Nyårsafton

Kantareller
Vår skärgård

Tärnättvattnet

Mot söder från Slottdalsskrevan.

Året som gått.

Alla har vi väl, när året är slut, funderat över vad har jag gjort och vad minner mig mest under det år som gått.
Tankar över vad som hänt mig och vad jag gjort, kommer för mig, på nyårsaftonen.
Vad har jag gjort? Det som legat mig mest varmt om hjärtat har naturligtvis varit kärleken till naturen och upplevelser och synintryck under utforskningen av densamma.
Vandringar eller skidåkning, tänk ändå det har blivit upp mot 230 mil.
Kan tänka mig att jag i ett tidigare liv varit indian eller same.
Nätrafjället, Skuleskogen, Balesuddens naturreservat, där har otaliga steg tagits, så även fjällen, Satsfjället har lockat till flera besök.
Satsfjällets topp, med Kultsjön djupt inunder, i norr Marsfjällens majestätiska siluett Stöken med sin speciella form. Mot väster där man kan se, bortom Fatmomakke, mot Norska fjäll, Karl den XII på lit de parade. Vilken känsla att få blicka ut över natur som måste ses, ej beskrivas.
Det har blivit fisketurer, nostalgiskt bäckmete, flugfiske, att med haspelspö försöka överlista någon gädda eller abborre.
Sök efter hjortron, detta norrlands guld, som det för övrigt fanns dåligt av. Skuleskogens otroliga kantarellupplevelse, som jag för övrigt tråkats många gånger för, varför inte plocka.
Entré Väst, Skuleskogens nya infartsport, vilket lyft för de som vill uppleva skogen, utan att direkt behöva anstränga sig.
Stocksjöns blanksvarta yta en solig höstdag.
Nätrafjället i dimma där alla referenspunkter är dolda och där björn har lämnat sitt visitkort på ett flertal ställen.
Vårvinter på skidor, där spår av stora tassar, ger en tanke om, är det varg.
Besvikelsen, där min ädelfiske sjö saboterats med insättning av gädda, det gjorde ont.
Njutningen att få stå uppe vid Slottdalsskrevan blicka ut över vår fantastiska skärgård avnjuta anblicken av Tärnättvattnet, skåda ut över milsvida skogar och bara njuta.
Sitta vid en fors, lyss till vattnets brus, skogens underfundiga språk, fågelsång, en liten vindil, kan det finnas bättre musik.
Allt detta är min upplevelse, klart det finns annat, men ändå det är mina vandringar jag skattar som något speciellt.
Ett nytt år väntar, vad bär det i sitt sköte? Skall någon spännande upplevelse göra det nya året, till något att minnas.

Hemresa

Så åker vi hem, det har varit fina dagar men kallt. Temperaturen under hemfärden växlar mellan -13 till -29.

Det blev tyvärr ingen skidåkning, fick promenera istället några vändor upp till vinterparkeringen inunder Satsfjället.

Lägger in några riktiga vinterbilder, som jag lovat.

Kallt men friskt

Minus 25 grader, från morgonen, för kallt att åka skidor så det får bli en promenad istället.
Amberg följer med och vi tar rundan upp till vinterparkeringen inunder Satsfjället.
Dagen som sagt kall men fin, solen strävar upp över Vinnivarde, fantstiska senerier med solljus och all den vita snön.
Det blir några bilder som jag lägger in när jag kommit hem.

Mot kvällen

Det "bidde" inga skidor i dag, har snöat för mycket och skotern var på verkstad.
Tar en promenad istället, tar med Amber, det blir en runda upp till vinterparkeringen och åter.
Naturen otrolig med all snö, träden bågnar under tyngden och allt är vitt vitt.
Satsfjället syns nästan inte i vinterdiset.
Har tagit några vinterbilder, lägger in av dem när jag kommit hem.
Det har spårats på eftermiddag, hoppas det kan bli lite skidor i morgon, vi hörs.

