Första advent.

Kavelbromyran i vänta på vinter
Hinnsjön, kanske den lägger i natt

Första Advent, nästan smak av vinter, minus grader och lite snö på marken.
Nätra Hembygdsgård har typ marknad i Entrébyggnaden Isladan Bjästa, många utställare och många besökare.
Vi gör en promenad, passar på med ett besök och inhandlar tunnbröd och honung.
Eftermiddagen inbjuder till en tur in på Nätrafjället, från Hinnsjöstugan, Rössjösjön isbelagd.
Vandrar från Hinnsjöstugan, skogsbilvägen upp mot Blåvikshöjden, en ekorre har varit i farten och två Järpar han gjort en vandring över vägen strax bortom stugan.
Högre upp efter vägen har två älgar passerat i gryningen, ligger väl och trycker i ungskogen inne på hygget.
Möter en hund, en spets av något slag, utrustad med radiopejling tittar lite snett på mig när vi möts, svarar med ett skall när jag hälsar.
Ytterligare två älgar har varit i farten, en räv har irrat runt snusat efter något ätbart, verkar inte finnas något, inga spår efter en skogsmus syns.
Viker in mot Kavelbromyran, den verkar ha laddat upp i väntan på riktig vinter, svänger in på den gamla fäbodleden till Sunnansjöbodarna och sneddar sedan ned mot där skidspåret går, när det nu blir snö.
Får en overklig bild över Hinnsjön den ruvar svart och hemlighetsfull djupt där nere, tänk i fjol den här tiden var den helt isbelagd.
Det får bli efter spårsträckningen tillbaka, faktiskt har inte en hare varit i farten också, såg förresten uppe på Blåvikshöjden spår efter orrar på vägen, men inte ett uppflyg har det varit. Viltet ligger nog och trycker i väntan på mera snö.
En bra runda, kanske den sista innan snön, men då väntar skidorna.

Försök till nostalgi vandring

Vatten, massor med vatten.

Är som en vårflod

Bron nästan översvämmad

Fallet, man kan skönja dammen.

Nedtröms dammen

Kan inte hålla mig, det har varit regn och dimma snart i 4 veckor, måste ut på en runda det är lite högre moln idag.
Får en ingivelse varför inte kolla om jag kan hitta den gamla vägen från Skule till Björkåbäck, har gått efter den i ungdomsåren i samband bäckmete i Skulån och Ödstjärnbäcken.
Lämnar bilen, vid bron över ån, vandrar upp mot morfars gamla torp och viker sen in på vad jag tror är den gamla vägen.
Det är blött, vatten i alla fördjupningar, gräset, skogen allt är genomdränkt.
Den väg jag tog visade sig bara vara en traktor som gått fram från någon avverkning. Genar nu snett upp för att komma bortom torpet i hopp om att stöta på den gamla vägen, är väl omkring mellan sextio-sextiofem år sedan jag gick här sist.
Vadar i vatten, delvis efter ån som svämmar över, över kalhyggen fulla med ris och “jegar”, hittar ändå så småningom en antydan till att här har gått en gammal väg.
Den igenvuxna vägen går nu upp efter en höjdsträckning, passerar ´Björkå gamla tomt´ som jag inte ser ett dugg av, kan ändå följa vägen någorlunda.
Vägen helt borta, försvann när den blev helt igenvuxen, fortsätter i riktning och kommer så småningom fram till ån.
Följer den uppöver och nu börjar jag känna igen mig har kommit upp till “Skulslatta” och här kommer jag in på en gammal skogsbilväg som går fram till ån.
Här finns en bro över ån, som nästan är översvämmad, varefter vägen fortsätter över Skuleslåttmyran, men nu som stig in mot Björkåbäck.
Följer stigen upp på en utlöpare från Björkåberget, stannar upp på kammen och tittar mig omkring det är skog milsvitt omkring, ingen bosättning kan synas.
Här vänder jag och tar en något torrare väg tillbaka, har trotts det våta varit en fin vandring.
Blev väl inte riktigt som jag tänkt mig, kanske om det inte varit så mycket vatten, jag kunnat kolla bättre, bland annat den gamla tomten och var minkfarmen , min morbrors, legat, det får bli någon annan gång.
Framme vid bilen gör jag en runda ned efter ån för att fotografera det fall som finns något hundratal meter neröver.
Vid fallet har funnits såg, spånhyvel och kvarn och från dammen, som nu är raserad, har gått en vattentub till en kraftstation.
Nu forsar vattnet fritt.

Allhelgonadags vandring i dimma på Nätrafjället

Dimmig bild över Flärken, uppe på Näshöjden
Spårskyltning Västanå fäbodar

Västanå fäbodar lite på sne

Mellan Tretjärn syns nästan inte i dimman
Roland Lundholms lilla stuga vid Tretjärnarna
Utloppsbäcken från Mellan Tretjärn
Nyis i dimma på den nedersta av tjärnarna
Min sköna och goa Tretjärn bäck, mina minnens bäck.

Allhelgona, passande dag för en långtur in på Nätrafjället, disigt nere på byn molnen hänger lågt dimma inne på fjället.
Älgjägare kurar i sina älgtorn, i väntan på älg, när jag kör med bil efter Markoms vägen.
Svänger in vid Skrike bodarna och kör skogsbilvägen upp tänker mig parkera en bit upp.
Börjar promenaden efter skogsbilväg upp mot Näshöjden, dimman ligger här tät, en björn har lämnat sitt visitkort mitt på vägen, har dom intet vett om hur man beter sig har väl kunnat gå en bit på sidan.
Vägs slut, riktar in mig mot Flärken, det blir en vandring “tvärs å” mot tjärnen kryssar mig fram genom ungskog allt är tyst inte en fågel hörs inte ett uppflyg, det kanske beror på dimman.
Klarar tjärnen på femtio meter när, inte lätt i dimman inga referenspunkter syns, två älgar har passerat ganska så nyss, myrmarken frusen men mjukt i spåren, tar ett par bilder av den helt frusna och blankisbelagda tjärnen trolsk i dimman.
Kurs mot Västanå bodarna, även här spelar dimman ett litet spratt, hamnar något snett nedom fäbodvallen men tar igen mig på direkten.
Skriver en liten kommentar i gästboken, har inte varit många besök i höst.
Fäbodleden ned mot Mjäla strax innan fäbod vallen har ytterligare två älgar nyligen passerat.
Fortsätter direkt till Näs, äntligen lite liv i skogen, några Järpar flyger upp och seglar iväg till ett nytt gömsle.
Det blir nu skogsbilväg ett tag, ytterligare ett visitkort av björn, vilket visar att det verkligen finns en björn inne på fjället, men den håller sig för sig själv släpper ingen in på sig.
Viker ned mot Tretjärnarna, mellan tjärnen nästan helt dold i dimman, förbi Rolands. stuga och så den östra kanten av nedre Tretjärnen, följer en viltstig som slingrar sig fram, inunder Vargbergets utlöpare, efter stranden.
Tjärnen trolsk, dimman gör den overklig, isen ligger blank men förrädisk ingenting att ge sig ut på, skjuter några skott med kameran blir inte så tokiga bilder fast dimman är tät.
Genar nu upp mot en gammal skogsbilväg, som går upp mot baksidan Vargberget, för att följa den tillbaka till bilen, passerar Tretjärn bäcken min oförglömliga bäck från ungdomsåren.
Så var den Allhelgonavandringen avverkad, det blev en fin runda trots det i och för sig dimmiga vädret men än sen, turen har varit skön.