Snöflingor falla

Det snöar, det första riktiga snöfallet för i höst, bjuder in till ett firande av högtidsdagen (80 år) med en snöpulsarvandring.
Bjästamon, rogivande, snöflingor dalar sakta ned det är tyst i skogen, endast tinitusen visslar sin ständiga sång.
Tankarna går, allt mellan himmel och jord flimrar förbi, som en filmsekvens.
Barn och ungdomsåren, har sett lite av bortskämda barn på tv, flimrar förbi, minner om tiden när man var barn, vilken kontrast.
Sex år i skola, ingen väg eller skolskjuts, sommartid gick väl ann men vinter.
Göra eget spår med skidor, gamla trälaggar, sätta i spänn vid järnspisen, valla med tjära och stearinljus, laga bindning med hösträng, kämpa fram i djupsnö till skolan på morgonen, har man tur finns spåret kvar vid hemfärd.
Raster i skolan, direkt ut, bygga hopp vid Kattberget, skotta bandyplan Skulvika, spela bandy med en klubba gjord av en krokig björk slana, det var livet.
Börja jobba, nyfyllda fjorton år, med att ligga borta under veckan på en fäbodvall och hugga timmer.
Vill ändå inte byta bort min ungdom, mot dagens bortskämda barn, vi hade en underbar uppväxt.
Så går tankarna, barndom och ungdomstid flimrar förbi, likt flingorna från skyn, för att sedan försvinna.
Snöpulsvandringen, upp mot milen över, en dusch och sen bara njuta av dagen.
Detta vill jag kalla att fira.