Trevligt Björnmöte.

Vilken härlig höst-förvinterdag, har snöat 3-4 cm. under natten, riktig spårsnö, måste ut och kolla.

Provar helt nya marker, strax hitom Tvivlet, vid Rössjösjön går en skogsbilväg upp mot Orrberget, den vägen har jag aldrig kollat förr.

Älgjägare har troligtvis varit i farten, under morgontimmarna, men nu är allt lugnt.

Följer vägen upp till slut, där upp mot Orrberget, när helt plötsligt Nalle Phu, står som vakt vid en stiginfart. Vad trevligt, jag som så länge önskat få träffa Nalle och så står han där, så där helt apropå, toppen.

Morsk som man är går min vandring tätt förbi, ingen rädder för björnen här, upp mot Orrberget och se på den, en fin jakstuga fanns där nära toppen fin utsikt är där också.

Nu är min tanke, vandra tvärs, kurs mot Rössjömiddagsberget och den skogsbilväg som där är dragen efter bergets norra fot.

Här drar jag mig till minnes ett jaktäventyr, var ca. 16 år och det var älgjakt, fått låna ett muskedunder, kaliber om jag minns rätt, 12,7, stod med far på pass vid ett myrdrag.( 16 år och ett gammalt muskedunder, det är preskriberat efter att 66 år runnit iväg).

Vi hör hundskall ett älgdrev är på väg, vilken spänning skall det bli chans tro? Pyttsan de älgarna anar nog faran, tar ett pass upp över berget, helt otroligt, var tre älgar en blev skjuten på andra sidan berget, men så är det bara att gilla läget, men spännande var det.

Nu blir det skogsbilväg och Hinnsjöväg tillbaka.

En riktigt bra dag, färska älgspår, ekorre, räv, hare och ett mårdspår, så lite liv finns det i skogarna.

Undrar om älgjägarna fått något, för älg fanns av spåren att döma.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nostalgitankar “Ôstjärnbäcken”

Sitter vid frukostbordet och tittar ut, det artar sig till en fin höstdag, solen är på uppgång och vandrar nerven gör sig påmind.

Tankarna går till ungdomsåren, -40 talet, alla metarbäckar som då fanns.

Under min uppväxt och skolgång, “Bräckskola”, fanns småöring “stenbit” i alla små bäckar.

Hem från skolan söka lite mask fram med metspö, en rönnslana med vid hängande björntråd, metkrok, tillplattad blybit, som sänke, sen ned till den lilla bäck, som rann genom torpet.

Här lärde man sig bäckmetets svåra konst, smyga sig fram försiktigt sänka ned krok agnad med mask spänningen olidlig.

En eftermiddag efter skolgång, kunde som bäst resultera i en fin knippe småöring, mor gladde sig, ett välbehövligt tillskott på middagsbordet. Kokade med lagerbärsblad och peppar, en Gudagåva.

Undrar hur bäckarna mår nu? “Ôstjärnbäcken” där inne på Skuleskogen väst, har många härliga fiskestunder timat, varför inte göra en koll, hur ser där ut nu?

Parkering vid “Ôstjärn”, kurs rakt genom skogen för att kunna ta bäcken upp från inflödet Skulån.

Vandrar bäckstranden upp, minnena strömmar till, där vid den berghällan, en regndag när jag var i 14-15 års åldern, då jag fick min största “ stenbit” där i bäcken, allt är relativt, stort i den bäcken var ca. 2-3 hg. men jag var lycklig.

Högre upp, där bäcken en gång korsades av kärrväg från Skule, den vägen är nu nästan helt borta, nya minnesbilder, far hugger kastved, försommar, jag kanske 12 år gammal, vandrat hemifrån för att hälsa på ( si så där 6-7 km), minns ( kan nästan känna) doften av nysprucket löv, björksav, underbara dofter.

Ett inflöde, bäcken från Medskogstjärn ( ett äldre namn Tjyvtjärn), den bäck som varit en veritabel “barnkammare” för dåtidens småöring, undrar om här finns någon fisk kvar?

Spanar i höljor och strömmar, tanken det är ju lektid kanske någon leksugen öring kunde ses, men helt dött.

Vemodet tränger sig på, att vi ( människor) i all vår strävan efter välfärd inte haft en tanke på att, vi är inte de enda som har rätt till vår jord.

Rundar tjärnen, styr stegen upp mot “Ôsbodarna”, nya tankat från ungdomsåren, som när vi, tre grabbar från Bräcke, 16-17 år gamla, låg veckovis i fäbodarna, högg resved strax norr om tjärnen, det var en härlig sommar, bad och fiske i tjärnen på kvällarna efter arbetsdag i skogen.

Efter vandringen, en liten vilopaus innan hemfärd, sitter vid det “Gapskjul” som Skulesjöns fiskevård har därstädes, blickar ut över en solbelyst tjärn, minnen strömmar till.

Far var, även han, en inbiten skogens man och fiskare ofta när jag kommit upp i ålder, så där 11-12 år fick jag följa med på fisketurerna.

Kan minnas honom, med sitt långa bambu metspö, tålmodigt stå vid strandkanten ( på gungflyn) väntande, hugg från någon hungrig liten öring, det bränner till i bröstet, en liten längtan tillbaka.

En underbar nostalgisk vandring, är över, en vandring med många sköna minnen från ungdomsåren.

 

Där vid berghällan, högg min "storöring"

 

 



 

 

 

 

Granvril, verkligen rund och fin

 

 

 

 

 

Solen strålar, härlig stund vid "gapskjulet"

　 

Skuleskogen väst.

