Dubbelt så trevligt.

Sonsonen Johan är på besök, vi skall fiska och vandra.

I går blev det en tur till Gvalsjön, en liten sjö med ädelfisk, kvällen helt underbar alldeles stilla nästan inte en vindkåre.

Inga insekter och ingen fisk, men vi plockade blåbär att förnöja kvällen med.

Trots den usla fiskelyckan var kvällen fantastisk.

I dag onsdag, är det en vandrar dag, vädret ser inte så bra ut moln och dimma väller in från havet, tankarna går, hur skall vi göra.

Det blir ändå vandring, start från Entré Norr Skuleskogen, leden bort mot Tärnättvattnen och Slåttdals skrevan, detta en transportsträcka.

Utsikten magnifik och vädret mycket, mycket bättre, solen tittar till ibland och dimman har delvis lättat.

Den dimma som finns kvar ligger ute över havet, skapar en overklig helt underbar, skönhetsupplevelse.

Syns att turistsäsongen är i sin blomning, massor av turister efter leden, minst ett tjugotal vid skrevan.

Nu lämnar vi allfart vägarna och söker oss in i Skuleskogens hjärta, här är det bara vi och naturen, bort mot Stocksjön för att sedan fortsätta för att så småningom svänga norr mot Skäftedalsberget och Bergstjärnarna.

Tjärtunnberget därefter och så ned för branterna tillbaka mot parkering och den väntande bilen.

Vilken underbar vandring det blev, och vilket fint väder vi ändå fick, vilken härlig fyratimmars vandring.

Bilder från Gvalsjön

Bilder från Skuleskogen.



Mossaberget

För några dagar sedan, var vi på en tur till Dal Pensionat och Kafé inne på Skuleskogen.

Vi fick oss där en berättelse om, att uppe på Mossaberget, öster kaféet, fanns en göl som aldrig torkade ut, samma hur torrt där blev, vattenståndet kunde som max variera på 1 dm.

En sådan berättelse kittlar naturligtvis, skall undersökas.

Vandring, liten extra omväg, från Skuleskogen väst, förbi Lill Hornvattnet, Långtjärnshällorna bort genom markerna mot Storävdalsmyran, därifrån upp på Mossaberget.

I vidunderlig utsikt, uppe från berget, Mjältön, Ulvöarna ja hela den underbara skärgården och visst jag hittar även den mystiska gölen.

Mitt uppe på bergets topp, en vattengöl på si så där 20 kvm. Om den torkar ut eller inte får jag inget svar på, men den finns.

Hemvägen blir ned mot Dal och Dalsjön, förbi Forsberget, Storruten och Lillruten, en riktig strapatsrunda.

Trevligt att kunna dämpa nyfikenheten, få en bekräftelse och motion på köpet.

Bäck,en gren från Lill Hornvattna

Utsikt, Ulvöarna Mjältön



De mystiska Gölarna

 

Ljungblåvinge

Mera utsikt

I hjärtat av Skuleskogen

Efter allt regnande, uppehåll, det våta i träd och övrig vegetation har torkat upp, en vandring skadar nog inte.

Entré Väst får bli startplats, många bilar på parkeringen, även utländska gäster synes ha hittat till denna västra gräns av skogen.

Med vandrarskona, på fötterna, kameran laddad och gps-en riktad mot satellit, bär det sta ned mot Långtjärn och Lill Rutenstugan.

Nu börjar äventyret, ned till stugan en transportsträcka, nu, in mot hjärtat av Skuleskogen kurs mot Åksjön, över myrmarker, där hjortronkarten “står som spön i backen”, över höjder, när Åksjön skymtas genom granskogen, ändras kursen mot Mossavattnen, de fyra små tjärnarna inne på skogen.

Vid en av tjärnarna ligger, Ytterböles f.d. fäbodar, nu bara en ruin och knappt det, hittar några grundstenar och bovall helt täckt av grovstammig granskog, naturen har återerövrat.

Ännu en ändring av kursen, nu mot Stocksjön, från bergshöjderna väster sjön en fantastisk utsikt ut mot skärgården, tyvärr är sikten inte den bästa, ett dis över havet, men Stocksjön, där nere i djupet, blinkar inbjudande.

