Dis och dimma Stor Degersjön

Grå dag, tanken var plocka lingon, rått i luften blött på marken.
Det får bli en vandring i stället, Nätrafjället.
Bil in mot Stor Degersjön, strax hitom Märraviken, promenad skogsbilväg till vägs ände, tvärs å land sedan tillbaka mot bilen.
Gör även en extra tur ned till Märraviken.
Skön tur tvärs å land i okänd terräng.
Det var inte så rått, har gått att plocka lingon, i morgon kanske.

Vy över Stor Degersjön, dimman ganska tät.

Märraviken.

Snart tillbaka vid bilen.

Går det mot höst?

Vädret är strålande, sol och värme, men det börjar nog kännas som höst i luften.
Drar in på Nätrafjället, att kolla, att se hur långt hösten hunnit där.
För att göra allt lite mer spännande, en vandring på helt okända marker, åtminstone till delar.
Utgår från Mellan Tretjärn, rundar tjärnen inunder Vargberget, tar stigningen upp mot toppen Lidberget.
Riktning mot Mossavattnet, en skogsbilväg dyker upp, följer den en bit för att sedan vika av med kurs Mossavattnet.
Tjärnen helt spegelblank, bergen och skogen speglar sig, sträcker upp sig, tycker det är vackert, spegelbilden ljuger inte, det är vackert.
Tranor hörs trumpeta vid den västra sidan av tjärnen, kanske snart tid för samling, tid att resa till ett varmare klimat.
Skrämmer en korpfamilj, som samlats vid tjärn stranden kanske fanns där något matnyttigt, blir ordentligt utskälld för mitt intrång.
Följer stranden till Hästtjärn bäckens inflöde, syns det har regnat ordentligt, bäcken flödar, vitt skum har hopats i höljorna.
Dags för återfärd, ställer in färdriktningen, mot där bilen är parkerad, det är uppför, mycket uppför, en skifteslina får bli färdvisare, den är röjd går lättare ta sig fram än genom tät ungskog.
Kantareller dyker upp här och var där jag vandrar, nu är jag beredd, har plastpåse med så det blir lite plock, en påse full.
Följer linan, men den håller inte riktningen, den jag egentligen tänkt, men går ändå åt rätt håll, nuddar vändplanen till den skogsbilväg jag ställt bilen, bara att följa vägen någon km. så är vandringen avslutad.
Hur var det då med det där om hösten är på väg, det lutar nog åt att den tiden är kommen, björkarnas löv börjar gulna, myrarnas starr likaså, hösten är nog inte långt borta här inne på fjället.


Rundar Mellan tretjärn, det närmar sig höst.



Mossavattnet skymtar där nere i dalen.



Berget speglar sig, en ensam liten björk där löven börjat gulna.



Hästtjärn bäcken, vid inflödet till Mossavattnet.



Det skummar sig.

Lingontider

Det har varit en skön dag, varm och go efter 40 mm regn de sista dygnen.
Gjorde en tur in på Ödensfjäll på ef. koll av hur långt mognaden av lingonen hunnit.
De såg fina ut, så jag stannade och plockade, 3,4 kg rensat, inte ille alls.

Gränsmöte Entré Väst..

En berättelse om, vart vi varit idag.


Samarbete, visst är det ett vackert ord, samarbete som idkats mellan Nätra och Vibyggerå församlingar.
Entré Väst Skuleskogen, här har de två församlingarna ett gemensamt gränsmöte, symboliskt nästan mitt på gränsen, ett bättre, passande går ej att finna.
Regn var på förmiddagen nära sätta käppar i hjulet för träffen, risk att den måste ställas in, men väder gudarna, fattas bara, var på församlingarnas sida, det blev ett fantastiskt möte.
Lennart Kempe, hade lagt ned stor möda i att få tillstånd, Länsstyrelsen Västernorrland är den förvaltning som handhar skötseln av nationalparken och deras tillstånd behövdes för att kunna genomföra mötet.
Tillstånd beviljades, det var verkligen tur, av genomförandet och det är vi alla som var på plats tacksamma för, vilken eftermiddag det blev.
Visst är det märkligt, att för ett antal tusen år sedan hade vi fått använda båt, för ett besök, här vid Entré Väst en ö i arkipelagen.
Det är mäktigt att besöka Skuleskogen.
Lennart Kempe, hälsar alla hjärtligt välkomna och Kjell Eriksson klämtar in träffen till tonerna av en gammal hästpingla.
På sitt oefterhärmliga sätt, med symboliken av en kämpande groda, i en gräddbunke, som inte ger upp, fortsätter Lennart och manar han oss alla, oavsett vad livet har i beredskap, ge inte upp..
Med den mäktiga gamla täta skogen, som inramning, gick hans ord direkt till hjärtat, platsen, stämningen gjorde att man tog till sig allt, kände sig stärkt, vi ger inte upp oavsett vad livet har att ge.
Nätragillets dansare var även de på plats och vi fick se en härlig uppvisning i konsten att dansa gillets dans, hambo, polka, schottis allt under ledning av (mr.dans him self), Torsten Söderberg.
Vi sjunger unisont, O store Gud och, vad mer träffande, Var jag går i skogar berg och dalar, en psalm som verkligen passar på denna underbara plats, på gränsen mellan församlingarna och med Skuleskogens mystik som omgärdar.
Som sista sång Härlig är jorden, ännu en psalm, som skriven direkt som en hyllning till Entré Väst.
Så var denna härliga eftermiddag tillända, den har varit underbar, kanske, kanske får vi en fortsättning nästa år.
En antydan om att vi träffs, Entré Syd, nästa år utlovades.