Det artar sig bra, solen strålar, det går mot en fin höstdag, har varit - gr under natten.

Vandra, har varit lite si så där ett tag, har mest regnat, men nu tar vi skadan igen.

Häng med på en runda, inom helt andra marker än de vanliga.

Skuleskogen väst, infart (parkering)den gamla E-fyra vägen, strax söder infarten Entré väst, vid Kattkläppen, en relativt nybruten skogsbilväg finns, riktning Pålsjön och Pikberget.

Det bär uppför och allt eftersom breder landskapet ut sig, Norrfjärden vilar dimhöjd där mot söder.

Slutet skogsbilväg, stiglöst land bort mot Flärken och Pikberget, med Pålsjön därbortom.

Gråfågel har återkommit till markerna, under hela sommaren har endast ett fåtal uppflyg skett, under mina vandringar, men nu såväl Orre som Tjäder uppflyg, tyvärr hinner inte kameran med, när det bullrar till av tunga vingslag, men dom finns där.

Det har varit snö, inne på skogen, här och var på öppna platser ligger den kvar och när Flärken nåtts, visar det sig att den är helt isbelagd.

Det är mycket vatten i myrmarkerna, tur man har bra på fötterna, svänger ned mot Pålsjön, inte ända fram, den ligger helt spegelblank, som ett stort svart öga bligande upp mot skyn, spanar in bergen runt om, Pikberget, Trollberget.

Ändrar riktning på min vandring, mot Sörgällstasjön, därefter kursändring igen, upp på Skultjärnberget för att därifrån ta ut riktning, Bergs fäbodar.

Hamnar ett par hundra meter fel, kommer in på fäbodleden strax nedom bovallen, men tycker det får räcka med all skogsvandring, får besöka bodarna någon annan gång, det får bli E- fyra vägen tillbaka.

Vilken höstdag, vilken härlig höstvandring något att minnas.

　

Hästtjärn och Hästen.

Ser ut att bli hyfsat väder, lovat sol till och med, men ho vet.

Vandrar nerverna säger dock, ut i skogen, passa på det blir säkert mera regn framöver och då är det kanske kört.

Bilar in mot Brynge fäbodar, vandrar sedan stiglöst bort mot skogsbilväg, som kommer via Västersel, följer vägen till slut, sedan led, som är helt förfallen, efter Hästtjärns östra strand.

Korsar Bäver drag, stigar där Bävern sökt sig upp från vattnet att söka byggnadsvirke och mat för vintern, verkar finnas gott om Bäver här vid Hästtjärn.

Korsar bäcken, vid utflödet tjärnen, för att sedan ta kurs mot Hästen, det långsträckta bergmassivet väster Hästjärn.

Väl uppe skymmes solen, som tidvis värmt min svettvåta rygg, av moln och ett lätt regnstänk börjar falla, denna väderlekstjänst ingenting att lita på, sikten försämras radikalt, hade tänkt mig få ett antal fina bilder ut över skogarna och Stor Degersjön, det får dock bli som det blir.

Tröstar mig med att det verkar finnas bra med tjäder, här inne på fjället, det har varit många tunga tjäder uppflyg.

Det blir drygt att vandra på Häst ryggen, men så småningom, efter att ha forcerat ung tallskog och en massa sly, kan jag söka mig in på den väg där bilen är parkerad.

Vandringen blev dryg, fick väl inte de bilder jag hoppats på, men det känns bra i kroppen trots allt.

 

Höstdag.

Det finns, vad jag minns, ett ordspråk, efter regn kommer solsken, en sådan dag var det i dag.

Det har varit grått, trist och regn, men nu skiner solen och det är helt vindstilla, en höstdag som bara kräver, ut i naturen.

Vandrar från Björkåbäck, ned mot och över Långråbäcken, det är vått i skogen, efter allt regnade, och så här på hösten torkar det inte upp så fort.

Regndropparna skimrar, som små ädelstenar, på trädens grenar, grässtrån glimmar och glänser av tusende vattendroppar.

Det är tyst i skogen, en tjäder lyfter med tunga vingslag där jag jobbar mig upp mot Långråhöjden.

Ett kalhygge, måste forceras, “jegarn” växer högt, nästan hopplöst att ta sig fram, man ser inte vart man sätter foten och gräset slingrar sig runt fötterna, håller fast, svårt att gå.

Innan Abborrtjärn ändrar jag kursen, tänkt egentligen en lite längre tur men det tog tid över hygget, sneddar förbi Forsmyran strax bortom Forsfäbodar, men det blir inget besök på den fäbodvallen, den kanske inte ens finns till numera.

Norumstjärn och än en gång Långråbäcken, riktning Björnsjöhöjden.

Tanken var en tur upp på höjden, kolla hur mycket som finns kvar av det brandtorn som en gång där fanns, men ändrar mig och ställer kursen mot Älgamon.

Ris och tät ungskog, gör det svårt att ta sig fram, passerar ett stånd av gula kantareller, det är säker ett femtiotal stora utvuxna, (det skulle dom sett kantarellälskarna).

Från Älgamon, skogsbilväg tillbaka.

Än en gång vilken fantastisk dag, vilken skönhetsupplevelse med vattendroppar i träd och gräs med en strålande sol, som förgyller.

Fångar in spindelväv skimrande i solen, rönnbär stora och rödglänsande, träden fulla

( endera blir det en sträng vinter med mycket snö eller en vinter med lite snö, det är precis hur som helst enligt “gammelmärka”).

Vilken dag, inte gör det något att jag är helt genomdränkt som dragen ur sjön.