Saxnäs måndag morgon

Vi är nu i Saxnäs på besök, gjorde resan upp i går, var ett besvärligt väglag på vägen upp, sämst var all snörök fick nästan stanna när man mötte buss eller lastbil.
Sitter nu, efter att ha ätit frukost, och funderar vad vi skall ta oss till.
Tänkte väl få åka lite skidor men det är -17 gr. och lätt snöfall, så det blir nog inget av det i dag, däremot får det bli någon promenad, bland annat för att hälsa på vårt barnbarnsbarn, det blir spännande, vi har ju inte setts förr.

Julafton

Firar Julen i Täfteå, norr om Umeå, hos sonen med famil.
Julafton en riktig Julafton med omväxlande snöfall och sol omkr. - 7 gr. underbart.
Kvällen gör jag en promenad efter skoterspår med Tracy, deras hund, kvällen overklig med månsken och en rodnande solnedgång, man riktigt ryser så fint är det.
Snart är det Julmat, inget julbord utan det blir visst oxfile, det kommer att smaka mumma.

En riktig vinterdag

-19 grader, hade tänkt mig få göra den första turen på skidor, men det är för kallt, det blir alltså ingen premiär tur.
Åker ändå upp till Hinnsjön, där vi har vår stuga, tänker ev. kolla in stugan men det är för mycke snö.
Det blir en promenad efter vägen i stället, går vägen bortom Gåsviken där jag vänder.
Skön promenad i kylan, eftersom det inte blåser är kylan inget problem.
Ett tio tal orrtuppar flyger kors över vägen, söker förmodligen någon nattlega i den lösa snön.
Trevligt att det finns något vilt kvar, tänker på hur det var när man var ung så är det en himmelsvid skillnad.
Tog några bilder av vinterlandskapet, lägger in för att visa.

Ett ungdoms minne

Mården och Ekorren

Det är sommar, mitten av femtiotalet, jag är hemma hos mina föräldrar på besök. Känner för en träningsrunda på Dals skogen, jag byter om till träningskläder och joggar lite lätt upp mot skogen, stigen genom Hammarsvedjan.
Där upp efter stigen till Dal är det skönt att jogga fram, skogen är tät på båda sidor, mest lövträd, någon enstaka gran. Lite spännande är det att ta vägen genom svedjan för Dals bönder och även andra brukar där ha sina hästar på sommarbete, hästarna är givetvis nyfikna om någon kommer in på deras domäner. Kommer i fullt galopp för att ta sig en titt på besökaren och kanske skrämmas lite grann.
Möter inga hästar, viker upp mot Viklunds torpet, när jag kommer fram till vägskälet därstädes.
Det är ingen som bor på torpet numera så jag ginar över gårdsplanen och sen upp mot skogen. Fortsätter genom skogen viker av mot Lill Ruten och kallkällan där, har blivit törstig efter joggningen, och vattnet i Gambrobäcken är känt vida omkring. Så min tanke är att dricka lite innan jag fortsätter. Som parantes kan nämnas att den källan numera förser hela Sörbygden med vatten.
Fortsätter min joggning efter kärrvägen från Dal till Lill Bräcke, när jag sprungit en bit efter stigen och kommit på framsidan av Lill Ruten hör jag ett fasligt liv framför mig. Jag tar det lite lugnare och smyger sista biten. Vad får jag se, en Mård som jagar en Ekorre runt stammen på en stor gran, som står vid sidan av vägen.
Jag står helt stilla och tittar, farten är hiskelig där de två rusar runt. Ekorren skriker gällt och det var väl det jag hört när jag kom efter stigen.
Jakten fortsätter, jag står helt fascinerad och tittar, tänk att få uppleva sådant att stå så nära och inget av djuren märker min närvaro, de är så upptagna av sin kamp, Mården är jägaren och Ekorren den som kämpar för sitt liv.
Jag vaknar dock till, tycker alltmer synd om Ekorren, visserligen är detta naturens lag äta eller ätas, men jag vill ändå hjälpa Ekorren, jag ropar till.
Milde himmel vilken fart det blev nog för att det gick undan förut detta är dock något helt annat. Både Ekorren och Mården far som ett brunt och ett svart streck upp efter stammen och bara försvinner. Helt borta, jag stod där på stigen som ett frågetecken och undrar om det verkligen var sant det jag upplevt.
Forsätter min träningsrunda men det är inte något direkt go i mitt löpsteg på hemvägen, springer mest och funderar på den underbara upplevelse jag varit med om.
Ett litet intermezzo som etsat sig fast och som återkommer för mitt inre med jämna mellanrum under åren.

