Sista chansen

Härlig morgon, termometern visar på - 3 gr, och solen flödar, kanske är det sista chansen innan snön kommer, sista chansen att vandra inom Skuleskogen.

Denna gång blir det bil till Entré syd, har funderat på en vandring Stampberget runt, en vandring efter led.

Bäver har dämt upp Ävdalsbäcken, har bildats en liten sjö, blir inte lätt för havsöringen att gå upp för lek, vad skall man prioritera?, ge havsöringen fritt fram, eller låta Bäver härja fritt?

Vandrar leden upp mot Skrattabborrtjärn och Norrsvedjebodarna, Gyltberget och Mossaberget står som utposter, bevakar min vandring, undrar skall jag hälsa på, är över ett år sedan sist.

I dag har jag annat i tankarna, nedom Skrattabborrtjärn viker jag av, följer leden mot Slåttdalsskrevan, det är inte lätt att gå, får verkligen se sig för, vart man sätter fötterna, tur att vandrarskorna är med, men nu klarar dom inte att se allt själv, måste ha hjälp av sin mentor.

Några fler vandrare har varit i farten, spår syns i snön, förmodligen i går

Det är hala stenar och rötter, snö på sina ställen, is på berghällarna, så det gäller verkligen att ha tungan rätt i mun, inga dumdristigheter.

Utsikten är fantastisk, Lillråtjärn är i det närmaste helt isbelagd, en Orrtupp flyger upp, roligt att det finns lite liv i skogen.

Nedvägen mot Slåttdalen, blir dramatisk, halkar till på en berghäll, isbelagd, klarar dock såväl kamera som gubben, det får bli en försiktig nedstigning fortsättningsvis, vill ju inte riskera något.

Leden ned mot Kälaviken, är inte heller den bästa, ett riktigt “stenravel” halt på såväl rötter som stenar, men fram kommer jag, känns skönt ändå, när stenmurarna vid Entré syd skymtar genom skogen.

Detta var förmodligen den sista vandringen, i oländig terräng, innan snön kommer, det får bli i lite humanare natur om snön är sen, men det var en härlig tur.




Bäverdamm Ävdalsbäcken

Frost

Lillråtjärn snart isbelagd

Härlig utsikt

Ut mot skärgården

 

Vandring Skuleskogen.

Bildkavalkad från vandring Skuleskogen den 31 oktober. 2013,
Vandrings start Entré Väst, vandring kors och tvärs, bara njuta.

Isbelagd

Gränsröse?

Skärgården, (Höga Kusten)

Stocksjön

Stocksjön igen.

Brant nedfart

Fyrahundra trettio meter över havet.

Vilken härlig dag, och vilken upplevelse det blev, upplevelse så till vida, att det blev en långvandring inne på fjället, en fikastund vid vindskyddet Västanåhöjden, 430 m. över havet, med en fantastisk utsikt och en sol som kändes som mars sol.

Börjar vid Viks fäbodar följer leden upp till Kornsjö och Bjästa fäbodar, en fäbodvandring, från Bjästa blir det “Jonkes Köja” med fortsatt vandring mot Västanå fäbodar, viker dock av innan bovallen och vandrar direkt upp på toppen av den 430 meter höga Västanåhöjden.

Nu tid för en liten kopp kaffe, en brasa förhöjer stämningen, utsikten helt otrolig, solen gassar som en sen mars dag, allt är fullkomnat.

Efter fika stunden bär det hemåt, dock en annan sträckning, förbi Sunnansjö fäbodar, följer en gammal timmerväg mot Bomyran vid Kornsjöbodarna.

Hittar en död orm, huggorm i snön, avbiten, rävspår vittnar om att en liten strid ägt rum, men eftersom ormen låg kvar, smakade den nog inget vidare, men en orm framme i snö verkar lite häftigt faktiskt.

Vandrar förbi Kornsjö fäbodar än en gång, nu är det inte så långt kvar av min vandring.

Skulesjön speglar vackert

Lite snö är det

"Jonkes Köja"

Utsikt från toppen av höjden

Fantastiskt vackert

Brasan värmer och man myser

Kornsjö fäbodar

Börjar lägga is på Långnässjön

Rössjömiddagsberget i bakgrunden, lite nyis på Långnässjön

 

Hälsat på en gammal vän.

Ett par år sedan sist, nu ett kärt återbesök, jag besökte min vän.

Min vän är gammal, säkert upp mot 500 år, rund om midjan sådär 380 cm och med ett BMI som är skyhögt, men ganska knater ändå, står med alla rötter tryggt förankrad i marken, där väster Krokvattna men inunder Vargberget, lite ålderskrämpor, men go, en sann vän.

Vi fick en skön stund tillsammans, jag fick mig tald om händelser som timat sedan sist vi sågs, ruskdagar med regn och blåst, våttung blötsnö på den yviga kronan, om vilt som hastat förbi, älg och räv, någon tjäder som landat, i kronan, för ett middags mål, men även om soliga sköna dagar.

Efter vår pratstund, söker jag mig ut till okända marker, irrar runt utan att veta var jag är, men vet vart jag ska, för att komma åter.

Tjusning i äventyret, irra och inte veta var man är men veta vart man ska.

