsommarblomma



Lingon



Hönsbär



Hundloka



Ekorrbär



Daggkåpa



Björnmossa

Flugfiska gädda

Dagen börjar ganska bra, sol och varmare än vad som varit några dagar.
Tanken var redan i går att göra en tur in på fjället, ta flugspö med att se om det skulle gå lura en gädda till hugg, Tretjärnarna var det tänkt att åka till.
Vädret var dock inte så trevligt, i går, så planen skrinlades.
I dag ett betydligt bättre väder så, efter lite städning på förmiddag, tog jag gud i hågen och bilade upp till Rolands stugan vid Tretjärn inne på Nätrafjället.
Ser riktigt inbjudande ut, sjön ligger blank, har väl inga större förhoppningar om fisk men det kan bli skoj ändå.
Vandrar över, efter att ha riggat mitt spö, till den östra stranden, stannar till gör mina kast, provar på flera ställen.
Det är öppet och lätt att komma till, där inunder Vargbergets västra sluttning, några små abborrar (tusenbröder) intresserar sig för flugan (streamern) men ingen gädda.
Hjortronen har snart blommat ut, någon enstaka har gått i knyt, det ser inte allt för hoppfullt ut.
Eftersom hjortronet är enkönat, kan det vara så att det är bara en sorts blommor, ensidigt kärleksliv, följaktligen ingen frukt.
Myrmarken ned mot sjön är översållad av Rosling, blommar med små ljust röda bollar, mitt i all blom en ensam hjortronblomma.
Gäddorna verkar inte intresserad av min fluga, så jag packar ihop, tar en promenad i stället.
Korsar linan mot Vibyggerå, strävar upp mot Storlidberget, ganska krävande i värmen, för varmt är det, solen tittar fram.
Väl uppe styr jag mina steg lite mot väster och påbörjar ned färden, ned mot Aftontjärn, för att så småningom komma till startpunkt, hämta mitt flugspö och återvända hem.
En hackspett, kommer flygande, för att slå sig ned i en torrgran, söker föda, provar med en bild på håll.
Fisk blev det inte, förutom då några tusenbröder, men en härlig tur ändå.
Fick njuta ,av såväl fiske som vandring en god kombination.


Rosling.



Rolands stuga.




Storlidberget.



Aftontjärn



Hackspett i torrgran.

Väst på skogen.

Tillbaka i tiden, innan alla bilvägar och alla skogsbilvägar var brutna, då var det de upptrampade stigarna som gällde.
Stigar mellan alla byar, stigar upp till fäbodar och mellan fäbodar, då var tiden då det var apostlahästarna som nyttjades för att färdas.
De flesta, i varje fall många, av dessa stigar har nu vuxit igen, eller på annat sätt försvunnit.
Visst skulle det vara intressant att kunna återupptäcka några av de gamla stigarna, se hur våra fäder utnyttjat terrängen, att hitta den bästa sträckningen, mellan olika platser.
Har kollat, gjort ett försök, att hitta en sådan bortglömd stig.
Vandrar från Ödstjärn upp till Ödens fäbodar, en fin fäbodvall med en stuga öppen för allmänheten, från dessa fäbodar och till Bergs fäbodar, har gammalt funnits en vandringsled.
Hittar också, vid bovallen, en nästan igenvuxen antydan till stig, faktisk blåsnitslad.
Vet att för ett par år sedan, Nätra hembygdsförening, var intresserad av att återfinna, märka och röja upp, kanske var här en liten början.
Upp genom tät granskog, blåbärsriset prunkar, tätt vuxet, mellan träden, passerar en björk med en fantastisk vril, hoppas den får vara kvar, den pryder sin plats.
Efter ett tag försvinner den dunkla stigen, markeringen med den, kanske har projektet lagts på is.
Fortsätter upp mot Snödberget, med sin tv-radio-telefon mast, vet inte vilket men samma var det.
Utsikten bedårande, Skuleberget med sin mäktiga fasad, Norrfjärdens solglittrande vattenspegel.
Dags att vända åter, svänger något väster, och helt apropå så träder konturerna av en gammal stig fram, helt klart här har säkert leden mellan fäbodarna en gång funnits.
Följer den otydliga stigen bakvägen, mot Ödsfäbodar, men efter ett hundratal meter är den borta igen.
Tar nu ut min kurs, mot fäbodvallen, vandrar tvärs å land, efter ett tag dyker fäbodstugorna upp, nu gick jag rätt.
Korsar den lilla kallkällbäcken, den bäck vi använde som kylskåp någon gång under senare hälften 40- talet.
Tre tonårsgrabbar som högg resvirke inne på Ödskogen, övernattade under veckorna i fäbodstugorna.
Nu är det bara att följa väg åter, men en intressant vandring blev det, sett hjortron i blom, blåbär som blommat färdigt och gått i kart, kanske, kanske blir det ett bärår.

Fäbodvallen



Den tjusiga vrilen



Blåbärsris



Kallkällbäcken, vårt kylskåp



Utsikt från Snödberget

Nya äventyr

Det börjar bli ont om platser jag inte besökt, har strövat Skuleskogen, Nätrafjället, beskrivit mina vandringar, vet att många tycker om att läsa, känner igen sig från beskrivningarna.
I dag ett nytt område, ett som jag inte varit så mycket på tidigare, Bergoms skogen.
Vandrar in från skogsbilvägen, Nässjökammen- Nässjöbäcken, in förbi Prästmyran och Hästmyran. Degelmyrans västra kant, där hjortronen blommar för fullt, mot där det bär sta ned mot Nässjösjön, man kan ana sjön lite i fjärran nordväst.
Svänger mot öster med riktning Rännarsjön, himlen börjar bli grå, några regndroppar faller, åska i fjärran.
Många hyggen att passera, söker mig in mot skog, söker lä och skydd.
En skogsbilväg, helt plötsligt, och eftersom jag varit ute, på min vandring, ett bra tag följer jag den då dess riktning leder mot där jag utgått ifrån.
Följer väg till vägs slut, nu gäller att ta ut riktning till där jag startat, instinkten säger sitt, solen säger sitt, verkar samstämmigt.
Det blir en tur tvärs å land, över hyggen, över berg och genom skog, jag verkar ha dragit i väg långt.
Plötsligt en ny skogsbilväg, lättare att vandra efter, förstår att den går mot Nässjöbäcken.
Följer den nog så långt, man är bekväm, innan jag viker av mot mitt mål, vilket visar sig i att jag missar där jag parkerat.
Varför lät jag inte instinkten bestämma.
Kommer fram på vägen där jag parkerat, men är jag nedom eller uppom?
Tjansar på att jag är uppom, men det var galet så klart, fick vända och traska uppöver igen, det blev ett par km. extra.
Så går det när man är bekväm.


Degelmyran.




Nässjösjön.




En gamling






En liten skogs( kallkäll) bäck