Västersel och Mjäla rundan.

Solen bryter igenom vid Näshöjden

Mjäla bäcken snart isbelagd

Mjäla fäbodar med lite snö omkring

Några cm. snö över myrmarken

Äntligen har vi lite kyla och även lite snö i luften.
Åker upp till stugan för en koll, Kornsjösjön håller på att lägga, allt verkar bra där uppe, Hinnsjön helt isbelagd.
Tänker mig en runda inne på skogen, då jag ändå är här, vandrar Västersel och Mjäla rundan.
Den rundan är dels skogsbilväg, dels stig, en runda på omkr. 9 km och går genom Mjäla fäbodvall och förbi Västersels fäbodar, en lämplig runda.
Några cm. skarsnö på vägen och lite på sidan om, tänk i fjol den här tiden var det omkring 3 dm. vilken skillnad, och skidspår dragna.
Massor av älgspår efter vägen, såväl från vuxna djur som från kalvar, ett fåtal nattfärska, inga dag färska. I övrigt dåligt med vilt, en räv har irrat runt lite i sök av mat, en tjäder har gått ett längre stycke efter vägen, men det har varit när det var tö.
Lite besvärligt att vandra i skarsnön, dåligt fot fäste.
Turen var ändå skön, njuter i fulla drag när jag kan vara ute på mina rundor.

Min barndoms metar bäck.

Ett litet kåseri från min barndom, slutet av 1930 till början 1940.

Den har sin upprinnelse från kallkällor och myrdrag inne på Dals skogen, min ungdoms “stenbitsbäck”.
Den slingrade sig fram genom dalgång, “Gälmyra” för att mynna ut i Bräckån. Den var full av bäcköring.
Under min barndom var det mest varje dag under sommaren, som det blev en tur ned till bäcken, den rann genom vårt torpställe, för att fresta öringarna.
Vatten var kristallklart, den var liten bara ett kliv för att ta sig över, den porlade och jublade över att bara finnas till, dess vatten var gudagott.
Nedom “badar gröbba” fanns fina små höljor där det alltid stod stim av fisk, “Gälmyra” där bäcken slingrade sig fram i sköna meandersvängar stod alltid några av de större.
Så kom kriget, andra världskriget, “Gälmyra” skulle dikas ut för mera åkermark, en kolugn blev uppbyggd vid bäcken nedom Dal, stenkolstjäran släpptes direkt i bäcken, bäcken börjar dö, öringarna försvann, bara några lyckades överleva.
Nästa dråpslag, bygden behövde kommunalt vatten, en upprinnelse vid Lill ruten en kallkälla vida omtalad, där bestämdes att här blir det.
Nu är metarbäckens saga all inget vatten, ingen fisk, bäcken död för all framtid. Till vilken nytta? Utdikningen var med säkerhet helt bortkastad, kolugnen borta det enda som gett något är väl att Sörbygden fick ett gott kommunalt vatten, men till priset av en förstörd metar bäck.

Bjästamon tvärså.