Lennart Kempe hälsar välkommen

Kjell Eriksson ringer in träffen

Nätragillets spelemän

Nätragillet dansar

Det var mysigt, vid Entré Väst

En skön dag.

Det har blivit många kåserier om mina vandringar, en del tycker säkert att det är väl inget att skriva om, där jag irrar runt i skogarna, över berg, eller kämpar genom blötmyran.
Men, vet även att många tycker om att läsa mina kåserier, träffar många som med ett litet leende på läpparna rapporterar, att där har jag varit också, där var vi och plockade bär när vi var små, man känner igen sig och det stimulerar.
Därför ett för dagen nytt litet kåseri.
Har inte varit in på Skuleskogen på någon månad minst, inte Entré väst, det måste åtgärdas.
Startar min vandring vid parkeringen, har skaffat mig en sån där modern grej en gps med pulsklocka, nu skall jag exakt få reda på, hur jag går och hur långt jag går, spännande.
Fortsätter ned till Långtjärnshällorna, siktar in mig mot Skrattabborrtjärn, att gå stigen lockar inte.
Det är två berg som måste forceras, spännande att se vart jag hamnar, det lyckas, jag kommer rakt på.
Träffar två grabbar från Hälsingland, de satt och tog sig en matbit vid stugan, det fick bli en liten pratstund.
Båda var intresserade av en vandring på sidan om leden, de tänkte sig till Entré nord och hade även ett förslag, på en tvärs å land sträcka dit, kunde rekommendera en lite annan sträckning än den tänkta, för att inte komma i allt för brant berg.
Jag fortsätter min vandring ned till Fjällävdalsmyran, för att där ta ut en ny sträckning tillbaka mot Långtjärnshällorna.
Tänk även här gick jag rätt, känner mig lite stolt, det är inte lätt hålla riktningen i den terräng Skuleskogen bjuder på.
Tillbaka vid Entré väst, en avstickare till utsikten, stannar till att begrunda ganbarkborrens härjningar i granskogen efter leden, säkert dubbelt så många träd är härjade mot i fjol.
Så var jag åter, efter två timmars vandring inkl. prat och vattendrickning.
Vad mätaren visar? Sju och en halv km i helt obanad terräng, bra många kalorier har försvunnit, svett ett antal dl, nöjet att få vandra och njuta av naturen är ytterligare ett stort plus..
Nu skall jag prova överföra data från klockan till min dator, håll tummarna.


Där över bergen, skall jag göra min vandring





Granbarkborren har härjat



Jag kom rätt, där ligger Skrattabborrtjärn



Fallet Fjällävdalsbäcken



En liten skogsbäck



Visst är utsikten fantastisk

Att vara förföljd.

Det har regnat kopiöst, det sista dygnet, men dagen blir fin med sol och bra värme.

En vandring in på Bergomsskogen, för att kolla mina lingonställen, blir förföljd mest hela rundan av envisa flugor.

Börjar vandringen uppe på Nässjökammen, förbi Hästmyran, kollar in mitt lingonställe ser att där är bra med lingon, fortsätter över berg och ned dalar, rundar Degelmyran.

De envisa flugorna hänger med.

Det blev en fin runda och lingon finns, får nog vara ensam om dem.

