Bild förtydligande

Utsikt mot söder från Slåttdalsberget.



torsdag 30 april 2015

Runt Stor Hornvattna.






Det är den sista april, längtan ut på vandring säger, nu är det dags.
Bilar in på Skuleskogen, vårt fantastiska världsarv, än mycket snö kvar men lite snö avskräcker ej.
Har snöskorna med, för säkerhet, men klarar mig utan, skaren bär där det ej är barmark.
Vandrar en skogsväg upp, förbi Stor Hornvattna, och vidare uppåt för att sedan vika av mot sydväst, att så småningom kunna ta en annan skogsväg tillbaka.
Barmark till en viss del men mycket snö också, berget bortom Stor Hornvattna, bjuder på en fantastisk utsikt, ut mot Docksta och Ullångersfjärden  lite åt väster från Forsberget räknat, med Mjällomslandet långt i fjärran.
Blickar man ännu lite mer åt väster, förbi Dalsjön, höjer sig Kojtoberget sin nästan kala hjässa, över de närinliggande höjderna.
Tänk att vi har en sådan underbar natur helt in på knutarna.
Efter litet “sicksackande” i terrängen  kommer jag så småningom ned på den skogsväg, jag ämnat ta mig tillbaka efter.
Äntligen lite vilt, såväl orre som järpa, har sitt tillhåll efter vägen och bofink ( lär skall vara vår vanligaste småfågel) helt orädd för den ensamme vandraren.
Det blev en verklig skön vandring, så där på april månads sista dag, snart är sommaren här på riktigt.

Till kvällen det kanske blir att lyssna till vårsånger, om vädret så tillåter.

torsdag 23 april 2015

På Snöskor i Saxnäsfjällen.

Lite fjällbilder från en Snösko vandring, Västerbottensfjällen Saxnäs, öster Satsfjället och det nya fritidshus etableringen Middagskullen.










onsdag 15 april 2015

En vårvandring

Vårvandring Skrike och Edens fjällskog.

Lämnar bilen vid Vitberget, än är det mycket snö kvar, i markerna, så det får bli en vandring efter skogsbilvägen.
Svartån brusar vårvinter hurtig, lite i fjärran, solen tittar fram allt emellanåt, känns att det är vår i luften, ett riktigt april väder.
Vandrar förbi Västansjö fäbodvall, lite av en stuga, några väggstockar, skymtar fram mellan ungträden. För så där 100 år sedan var här fart och fläng sommarveckor.
Något skymtar fram, långt fram efter vägen, kan det vara en räv? Fotograferar, men det är långt håll och djuret skyms av ungskog och sly. (Efter att ha kollat bilden hemma är jag fundersam över, vad var det för djur.)
Tranor trumpetar ljudligt, verkar vara längre in på skogen bort mot Tretjärnarna.
Skrike fäbodvall, kan ses från vägen, stugan som där funnits och där många nätter i ungdomsåren tillbringats, såväl inom arbetet (skogshuggning) som rent nöje (fisketurer) är nu helt borta endast den någorlunda öppna ytan av den gamla fäbodvallen finns kvar.
Fortsätter förbi Edsbotjärn, vidare till Krokvattna och Återtjärn, där jag vänder för vandring samma väg tillbaka.
Tranorna för ett riktigt rövarliv, men i övrigt lugnt och stilla, en liten regnskur förhöjer stämningen av att nu är det vår.
Ruin Västansjö fäbodar

Är det en räv?

Vatten börjar synas i allt det vita

Skrike fäbodvall

Svartån.

lördag 4 april 2015

Skuleskogen väst.









Det har varit lite död tid, inte så att jag ej varit ute på vandring, nej det är så att det mest blivit landsvägs vandring.
Nu Påsklördag och ett härligt vårväder med flödande sol, lagom värme i luften, därför en vandring, en vandring med snö skor.
Snön ligger djup ännu, det är endast nere vid bebyggelsen som snön i stort är borta, inne på fjället och Skuleskogen finns gott om varan.
Parkerings fickan vid Skuleskogen väst, får bli utgångspunkt, finns en skogs bilväg som slingrar sig fram mot Flärken och Pikberget, skön att vandra, skaren bär bra när man har snö skor, vid vägens slut, blir det frivandring ned genom markerna riktning mot Bergs fäbodar och Bomyran.
Solen flödar, allt är tyst endast ett avlägset brus från E-fyran, tyvärr verkar det som, om allt vilt försvunnit, endast några rävspår, inte en fågel inte ett harspår eller ekorre, bara tystnad, är det den så kallade civilisationens fel? men trots detta visst det är skönt att leva, när man har möjligheten söka sig ut i naturen, trots att gubben börjar bli till ålder kommen.
Får några fina vinterbilder, förundras när man ser det massiva Skuleberget, betänk att för ca. 10000 år sedan var berget nästan helt täckt av vatten,en liten Ö- bara.

Det blev en fin Påsk lördag.

Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Pensionär, född 1930, gillar att vara ute i naturen, fiska, vandra i fjällen, fotografera, dansledare, körsång