Nyis på Fröstdalsjön
Motljusbild
Nätraån nedom dammen
Forsar väldiga, har regnat mycket i höst

Härlig vinterdag, 3 minus grader och sol, vad passar bättre än en tur in på Bjästamon.
Det blir en vandring lite kors och tvärs, har kameran med, lämnar bilen uppe på mon går sedan efter skogsbilväg efter Klinsjöberget och ned till Fröstdalssjön.
Sjön helt isbelagd ser inbjudande ut, men knakar lite när jag kollar vid stranden.
Vandrar stigar efter sjön, över utloppsbäcken in mot Fröstdal. Tar sedan milspåret bakvägen in på skogsbilvägen igen vid Storsvedjan.
Följer vägen ned till dammen över Nätraån vid Mjäla och kraftstationen där. Vattenståndet högt forsar kraftigt, vänder åter mot bilen.
Har tagit en del kort bland annat på vattenkaskaden vid dammen.

Första advent.

Kavelbromyran i vänta på vinter
Hinnsjön, kanske den lägger i natt

Första Advent, nästan smak av vinter, minus grader och lite snö på marken.
Nätra Hembygdsgård har typ marknad i Entrébyggnaden Isladan Bjästa, många utställare och många besökare.
Vi gör en promenad, passar på med ett besök och inhandlar tunnbröd och honung.
Eftermiddagen inbjuder till en tur in på Nätrafjället, från Hinnsjöstugan, Rössjösjön isbelagd.
Vandrar från Hinnsjöstugan, skogsbilvägen upp mot Blåvikshöjden, en ekorre har varit i farten och två Järpar han gjort en vandring över vägen strax bortom stugan.
Högre upp efter vägen har två älgar passerat i gryningen, ligger väl och trycker i ungskogen inne på hygget.
Möter en hund, en spets av något slag, utrustad med radiopejling tittar lite snett på mig när vi möts, svarar med ett skall när jag hälsar.
Ytterligare två älgar har varit i farten, en räv har irrat runt snusat efter något ätbart, verkar inte finnas något, inga spår efter en skogsmus syns.
Viker in mot Kavelbromyran, den verkar ha laddat upp i väntan på riktig vinter, svänger in på den gamla fäbodleden till Sunnansjöbodarna och sneddar sedan ned mot där skidspåret går, när det nu blir snö.
Får en overklig bild över Hinnsjön den ruvar svart och hemlighetsfull djupt där nere, tänk i fjol den här tiden var den helt isbelagd.
Det får bli efter spårsträckningen tillbaka, faktiskt har inte en hare varit i farten också, såg förresten uppe på Blåvikshöjden spår efter orrar på vägen, men inte ett uppflyg har det varit. Viltet ligger nog och trycker i väntan på mera snö.
En bra runda, kanske den sista innan snön, men då väntar skidorna.

Försök till nostalgi vandring

Vatten, massor med vatten.

Är som en vårflod

Bron nästan översvämmad

Fallet, man kan skönja dammen.

