En högtidsstund.

Dagen mulen, men känns ändå riktigt skön, vad göra? Vad för inte en tur med flugspö efter Skule ån.

Packar ryggsäcken, en extra jacka, kaffetermos och en macka, sen bär det sta.

Parkerar och påbörjar vandringen mot ån, en taltrast tjoar till, ropar tok stolle, tok stolle, men vem bryr sig, för mig hägrar en nostalgisk vandring, efter ungdomens “stenbit” metar å.

Kameran i full aktion, ögat fångar in syn intryck, det ena vackrare än det andra, fisket är av helt underordnad betydelse, är förresten alldeles för risigt efter ån för att komma till med fluga.

Följer ån uppöver, nu har taltrasten ändrat till, tji får du, tji får du, men ringduvorna kuttrar tröstande, njut av allt det underbara strunta i fisket.

En gök från öster, tröstar även den, jag känner mig tillfreds.

Bäver har haft sina avverkningar här och var efter ån, lämnat halvavgnagda stammar, kanske orken tog slut, eller kanske tandvärk.

En fika rast känns bra, sitter och smuttar på den goda kaffetåren, mumsar på en ostmacka, lyssnar till det avlägsna bruset från E-4 Skuleskogen, men njuter ändå mest av stillheten omkring mig, lite insekt surr, ett lätt porlande från åns vatten, en liten öring som stiger och tar en insekt, det finns faktiskt fisk, livet är härligt.

Mitt flugspö packas ihop, det blir ändå inget fiske, bättre fortsätta ån uppöver, göra en kringgående rörelse tillbaka mot startplatsen.

Det blev ingen fisk, men ett antal, i mitt tycke, fina bilder och en oförglömlig dag i vår härliga natur.

Åkerbärs blomma

Kableka "Kälablomster"

Avverkning

Halvgjort arbete

Lätt strömmande vatten

Risigt

Olika falla ödets lotter

Har varit på en underbar vandring Skuleskogen.

Vandring från Entré Väst, Fjällävdalsmyran och Skrattabborrtjärn, gjort avstickare mot Mossavattnet,Tolfmanstjärn, sedan.

Långtjärn och branterna upp mot Entré Väst , en helt underbar vandring, i en natur som måste upplevas.

Så detta med olika falla ödets lotter.

Tillbaka Väst, möter jag rullstolsbundna, de är med sina hjälpare på väg göra en tur efter leden mot utsikten.

Tänker här är jag, dryga åttiotvå år gammal med ben och huvud i behåll, som kan göra mil vandringar, i stiglös terräng, medan det finns andra, bundna till rullstol i sina bästa år.

Känns orättvist, men samtidigt glädje, att jag trots min ålder kan färdas obehindrat i naturen, men glädje att det getts möjlighet för handikappade att kunna få del av vårt Världsarv, Skuleskogen.

En honnör till alla som ställer upp för att hjälpa behövande.

Naturvårdsverket som åstadkommit en så fin handikappvänlig infart till vårt världsarv.

Som alltid, helt underbara vyer

Mossavattnet

Tolfmanstjärn

Gammal, men seg

Naturens under, eller?

Härliga blåsippor

 

Vitsippans dag

Åren har runnit i väg, årtionden sedan sist, nu ett besök kolla in vitsippor.

Smyger fram ,med bilen, efter Dalsvägen, tjälen börjar gå, “Gälmyra” bort mot backarna i Dal, “Perssons laa” är borta, det börjar växa upp lövskog på åkermarken och vitsippor, det är vitt överallt, tänk hur det kan förändras.

Under barna åren, då var det blåsippor och liljekonvaljer, det plockades och gjordes buketter att säljas på “stan”, åkte in med Nordingerå eller Härnösandsbussen, då fanns kommunikation, bara att ta sig ned till vägen, i rättan tid, inga problem åka in med en låda blåsippe eller liljekonvalje buketter, sedan hem med slantar i börsen.

Parkerar vid den gamla avtagsvägen hem, den byggdes på början 1940.talet av far och “farbror Elon” fick vara med ibland, hålla i borren när någon stor sten skulle sprängas, hålla i, när slägghuvudet med rytmiska slag hamnade mot borrhuvudet, lyfta borren och vrida ett kvarts varv till nästa slag, rytmiskt, dunk, dunk.

Vandrar en bit upp efter vägen, det är som att gå genom en grönskimrande tunnel, vitsippor i tusental mellan al stammarna, bryter förunderligt vackert mot den skira grönskan.

“Stenbitbäcken” en bit bort, min gamla härliga bäckörnings bäck, då full av “stenbit” nu ett intet mot förr, uttorkad på sommaren, men den fanns kvar.

Minnena flödar, “skrabbslattern” där är nu fullt utvuxen skog, “grusgropa” där grus till vägen togs, nu ett minne blott, allt är så förändrat och det vete katten om det är till det bättre.