Härliga lingon

Ett Jakttorn, som lutar betänkligt.

Vy över Degelmyran

Kantareller.

Det har varit ledig dag i dag, ledig från bärplockning, därför en vandring.
Ödens fjällskog lockar, tänker mig en liten annorlunda tur, vandring mot okända mål.
Älskar att utforska, söka ny marker, där jag ej varit förut, spännande att se vad som finns bakom nästa höjdkam.
Start en bit bortom Ödensfäbodar, riktning mot Flärken, söker mig fram genom ungskog och över myrmark.
Det bär uppåt och från toppen av en höjd kan man mot nordnordväst se bebyggelse, Björkåbäck, mot nordost Skulesjöns vattenspegel.
Nere i dalen inunder höjden, Flärken med Pikberget speglande sig i den lilla vattenytan.
Vandrar ned till tjärnen, och nu mot helt okända marker, tar ut en riktning, mot Bergsfäbodar, det bär lätt uppför genom en ung blandskog, här kommer kantarellerna.
Har alltid pikats för mina kantareller på bild, men nu blir det verklighet, en plastpåse finns i min midjeväska.
Midjeväska, bär jag alltid med, bra att ha saker i, telefon, tändstickor, vattenflaska, m.m. och så en plastpåse, en fryspåse 6 liters.
Den blir nästan full och ändå går jag ej och söker, utan plockar där kantareller dyker upp, allt eftersom jag vandrar.
Efter ett par km. vandring, är det tid att söka sig till utgångspunkten, riktar in mig mot, där jag känner bilen är parkerad.
Vandrar genom skog, över myrmarker, uppför höjder, ned i dalgångar.
Kantareller dyker upp på flera ställen, de finaste hamnar i plastpåsen, så helt plötsligt öppnar sig skogen ett större kalhygge, och där på andra sidan hygget där är startpunkten.
Det blev en skön vandring, genom marker, jag i stort, ej varit på förut
Någon enstaka skogsfågel gjorde sitt uppflyg, på myrarna älgars spåravtryck, annars lugnt och stilla bara naturen och jag.


Och så några bilder från dagens vandring

Jag är sur.

Jag (vandrarkängan) är sur, inte för att ha vandrat i “blöttan”, jag är sur för att jag inte fick följa med.
Min ägare ( totte) har varit till Norge, vandrat runt vid Savalen, östlandet i Norge, jag fick stanna hemma.
Fjantskorna, Ecco goretex, dom fick följa med, jag är verkligen sur.
Vet hur vandringarna varit, den första gick upp till Savalkletten, en liten kulle (954 m över havet) en nätt liten stigning på 250 m från utgångspunkten, har varit en baggis för mig, men fjantskorna skulle naturligtvis “klatre” till det, halkar i blåbärsris, en liten ändaskjuts, det skulle aldrig hänt om jag fått följa med.
Inte fick jag ta del av den fantastiska utsikten från toppen, förstå att jag är sur.
En annan dag, ensam vandring Kletten runt, mot Fiskvikssetra, över fjällkammen till Öykjeklettjenna, Letengsetra, Björkengsetra och hotellet, en nätt liten vandring.
En dag, ned för Nausterodden, andra sidan viken, bortom hotellet vid Savalensjön, till Lomvika, över markerna till Grasgodtvangen förbi Stor Gjösatjenna och åter, visst låter det härligt, men jag fick stå hemma jag i källaren.
Tro nu inte att det bara var sköna natur och fjällvandringar, som förtalts mig, även mycket annat, som skönt bad i spa avdelning, utsökt mat, turer med buss med besök på Aukrustsenteret, Kjell Aukrust livsverk.
Världens största spark, utställd i Tynset, .( det finns en stor spark i Vilhelmina också)
Brunost huset m.m
Besök på Gjermundshaugvangen, Toraldshaugvangen två setrer inne på Östlandet.
Jag fick ej vara med, men känner mig ändå som delaktig i en fantastisk resa, till vårt, nu prövade broderland.
Jag är ej längre sur, förstår att jag ej kunde vara med på resan, min tur kommer i höst, då blir det många utflykter, då får fjantskorna finna sig i att vara hemma.

Tynset




Brunost huset



Sorg



Stor "sparkarn"



Hotellet



Stor Göstjenna

"Norman"

Öykjeklettjenna

'

Fiskvikssetre

Björkängsetre

Kletten bestigare

Utsikt Kletten

Vilopaus

Vad är det här.