Nedtröms dammen

Kan inte hålla mig, det har varit regn och dimma snart i 4 veckor, måste ut på en runda det är lite högre moln idag.
Får en ingivelse varför inte kolla om jag kan hitta den gamla vägen från Skule till Björkåbäck, har gått efter den i ungdomsåren i samband bäckmete i Skulån och Ödstjärnbäcken.
Lämnar bilen, vid bron över ån, vandrar upp mot morfars gamla torp och viker sen in på vad jag tror är den gamla vägen.
Det är blött, vatten i alla fördjupningar, gräset, skogen allt är genomdränkt.
Den väg jag tog visade sig bara vara en traktor som gått fram från någon avverkning. Genar nu snett upp för att komma bortom torpet i hopp om att stöta på den gamla vägen, är väl omkring mellan sextio-sextiofem år sedan jag gick här sist.
Vadar i vatten, delvis efter ån som svämmar över, över kalhyggen fulla med ris och “jegar”, hittar ändå så småningom en antydan till att här har gått en gammal väg.
Den igenvuxna vägen går nu upp efter en höjdsträckning, passerar ´Björkå gamla tomt´ som jag inte ser ett dugg av, kan ändå följa vägen någorlunda.
Vägen helt borta, försvann när den blev helt igenvuxen, fortsätter i riktning och kommer så småningom fram till ån.
Följer den uppöver och nu börjar jag känna igen mig har kommit upp till “Skulslatta” och här kommer jag in på en gammal skogsbilväg som går fram till ån.
Här finns en bro över ån, som nästan är översvämmad, varefter vägen fortsätter över Skuleslåttmyran, men nu som stig in mot Björkåbäck.
Följer stigen upp på en utlöpare från Björkåberget, stannar upp på kammen och tittar mig omkring det är skog milsvitt omkring, ingen bosättning kan synas.
Här vänder jag och tar en något torrare väg tillbaka, har trotts det våta varit en fin vandring.
Blev väl inte riktigt som jag tänkt mig, kanske om det inte varit så mycket vatten, jag kunnat kolla bättre, bland annat den gamla tomten och var minkfarmen , min morbrors, legat, det får bli någon annan gång.
Framme vid bilen gör jag en runda ned efter ån för att fotografera det fall som finns något hundratal meter neröver.
Vid fallet har funnits såg, spånhyvel och kvarn och från dammen, som nu är raserad, har gått en vattentub till en kraftstation.
Nu forsar vattnet fritt.

Allhelgonadags vandring i dimma på Nätrafjället

Dimmig bild över Flärken, uppe på Näshöjden
Spårskyltning Västanå fäbodar

Västanå fäbodar lite på sne

Mellan Tretjärn syns nästan inte i dimman
Roland Lundholms lilla stuga vid Tretjärnarna
Utloppsbäcken från Mellan Tretjärn
Nyis i dimma på den nedersta av tjärnarna
Min sköna och goa Tretjärn bäck, mina minnens bäck.

Allhelgona, passande dag för en långtur in på Nätrafjället, disigt nere på byn molnen hänger lågt dimma inne på fjället.
Älgjägare kurar i sina älgtorn, i väntan på älg, när jag kör med bil efter Markoms vägen.
Svänger in vid Skrike bodarna och kör skogsbilvägen upp tänker mig parkera en bit upp.
Börjar promenaden efter skogsbilväg upp mot Näshöjden, dimman ligger här tät, en björn har lämnat sitt visitkort mitt på vägen, har dom intet vett om hur man beter sig har väl kunnat gå en bit på sidan.
Vägs slut, riktar in mig mot Flärken, det blir en vandring “tvärs å” mot tjärnen kryssar mig fram genom ungskog allt är tyst inte en fågel hörs inte ett uppflyg, det kanske beror på dimman.
Klarar tjärnen på femtio meter när, inte lätt i dimman inga referenspunkter syns, två älgar har passerat ganska så nyss, myrmarken frusen men mjukt i spåren, tar ett par bilder av den helt frusna och blankisbelagda tjärnen trolsk i dimman.
Kurs mot Västanå bodarna, även här spelar dimman ett litet spratt, hamnar något snett nedom fäbodvallen men tar igen mig på direkten.
Skriver en liten kommentar i gästboken, har inte varit många besök i höst.
Fäbodleden ned mot Mjäla strax innan fäbod vallen har ytterligare två älgar nyligen passerat.
Fortsätter direkt till Näs, äntligen lite liv i skogen, några Järpar flyger upp och seglar iväg till ett nytt gömsle.
Det blir nu skogsbilväg ett tag, ytterligare ett visitkort av björn, vilket visar att det verkligen finns en björn inne på fjället, men den håller sig för sig själv släpper ingen in på sig.
Viker ned mot Tretjärnarna, mellan tjärnen nästan helt dold i dimman, förbi Rolands. stuga och så den östra kanten av nedre Tretjärnen, följer en viltstig som slingrar sig fram, inunder Vargbergets utlöpare, efter stranden.
Tjärnen trolsk, dimman gör den overklig, isen ligger blank men förrädisk ingenting att ge sig ut på, skjuter några skott med kameran blir inte så tokiga bilder fast dimman är tät.
Genar nu upp mot en gammal skogsbilväg, som går upp mot baksidan Vargberget, för att följa den tillbaka till bilen, passerar Tretjärn bäcken min oförglömliga bäck från ungdomsåren.
Så var den Allhelgonavandringen avverkad, det blev en fin runda trots det i och för sig dimmiga vädret men än sen, turen har varit skön.

