Min hemlighet.

Jag är en vindpinad tall, jag står på Kasstobergets topp sydväst Svarttjärn i Själevad.
Jag bär, eller jag har burit, på en hemlighet i mitt grenverk, i en av mina grenar har något speciellt varit dolt.
Det har varit något, man måste ha ett speciellt öga för att se, något ingen gemene man kunnat ana.
Många vandrare har gått förbi, ja någon har till och med stannat upp för en kort rast, ingen har anat vad som finns i mitt grenverk.
En dag kommer en annorlunda vandrare, han går sakta ser sig om, spanar in i grenverk som söker han något.
Kommer fram till, där jag har min rotade plats, kastar en blick tvekar som, skall jag kolla mera, eller fortsätta.
Han har den rätta blicken, han har sett något som ingen annan förut sett, stannar upp spanar in i mitt grenverk, byter plats synar ur en annan vinkel.
Ett beslut har fattats, vandraren har ett verktyg i sin hand en liten såg, han klättrar upp har sett var min hemlighet finns.
En av mina grenar, den kapas och en del av den, den han är särskilt intresserad av tas om hand och vandraren vandrar bort med min hemlighet.
Jag är inte ledsen, vet att den kommer att pryda någonstans.

Jag är en avkapad gren från min moder tjurtallen på Kasstoberget, vandraren bär mig hem till sig, jag är nyfiken skall han finna min hemlighet?
Vandraren, sökaren, sitter vid sin bänk, vrider mig runt, synar mig från alla håll.
Börjar så att med sin kniv skala bort all bark, jag ryser av förväntan, känner att jag kommit rätt.
Kniven skär djupt i min ved, jag känner ingen smärta bara en förväntan, min klädnad som dolt min hemlighet, skalas bort och efter en tid av mödosamt arbete är jag, som jag alltid vetat, detta är jag.
Nu pryder jag min mästares matsalsbord, jag känner mig nöjd, jag är unik, jag är glad att vandraren där på Kassatoberget såg vad som doldes där i en kvist på min moder tjurtallens stam.


Jag är en Mård.