En sån midsommarkväll.

Undrar hur många midsommar aftnar, man tillbringat vid en sjö, en älv, med en muntert knastrande brasa som sällskap.

Lyssnat till fågelsång, hört koltrasten sjunga sitt lov i sommarkväll, hört myggens surr kring öronen, inte så angenämt, men hör sommaren till.

Årets midsommar afton en av de allra, allra bästa, njuta kvällen i goda vänners sällskap, en spegelblank sjö, en solnedgång inte av denna världen, en midsommarafton att minnas.

Därtill en smaklig måltid att avnjuta, grillad i folio över en härlig brasa, kaffe och färska jordgubbar därefter, mer kulinariskt kan ej uppbringas.

Sen njuta av solens vandring över en klarblå himmel, se den närma sig bergskammarna i väster, där på andra sidan sjön.

Kasta färgkaskader över den blanka vattenspegeln, se insekter dansa i yster lek, ett sik stim som söker sig in på grundvattnet att få ett litet mellan mål, ur överflödet, allt medan koltrasten sjunger sin härmsång.

Kvällen overklig, vi sitter andäktigt, följer solens ban ned mot horisonten för att så småningom se den bädda in sig i ett färgsprakande, skimrande ljushav.

Vid midnatt, när solen helt gömt sig där bortom Storön och därbortom Björnböles utmarker, då säger vi farväl, ett farväl till koltrasten, till skogsduvan, till den underbara kvällen, till den nu mörknande vattenspegeln.

Tack för ännu en härlig kväll i ett med naturen.


Grillat i folio



Två Babushka dockor



Härlig brasa, för kaffe kok.



Snart så



Skuggor



Än närmre kväll

Mys strand

Nu är det god natt.



Fantasi tankar om Knut i Björkås

Irrar lite runt, bortom Skule, söker minnes märken efter Björkås gamla tomt.

Har vandrat, med utgång från Åsen upp efter Skulån och “Skulslatta” är nu på hemväg mot Skule och hittar, (kanske), där Björkås gamla tomt, en gång legat för en lång tidsålder sedan.

Det är nu fantasin flödar, enligt gamla skrifter har här en gång bonden Knut i Björkås bott. Knut var bland annat kyrkvärd i Nätra kyrka, samtida med tre andra kyrkvärdar, Kam i Nässjö, Tor på Ön och Spjäll i Bäck.

Skule bönder var inte, enligt sägnen, så glada i Knut så de brände gårdarna en jul natt. Knut flyttade därefter till Rödtjärn, en liten tjärn söder Björkåbäck, där han tog upp ett nytt nybygge.

Knut i Björkå, hade otur på flera sätt, han kom även i trångmål med en björn, en björn som rev ut hans ena öga, det kan man kalla en otursföljd man.

(Har en berättelse, som min far omtalat, om en man från Björkåbäck, eller dess omnejd, som var otroligt stark.

Han hade en gång vandrat ner mot Skule och inhandlat en säck korn,(eller mjöl) på väg hem hittade han ett fint hjortron ställe som han stannade till vid och plockade, dock utan att lyfta ned säcken, kan det ha varit Knut i Björkå måntro, fantisera kan man ju.)

Detta är en del av sägnerna, tycker de smakar fint, där jag står på eller i närheten av det gamla bo stället.

Något unikt ändå, en vad jag uppfattar som, Schackbrädefjäril, ( Marbled White), här vid Björkå gamla tomt, en fjäril som, vad jag förstår, inte skall finnas på våra breddgrader.

Kameran är med, så det blir en bild, fjärilskunniga får gärna rätta om det är fel och omnämna vad det är för fjäril, snygg var den i varje fall.

Åter till verkligheten och från tankarna om Knut i Björkås, fortsätter min vandring, med sinnet fullt av intryck, tillbaka till bilen för hemfärd.

Än en dag, förunderligt skön, med vandring uti skogarna.

Är detta Schackbräde fjäril?

Skulån

"Skulslatta" förmodligen en gammal myrslått.

Åbosjön mot Stordegersjön.

Den första riktiga sommardagen, med värme, solen skiner och värmer skönt.

Vi funderar på ett utflyktsmål, det är snart midsommar, ett ställe att vara på, att njuta vid, lyssna till fågelsång, bara ha det och va, midsommarafton.

Gåsviken vid Hinnsjön blir bra, kollar och finner att det blir perfekt.

En vandring inne på skogarna hör ju också till, från Åbosjön in genom skogarna mot Stor Degersjön, runda mot väster för att så småningom komma åter vid Å-bodarna, sedan väg tillbaka.

Det blev en god vandring på två timmar prick.

Kvällen fortfarande fin, att sitta ute och mysa med goda vänner vid husgaveln, blev en perfekt avslutning på dagen.

 Här blir det midsommarfirande

Å-fäbodar

Knölar och Knövel.

Kan inte förstå att branter har blivit så branta och marker så erbarmligt ojämna, har vandrat på Skuleskogen, för så där sextiofem år sedan, inte var det så svårt att ta sig runt inne på skogen.

