En riktig blåsning.

En riktig blåsning, kan man åka på en sådan när man är ute på vandring?

Sant är dock, har vandrat Skuleskogen, i dag, från Entré Syd och upp mot Slåttdalsberget, tänkte fotografera lite.

Utsikten helt underbar uppifrån berget, den lockar, man ser hela den fantastiska skärgården med alla sina öar och skär.

Vandringen börjar bra, lugn och skön efter spångad stig, från Entré Syd, bort genom grovstammig granskog, men ju högre upp, desto mera vind.

Vandrar den nya leden upp mot Slåttdalsberget, högre upp jag kommer desto mera vind får nästan krypa på fyra fötter, för att inte blåsa iväg.

Väl uppe på toppen, breder ett hänförande panorama ut sig, hela den fantastiska skärgården, med alla sina öar och skär, och in mot väster den fantastiska Skuleskogen, med sina berg och skogar, det är bara att njuta, dock det finns en hake, vinden.

Det går inte att stå rakt upp för att fotografera  allt det vackra, då trillar man, det blir att ta stöd, krypa ihop och sedan försöka hålla kameran i ett stadigt grepp.

Återfärden lite äventyrlig, en hand att hålla  mössan, så den inte ryker iväg, försöka att någorlunda stadigt, ta sig ned efter leden, snedstegen blir många, men klarar mig utan att “dratta”, väl nere i skogen, lugnar allt ned sig.

Det blir en extra runda ned mot Kälaviken, inga turister synes, är väl slut på säsongen kan tänkas.

Vandring blev lite mer strapatsrik än väntat, på grund av vinden, men fick ändå med mig några fina, i mitt tycke, bilder.

Vår Höga kust är fantastisk.

Täcksklippen.

Vilken underbar höstdag. Väderlekstjänst har hotat med sämre väder, varför inte då göra en vandring från Hålviken till Täcksklippen. En vandring jag gjort varje år, med hopp om att kunna göra om bravaden, många år än.

Är inte speciellt lätt att vandra leden bort från Hålviken, stenig och full av trädrötter, dessutom några ordentliga stigningar, där de sista hundra meterna är ren klättring.

Väl uppe får man dock lön för mödan, vilken utsikt ut över vår underbara skärgård och, inte att förglömma, det skogsbevuxna landskapet västar, in mot landet.

Staden Örnsköldsvik, med Lasarett, Sörliden området, Genesön, Husum och ut mot skärgården alla öar och skär, Järvön, Grisslan, Klösan, Trysunda, Älgön och mot söder  Strängöarna, Skuleskogen, Köpmanholmen, Ulvöarna, ja det är en vidunderlig utsikt, man sitter stum och bara njuter av allt det vackra och nere i djupet kan man skönja en glimt av Balestjärn, tänk vilket fantastiskt landområde, Höga Kusten är, helt underbart.

Det blev en njutningsfull vandring, i ett strålande sen septemberväder, med kvarvarande underbara synintryck på näthinnan.

Vårt världsarv

Höga kusten, Skuleskogen, följ gärna med på en vandring längs lederna.

Vi börjar Entré Norr,en solig och fin sommardag, vandrar genom gammal granskog och ljuvligt grönskande lövskog, ned mot Salsbäcken med sina Bäverdammar.

Salsviken, tänk att i min ungdom var, det som nu är en liten insjö, en havsvik där mindre båtar kunde gå in, för att någon skön sommardag sola på berghäll, nu är den tiden förbi, en bäck är vad som binder samman med havet.

Vi vandrar efter lummig stig, bort från viken, stigen följer hög brant, stenar och hala trädrötter gör att det gäller se upp vart man sätter foten.

Svänger av och upp mot Tärnättvattnen och Slåttdalskrevan, det är brant och stenigt, kräver sin man/kvinna, (eller som det nu heter hen,) vi passerar några gravrösen från Bronsåldertid och därefter Skravelbäcken, inte så mycket vatten i bäcken, men ändå imponerande, i sitt fall ned mot kusten.

Tärnättvattnet, blankstilla med de omkringstående träden speglande i vattnet och där bortom  kan Slåttdalsskrevan skönjas, varslar om vad som väntar.

Vid den av tjärnarna, som leden passerar och där raststugan finns, är liv och rörelse, turister från när och fjärran, de olika språken och dialekterna säger att det är folk från olika platser och länder, som är på vandring att njuta av denna storslagna fantastiska natur.

Slåttdalsskrevan, denna urtidsklyfta med sina 30  meter höga väggar och varande 200 meter lång, med väggar av Nordingerågranit, vilken upplevelse för den oinvigde och utsikten, inte att förglömma, från bergstopparna ovan skreva, en syn för gudar.

Vi tar hemvägen förbi Tärnättvattnet, ett litet uppehåll för en fikastund, sedan leden ned mot Näske fäbodar, där en lång sandmättad badstrand väntar den svettige vandraren.

Den plats, där Näske fäbodar numera står, är relativt ung, 1867 flyttades fäbodvallen till denna plats, från en plats längre upp, inunder berget.

Vid Näske fäbodvall, finns nu en ny uppförd raststuga, en stuga med 6 sovplatser den ligger naturskönt, lite på sidan om, med en fin sandstrand, som inbjuder till svalkande dopp.

Efter badet, kan vi sedan ta leden åter till Entré Norr, en transport sträcka.

Det var väl en skön stärkande vandring, i en natur som kan klassas som himmelsk.
Naturligtvis har vi kameran med, det blir många härliga bilder.

Salsviken

Foto av Skravelbäcken

Nedom Skrevan

Tärnättvattnet

Nu in mot Skrevan

Skärgården

Tur kameran är med

Ljungblommor är vackra

Tärnättvattnen

Fikastund

Vår underbara skärgård

Traecy har badat

Bredångers fäbodar

Bredångers fäbodar, en karta från 1699, visar vart dessa bodar ev. har legat, alltså en exkursions runda att kolla.
Bil till Nyland, därefter vandring in på¨Skuleskogen, där bodarna skall ha legat, vandrar förbi f.d. Nylands fäbodar och sen in i stiglöst land.
Hittar platsen, där bodarna skall ha legat, men hittar inget, det blir att vända hemåt igen.
Ett nytt  googel sök visar en annan kartbild, som visar fäbodvallen, där den skall ha legat några hundra meter, från mitt sök.
Det får bli en ny rektur, kanske lyckan står mig bi.

Skuleskogen.

En längre runda, på Skuleskogen, från Entré Väst.

Det blev, Långtjärnshällorna, namnlös tjärn, Långtjärn, raststuga Lill Ruten och frorcering Lill Ruten och Nylands Ruten.

En riktigt bra runda, samt lite bilder.

Nätraån

En liten exkursion, efter Nätraälven, kameran är med, har man tur kan något trevligt dyka upp.

Som här, visst är det Bläsand och Gräsand i följe.

Björklöven börjar ta sig.