Ännu en gång kursändring, nu mot Skrattabborrtjärn och stugan där, framme vid stugan vätskepåfyllning och konfrontation med en koltrastunge, helt orädd, hoppar den frimodigt framför mig på stigen, utmanar till kamp kanske.

Tid för hemfärd, men att vandra stig, när man gör hjärtat av Skuleskogen, är inget som lockar, det får bli en tur över Långtjärnshällorna på hemvägen.

Det blev verkligen en tur som gav såväl kropp som själ en riktig holmgång och vilken hjortron (snatterbär) kart jag såg.

Skuleskogen är verkligen en höjdare och att vandra, på stiglös mark in i dess hjärta, ger mycket mer än trampet efter leder.

Berättelsen om en skogs å.

En gång, för många hundra år sedan, innan människan invaderat och förstört dina betingelser, när växter och djur kunde leva fritt och utvecklas i harmoni, då var Du levande vacker.

Så kom människan, de första invandrarna gjorde inte så stor skada, de levde på sitt sätt, i ett med naturen.

Civilisationen, som alla människor anser vara ett fram steg, den var ingen höjdare för dig lilla skogså.

Du har din upprinnelse långt inne, i då vildmarken, Skuleskogens ytterområden, Du sökte dig fram genom dunkel granskog, genom myrmarker, nedigenom djupa dalgångar, bildade små sjöar och tjärnar på din väg.

Ditt vatten var rent och klart, något humusfärgat, lax och öring, vandrade upp från havet till lekplatser, upp till grusbottnar för sin fortlevnad.

Låt mig få förtälja om ditt öde.

Den så kallade civilisationens framsteg, stod dig dyrt, ditt flöde dämdes upp, öringen, laxen, ålen hejdades i sin vandring.

Kraftstationer byggdes, att förse närstående byar med elektricitet, ramsåg uppfördes, allt för att tillfredställa människans vilja till utveckling, följderna tänkte ingen på.

Skogsråvaran, blev eftertraktad och ekonomiskt åtråvärd, för skogsbolag, modernt skogsbruk med kalavverkning (skövling) av skogarna, gjorde att vattenflödet, som tidigare kunnat ligga konstant hyfsat under sommarhalvåret, kom helt i obalans.

Men, Du lilla å, din livsgnista är stark, Du har en otrolig förmåga till återhämtning, Du kämpar för din fortlevnad.

Har följt ditt lopp uppströms, sett att det finns hopp och liv i ditt flöde, sett förgängelsen av byggen som tidigare hämmat ditt flöde.

Sett livet i dina strömmar, njutit av friden och den stilla ron där Du kämpar dig fram, omsvärmad av inande mygg och bitande broms, sett skönheten som omgärdar dig, trots allt som gjorts för att förstöra.

Sett att Bäver inanderat och byggt sina bon i din strandbrink, njutit av blankt vatten, strömmar och fall, sett småöring vaka efter insekter, lyssnat till fågelsång och tystnad, ljuvlig tystnad helt befriad från dunka, dunka.

Fick en fantastisk dag, med dej, kunde, med kamerans hjälp, dokumentera min

vandring, bilder att ta fram vid senare till fälle, att njuta till, drömma tillbaka till en dag i underbara natur.

Hoppas det ges flera tillfällen.

“Snattren” på gång!

En riktig fjällrunda, start Tretjärnarna upp förbi Aftontjärn och sedan Hästtjärn, hjortronen “snatterbära” har börjat knyta sig, ser ut att bli bra med bär.

Följer Hästtjärnbäcken nedöver, förundras över Bäverbyggen, minner tillbaka till ungdomsåren, då här var riktig vildmark.

Mossavattnet, tänkte mig att vandra södra sidan, men det verkar så “olandlägligt” så det får bli norra stranden.

Högvatten i tjärnen, vattensjukt efter stranden, får söka mig upp på högre mark, men en hyggesrensning gör vandringen mycket besvärlig, men fram kom jag.

Svänger upp mot Tretjärnarna och startplatsen, är på helt okänd mark, men kan man hålla ordning på väderstrecken och läsa av naturen, fixar det sig, att hitta rätt.