Konstigt att en sådan förändring skett.

Har gjort Skuleskogen, från Väst, bort över Högsvedjeberget, västra sidan Stor Hornvattnet och ner mot Vibbyggerå-Dal, för att så småningom svänga upp mot Långtjärnshällorna.

Det är nu jag märker att naturen förändrats, där det förr var hur lätt som helst att forsa fram i terräng och branter, känns det mycket svårare nu, konstigt.

Nåväl trots den svåra terrängen, fram kom jag, och det blev en riktigt skön runda ändå.

Det är ju en fantastisk utsikt från alla berg som man måste upp på, och sen ned från, så några fina bilder blev det också.

De vort rektet kämpet

Dagen ser ut att arta sig bra, en tur att plocka liljekonvaljer, på förmiddagen, retar ut att vandra aptiten.

Skuleskogen, det är ett tag sedan sist, vandrar skogsbilväg upp förbi grusgrop vid Hinnberget, bort mot Rutstjärn.

En Grävling sneddar över vägen, innan grusgropen, men kameran hänger runt halsen och det är för långt håll, måste skaffa ett teleobjektiv, så någon bild blir det inte.

Längre fram dock, efter vägen, en räv på proviantsök, han märker mig inte så jag fick några bilder, men lite för långt håll även där, fick en himla brådska, när jag kom närmre.

Rutstjärn, här måste jag sätta mig ned en stund och bara njuta av den stilla friden, vinden krusar det blanka vattnet allt emellan, men långa stunder ligger vattnet helt blankt, den omgivande skogen speglar sig, försommargrönskande björkar blickar ned i vattnet ser sin spegelbild, de står som tonårsflickor framför toalettspegeln, kråmar sig i all sin prakt.

Nylandsruten tvärs över tjärnen lockar, ropar ett tyst hallå “totte” kom, jag väntar på dig, bjuder in till verklig “offerklättring”, klart man antar utmaningen och “offer” var det, men skam den som ger sig.

Skönt att få utmana strapatsen, känna att den åldriga kroppen än hänger med och så skönt ändå att kämpa sig fram genom tät urskog, klättra, sega sig upp efter branter upp mot toppen av Nylandsruten.

Nylandruten skogsbeklädd, så utsikten är väl inte den bästa, men vad då det är ju den sköna känslan av att ha gjort något som krävt sin man, som räknas denna dag.

Näsbodarna.

Lilla syster Gudrun och två av mina syskonbarn, Inger och Anneli, har beslutat sig för en tjejträff med övernattning i Näs fäbodar Nätrafjället.

Vi hälsar på, en skön kväll, med någon regnskur, lite solsken, lite fågelsång och allmänt en gemytlig, härlig kväll där inne, långt inne, på Nätrafjället.

Där skall grillas, pratas, gå med slagruta, lyssna på skogens allehanda ljud, njuta, uppleva försommarkvällen/ försommarnattens mystik, bara njuta av livet så där som man bara kan göra långt inne i skogarna.

Vi besökarna söker oss hem, men vi har, även vi, haft en underbar kväll.

Bjästa pensionärer på Bäversafari.

Pensionärer i Bjästa är några riktiga friskusar, att söka sig till hjärtat av Nätra fjället, för att kolla bäver i Hästtjärn bäcken, är inget problem.

Det har regnat och det är snö kvar, men är inget som hindrar, när det tuffa gänget söker sig in med bil, till vägs ände där bortom Aftontjärn.

Där strax vid Vibyggerå linan startar gruppen sin vandring, tolv spänstiga och natur älskande pensionärer.

Genom tät gammal granskog ned till Hästtjärn, forcera Hästtjärnbäcken som är full av vatten, efter såväl snösmältning som regn, hitta en fin plats att ha som bas, en stor Bäverdamm strax intill.

Söka sig nedöver till nästa damm, över blötmyr där vattnet går högt upp mot benen, spana in tunga breda trampdynor, i den blöta mossan, är nog nalle som varit ute på span.

Ingen rädder för björnen här, vandring ned till nästa damm, förundras över vilka byggnadsingenjörer bäver är, svallvågor visar att vi troligen skrämt en arbetare när vi kom.

Tillbaka en torrare väg, hittar rester efter måltid, troligen en fågel som fungerat som frukostmat, kanske skrämde vi matgästen.

Baslägret, fikastund, vad gott det smakar med en kopp kaffe efter en vandring i skog och myr.

En information om Bäverns historia, och egen upplevelser vid bäcken, från guiden “totte”, minnen från så där sextio år tillbaka, när fjället var fjäll och inga vägar fanns.

Hemväg, bäcken än en gång, ingen rädder för näcken eller att kanske trilla och få ett iskallt dopp.

Femhundra meter uppförsbacke väntar, men där är bilarna, alla pustar ut sträckan var väl inte så lång, men krävde ändå sin man och kvinna.

Det blev en riktig upplevelse, ingen bäver men upplevelser ändå en “masse“.