Det blev i varje fall en härlig utflykt

Vitsippor i tusental

Min gamla "stenbitbäck"

Som att vandra genom en grönskimrande tunnel

Vitsippor

 

Rekognoscera

Visst är det konstigt, hösten då går man och “tråes” att det skall komma snö, och när våren kommer då “tråes” man igen, men nu vill man att snön skall försvinna, häftigt.

Har på gång att de som känner för det skall få hänga med på en vandring, Skuleskogen, men först, måste det rekognosceras.

Måste hitta en lämplig sträcka, inte för svår, men ändå med lite strapats.

Skuleskogen, om man där skall gå, dit näsan peke, är det inte lätt hitta något som inte är allt för svårt, därför en rekognoscerings tur.

Entré väst, toppen att utgå från, först till Långtjärnshällorna och “gapskjulet” med utsikt.

Vandring söder, relativt lättvandrat på de blankslipade hällarna, ned mot namnlös tjärn som ligger inklämd mellan två bergsklackar.

Tjärnen idyllisk, isen har nog nyligen släppt finns rester kvar efter stränderna, ett Knip par simmar runt på det blanka vattnet, försöker få en så bra bild som möjligt, i ögonvrån märker jag ett vak, ett stort vak, kan det vara någon fågel som gjort ett dyk, att det skulle finnas någon större fisk i tjärnen utesluter jag helt, det kommer dock inte upp något, var nog någon sjöhäxa som ville skoja med mig.

Lägger upp kursen så att jag skall korsa leden från Käl mot Norrsvedjebodarna

( Skrattabborrtjärn), I skogen är det inte så lätt alla gånger att hålla rak kurs, hamnar lite snett mot Mossaberget och får göra en korrigering, men snart är jag vid leden och får stugan vid Skrattabborrtjärn i blickfånget.

Här vid stugan, får det bli en liten rast, sitter på bron njuter av en skön vårsol, hör fågelsång, bara njuter av stillheten.

Några tyska turister har, ganska nyligen ( sett spår i en snödriva) varit vid stugan skrivit i gästboken, (Sverige med din natur vi älskar dig.) instämmer till fullo.

Nu blir det leden mot Långtjärn på hemvägen, men innan Långtjärn viker jag av från leden och ställer kursen åter mot Långtjärnshällorna, varför kanske någon undrar, är mån om mina tilltänkta medvandrare, det är brant upp från Långtjärn efter leden, att gå hällorna upp är betydligt mindre brant och mycket trevligare, så klart.

Kontentan av rekognosceringen, hur blev den? Måste nog tänka om lite vad gäller sträckningen från den namnlösa tjärnen, en lite genare och enklare sträcka skadar nog inte, därför en rekognosceringstur till innan skott.

Utsikt Norrfjärden

"Gapskjul" Långtjärnshällorna

Knipor i namnlös tjärn

Återspegling

Vattensfall Ävdalsbäcken

Norrsvedje fäbodar (stugan Skrattabborrtjärn)

 

Exkursion Kornsjötjärn.

Tänk vilken fin fågelsjö vi har alldeles in på knuten, här i Bjästa, Kornsjötjärn.

Kornsjötjärn isfri, vilket är precis samma tid som i fjol, visst skulle det vara av intresse att kolla hur långt fågellivet kommit.

Vandrar runt tjärnen, med kameran laddad för skott, den mesta snön är borta, fjolårsgräset kör med ljusbrungrå färg i år, egentligen inte så illa så här strax efter att snön försvunnit.

Det myllrar av liv vid och på tjärnen, skrattmåsar i hundratal för ett oherrans oväsen, men vaksamheten är stor, närmar jag mig stranden det allra minsta, ökar larmet och alla fåglar i luften.

Får en fin bild på ett kanadagås par, en sädesärla exponerar sig förföriskt i ett videsnår, en sädesärla omgiven av “kissar”, den ger mig en listig blick, tro inte jag är rädd, tycks den mena.

Smyger mig ned mot stranden, genom täta alsnår,“ôdder” lyckas med bild på såväl vigg, knipa, gräsand, trana, och jag tror en skäggdopping och alla skrattmåsar förståss och kanadagäss.

Vilket fantastiskt fågel liv det är, men våren är ju här, det är så här det skall vara.

Efter att nästan ha rundat tjärnen, dyker tofsvipan upp och strandpipare kör med så hastiga uppflyg att jag hinner inte alls med att fotografera.

Återvänder och nu kan jag även få en blick av vårens örter, tussilago, vitsippa och blåsippa, minner även de om att våren är här.

Vilken härlig exkursion (fint ord) det blev, och vad jag blev utskrattad av alla skrattmåsar, men det får man tåla.