En härlig vandring i okänd skog, men jag fick träffa min vän Gammal Tallen.

 

"Det vort rektet kämpet"

Det är varnat för regn, framöver, men dagen är solig och grann, därför en liten vandring,(trodde jag), har inte varit vid Entré norr, något i år, så det får bli därifrån vandringen skall utgå ifrån.

Vandra efter leder är inte min melodi, därför läggs vandrings kursen åt väster tvärs, vandrar skrå efter Tjärtunnberget, men “klåen” vilken terräng, risigt och dant, omöjligt hålla rätt kurs, och sakta går det.

Min tanke var, vandra bort mot leden, Ytterbölen-Skrattabborrtjärn, men tiden drog iväg, det fick bli rakt upp på Tjärtunnberget i stället, och vilket som, det var inte så tokigt, utsikten magnifik och kalorierna rann iväg med svetten där jag kämpade med branterna, upp mot toppen.

Uppe på toppen, bjöds på en hänförande utsikt, Skulesjön med hela dess omnejd, Näskefjärden, “Stranna”, Hummelvik, Näske ja det bjöds på vyer helt värdiga epitet vårt Världsarv Höga Kusten.

Tillbaka vägen, för den måste även vandras, fick bli via Näske stormyran och att följa viltstigar ned, för att klara nedfarten helskinnad, välsignade viltstigar.

En riktig genomkörare blev det, verkligen.

Här är det bråttom

Skulesjön

Det gäller att kämpa

Näskefjärden

Vilken sensommardag.

Det är en gudomlig morgon, inte sommar men inte heller höst något si så där mitt i mellan, måste bara ut på en vandring.

Älg jakt, men Skuleskogen är fri där kan man vandra ostörd, man får söka sig till marker där det inte är någon jakt, för säkerhets skull, vill inte störa.

Entré Väst, inga bilar på parkeringen, vilket betyder, jag är allena att gå på tur, skönt, gillar att loda omkring helt ensam, gå och filosofierna njuta av tystnaden och ensamheten.

Följer leden till Skrattabborrtjärn, tänker mig lite frivandring sedan, har ju snart varit överallt på skogen.

Fortsättningsvis leden bort mot Slottdals skrevan mot Lillråtjärn, sedan frivandring lite kors och tvärs, att så småningom komma åter Skrattabborrtjärn.

Tänk ändå vad man kan uppleva, av att vandra på sidan leden, synintryck utöver det vanliga, djurliv, växtlighet, och frihet, en frihet som inte kan upplevas vid vandring efter markerade stigar.

Tack för att jag har förmånen kunna vandra och njuta av vårt Världsarv Höga Kusten, jag är oändligt tacksam.

Stuga vid Skrattabborrtjärn

Skrattabborrtjärn

Stenar på vandring



Skönt att ha någon att luta sig mot

Lillråtjärn och Norrfjärden i fjärran



Vart är den på väg, verkar ha bråttom.

Jättegryta

Har fått en bok i present, ett år med Skuleskogens nationalpark (kan rekommenderas), en mycket sevärd bok, med fina bilder från Nationalparken.

Fick så infallet att testa en tur som beskrivits, ( har i och för sig varit på alla platser som beskrivits, även fotat, kanske inte lika fina som proffs bilderna.) siktar in mig på novemberturen, som beskrivs, ( Entré väst, Nylandsberget, Tjärtunnberget, Åksjön och åter) även nu med Entré väst som utgångspunkt.

Vandrar upp på Nylandsruten bort mot Lill ruten och Lill ruten stugan, passerar ett område där granbarkborren, härjat fritt, massor av döda träd.

Från Lill ruten stugan lägger jag kursen mot Nylandsberget, passerar Svarttjärns östra sida, varefter klättringen upp mot Nylandsberget börjar.

Hittar en fin utsiktsplats, en bit nedom högsta toppen, med utsikt över Skulesjön med omnejd, en fantastisk vy.

Fortsätter upp mot toppen, strax innan högsta delen hittar jag en jättegryta, visst är det otroligt, hitta en jättegryta högst upp på ett berg, de brukar annars mest finnas vid forsar och fall, vid någon älv.

Grytan är i varje fall stor, gör själ för namnet jättegryta, ca. 1,5 m djup och även ca. 1,5 m i diameter, sidorna i grytan är blankslipade av de roterande stenar som skapat grytan, läckert.

Uppe på högsta toppen blir det paus, kaffepaus, beundrar utsikten, Tjärtunnberget, mot nordost Köpmanholmen och Hålviken längst bort.

Tillbaka vägen förbi Åksjön och sedan bara stå på mot Långtjärn och leden upp mot Entré väst.

Det blev en fin vandring, en ovanlig upptäckt, en påse kantareller, Skogskoje ruin vid Nylandsbodarnas fäbodvall, ett härligt soligt fint väder, dagen fullkomnad, och i stort jag gick ungefärligt som det beskrivits i boken, ett år med Skuleskogens Nationalspark.

Barkborrens härjningar

Kantareller

Rester Nylands fäbodar

Vy Nylandsberget, ut över Skulesjön mot Bölen



Vy mot Gladom

Jättegrytor Nylandsberget

Mot Köpmanholen och Hålviken i fjärran