Vandring med bilder Balesuddens naturreservat

Här börjar stigen, lättgången från början jobbigare sedan

Utsikt mot Hålviken där jag började min vandring.

Utsikt mot Köpmanön, Kläppa och Sanningssundet



Även denna bild mot Kläppa och Köpmanholmen





Ner till denna dalgång är det meningen jag skall

Får man se ut hur som helst?

Renlav, vitmossa, ligger nästan som ett snötäcket över berget.

Bild ut över skärgården

Älgön och Trysunda

Ulvöarna i fjärran

Täcksviken

Täckviksbäcken

Balesuddens naturreservat, brukar försöka vandra därigenom ett par gånger varje år, dags för en vandring med kamera.
Start Hålviken följer stigen mot Balesviken, en järpe flyger upp med högljudda vingslag för att sedan tyst segla till ett gömme i skogen, en korp hörs kraxa ner vid stranden kanske någon död regnbåge flutit i land från Fiskodlingen kalas för en korp, men i övrigt helt tyst. Innan passering av Täckviksbäcken viker jag av och gör en klättring upp på en bergsknalle.
Får en strålande utsikt västerut över Nätrafjärden, Köpmanön, Kläppa och Sanningssundet.
Rakt söder ut ligger Älgön med sin kalv och lurar, vilken syn jag bara njuter.
Fortsätter stigen upp mot Täcksklippen men i stället för att klättra upp på Täcksberget viker jag av till höger och tar mig upp på bergstopparna mot Täckstjärn.
Här breder otroliga vyer ut sig inför mina ögon, Trysunda, Skrubban, Älgön, längre bort i fjärran kan man se Ulvöarna, Mjältön ja hela den fantastiska skärgården kan ses.
Uppe på berget breder renlaven ut sig, täcker berget som om det vore ett snötäcke urtjusigt.
Börjar nerfarten från Berget, tar en viltstig viltet vet var det är lättast att ta sig ner, vandrar genom orörd skog passerar Täcksviksbäcken igen, viker av för att komma upp på stigen och vandringen tillbaka.
Tillbaka vid bilen, genomblöt av svett det har varit mycket klättring, jag har njutit av varje steg jag tagit.

Nyis på Kornsjötjärn

Kornsjötjärn isbelagd.

Åker upp till stugan, stänger vattnet för vintern, passerar Kornsjötjärn och ser att den är helt isbelagd.
Återvägen, då har ett större antal kanadagäss slagit sig till ro på isen, synd att inte kameran är med.
Tar beslut om en längre promenad, tar kameran med, går först bort till Kornsjötjärn kanadagässen är kvar lyckades ta några bilder.

Först en översiktsbild av tjärnen.

Här syns tydligare att tjärnen är helt isbelagd.

Resrutt planeras.

Kanadagässen samlade till rådslag, diskussion om resrutt inför den kommande färden söderut.

Viker nu av från vägen, rakt upp i dalgången väster om Tjärnberget, risigt svårforserat men väl uppe lättare framkomlighet.

Nedfärden på norra sidan höjdkammen, ned mot Sidensjövägen, sedan ner genom Bjästamon.

Två timmar och fem minuter tog utflykten, fick en ordentlig genomkörare och som jag själv tycker några bra bilder på nyis, tjärn och gäss.