Amber

Mitt hjärta är tungt, aldrig mer skall vi träffas, aldrig mer här på jorden, kanske, om det finns en hundhimmel länkad till den mänskliga, får vi ses.

Du var alltid så glad, en trånande blick när vi träffades, inte så ofta dock, men du var alltid redo, du visste att när jag hälsade på, då var det vandring på gång.

Du var outtröttlig alltid redo för en strapats, upp förbi Satsfjället, bort genom markerna, du höll alltid koll, var jag befann mig, samtidigt som du genomletade fjället.

När du hittade något, i ditt tycke väldoftande, att rulla dig i, skämdes du när jag bannade dig, bedrövlig när jag skrubbade dig i en fjällbäck, men strax efter glad och alert, klar att fortsätta.

Hur många gånger har vi tillsamman strövat upp förbi Lillberget, svängt och forcerat Satsfjällets norrsluttning, suttit på dess topp blickat ut över vidderna, Mârthoke, Satsån och småtjärnarna bortom Ricklundsateljen, bort mot Borga och sydväst Jiengejehtseme, mot sydost Vijnievaartoe mot väster Ruhkiesvaartoe och långt bort i väster mot Norge, Karl den tolfte,“på lit de parade” för att sedan ta vägen genom passet förbi Pojken och hem.

Vi har följt Satsåns strömmar, Fiskonbäcken, Satsbäcken.

Vintertid följt skoterspår eller gått på skare, skidat runt i en oändlig vit vinter vildmark, haft det skönt tillsamman.

Vilka underbara stunder vi haft, vilken vän du varit.

Nu är du borta, cancern tog ditt liv, alldeles för tidigt, vi hade säkert kunnat ha många sköna vandringar kvar att göra.

Hoppas min vän att du har det bra i din himmel, kanske, kanske träffas vi igen i ett annat liv.

Jag saknar dig Amber, vår underbara bordercollie, din vän totte saknar dig.

Hästtjärn bäcken.

Om en vecka är det tänkt, att med pensionärer, göra Bäverbyggen vid Hästtjärn bäcken ett studie besök.

Därför en liten rek tur, måste kolla om det överhuvudtaget är möjligt ta sig på plats.

Skogsbilvägen, har torkat upp bra, går hur bra som helst att ta sig fram. Det ligger snö kvar lite var som helst, men inget som stör.

Mycket vatten i bäcken, här tar sig inga pensionärer sig över, fortsätter därför efter bäcken på den östra sidan, för att kolla in Bäverdammarna.

Inte så vandringsvänligt, kuperat, risigt och sly av ungskog att ta sig igenom, inte alls bra, följer dock bäcken nedöver lyckas så småningom ta mig över till den västra sidan.

Kollar in dammarna, från den västra sidan, gör en utvikning bort inunder Hästen för att åter vara vid bäckens utlopp från Hästtjärn.

Här var det tänkt att det skulle gå att ta sig över, måste över för att komma till bilen, hittar ett bra ställe att försöka på, några stockar fick hjälpa till att rigga till en liten bro, så nu är det förberett, nu går det att ta sig över bäcken, med lite hjälp.

Måndag om en vecka, då är det time, hoppas på ett hyfsat väder.

Expedition Balesuddens Naturreservat

Vi har ju runt knuten en fantastisk natur, Skuleskogen, Nätrafjället och så Balesuddens naturreservat.

Just Balesudden vill jag göra en vandring till, en vandring lite på sidan om, finns ju, från Hålviken, en märkt led att följa, men vadå?

Det märks att vintern varit hård många träd har ramlat, tyng av snö och hårda vindar, men uppröjning är gjord leden framkomlig.

Men så var det där att följa led, är ju inte något som hägrar alla gånger, äventyret finns med större sannolikhet på sidan om.

Därför, efter att följt leden fram till Täckviksbäcken, viker jag av och följer bäcken till där den rinner upp bortom alla bergen.

En vandring som verkligen gör själ för namnet vandring, genom tät granskog, upp över branter och ned igen, för att så småningom hamna bra till för att kunna ta del av den underbara utsikten, ut över vår skärgård.

Det blir många foton att lägga i minnets arkiv.

Efter att ha snurrat runt, mellan och upp på ett antal bergstoppar, söker jag mig ned till leden för att nyttja den tillbaka, hur det än är det är lättsammare så, och motion har jag fått massor av.

Det är rent sagolikt att vi har en sådan natur, nära inpå, så lätt att komma till, finns orken och viljan är det bara att vandra, njuta och bara va.
Titta och njut av vår natur.

47 cm. Havsöring.

Mulet men ändå en ganska fin dag omkr. 12 gr. Känns lite som en stänk av försommar.

Efter en liten promenad på förmiddagen, hägrar en fisketur.

Skata udden, kanske har havsöringen börjat röra på sig, söka sig in mot grunt vatten.

Den nyinköpta lätthaspel utrustningen, kameran och ett glatt humör, mer behövs inte för att allt skall vara helt perfekt.

Bilen lämnas vid vändplan Hummelviks fäbodar, så en 2 km. lång promenad, en ansträngande men njutnings full sådan.

Björkarna är på väg mot sin fina försommargrönska, här och var breder kusten ut sig, att beundras och fotograferas, hela skärgårdens öar och skär ligger utspridda som ditkastade av någon forntida jätte, det är bara att njuta, rikta in kamera ögat och fotografera.

Framme, haspel spöet riggas med en strömmings färgad vobbler, en lätt krusning på vatten ytan, så ett första kast, spännande.

Tar mig fram på den stenbundna stranden, halkar till allt emellanåt, fotograferar och kastar.

Ibland fastnar alger och sjögräs på krokarna, är inte riktigt rent i vattnet, men det är bara att rensa och kasta igen.

Så efter ca. 1 timmes fiskande, hugg, en stridbar havsöring har fått tycke för min vobbler, det blir en häftig kamp, det är en stridbar fisk, men efter några rusningar kan den landas, härligt, den blir toppen till söndagsmiddag, ugnstekt.

Känner mig nöjd, fisket fullt tillräckligt, naturupplevelsen likaså och några sköna foton har det också blivit.

Den första av årets fisketurer är till ända, vilken dag det ändå blev.

Röholmen, och där bortom Mjältön, Sveriges högsta ö.

Var är våren?

“Än är det vinter kvar säger mor” , så lyder en rad i en känd vårvisa, och vårens framfart, är vad jag kollar upp.

Nere vid kusten, är det barmark, i det närmaste, men hur är det inne på Nätrafjället?

Har bokat in en Bäversafari utflykt med pensionärer, tanken slutet av maj, därför en rek tur.

Skrike bodarna, Svartån svämmar över sina brädden, efter vägens kanter synes snödrivorna torna upp sig.

Skogsbilvägen upp mot fjället är dock snöfri, har varit plogad under vinter, men snö finns i skogen, på sidorna av vägen, skulle lätt gå att åka skidor var som helst.

Vandrar upp efter vägen, upp mot Näs skogen, inne på skogen är vintern kvar på riktigt, skogsbilvägen där plogningen upphört, är halvmeter snö kvar, att tänkas komma här, med ett gäng pensionärer, det går inte.

Kommer ingen riktig värmebölja blir det nog juni innan Hästtjärn bäcken får sitt besök.

Det är ändå en skön vandring, den nya kameran provas, men allt går i grått, innan den skira försommar grönskan kommer.

Några bilder på snön blev det dock.

Svartån svämmar över

Bjästa bäcken likaså

Vägen riktigt torr och fin, med snökanter

Men här är det stopp, här är vintern kvar.