Bild förtydligande

Utsikt mot söder från Slåttdalsberget.



torsdag 31 december 2009

Nyårsafton

Kantareller
Vår skärgård

Tärnättvattnet


Mot söder från Slottdalsskrevan.



Året som gått.

Alla har vi väl, när året är slut, funderat över vad har jag gjort och vad minner mig mest under det år som gått.
Tankar över vad som hänt mig och vad jag gjort, kommer för mig, på nyårsaftonen.
Vad har jag gjort? Det som legat mig mest varmt om hjärtat har naturligtvis varit kärleken till naturen och upplevelser och synintryck under utforskningen av densamma.
Vandringar eller skidåkning, tänk ändå det har blivit upp mot 230 mil.
Kan tänka mig att jag i ett tidigare liv varit indian eller same.
Nätrafjället, Skuleskogen, Balesuddens naturreservat, där har otaliga steg tagits, så även fjällen, Satsfjället har lockat till flera besök.
Satsfjällets topp, med Kultsjön djupt inunder, i norr Marsfjällens majestätiska siluett Stöken med sin speciella form. Mot väster där man kan se, bortom Fatmomakke, mot Norska fjäll, Karl den XII på lit de parade. Vilken känsla att få blicka ut över natur som måste ses, ej beskrivas.
Det har blivit fisketurer, nostalgiskt bäckmete, flugfiske, att med haspelspö försöka överlista någon gädda eller abborre.
Sök efter hjortron, detta norrlands guld, som det för övrigt fanns dåligt av. Skuleskogens otroliga kantarellupplevelse, som jag för övrigt tråkats många gånger för, varför inte plocka.
Entré Väst, Skuleskogens nya infartsport, vilket lyft för de som vill uppleva skogen, utan att direkt behöva anstränga sig.
Stocksjöns blanksvarta yta en solig höstdag.
Nätrafjället i dimma där alla referenspunkter är dolda och där björn har lämnat sitt visitkort på ett flertal ställen.
Vårvinter på skidor, där spår av stora tassar, ger en tanke om, är det varg.
Besvikelsen, där min ädelfiske sjö saboterats med insättning av gädda, det gjorde ont.
Njutningen att få stå uppe vid Slottdalsskrevan blicka ut över vår fantastiska skärgård avnjuta anblicken av Tärnättvattnet, skåda ut över milsvida skogar och bara njuta.
Sitta vid en fors, lyss till vattnets brus, skogens underfundiga språk, fågelsång, en liten vindil, kan det finnas bättre musik.
Allt detta är min upplevelse, klart det finns annat, men ändå det är mina vandringar jag skattar som något speciellt.
Ett nytt år väntar, vad bär det i sitt sköte? Skall någon spännande upplevelse göra det nya året, till något att minnas.

onsdag 30 december 2009

Hemresa







Så åker vi hem, det har varit fina dagar men kallt. Temperaturen under hemfärden växlar mellan -13 till -29.



Det blev tyvärr ingen skidåkning, fick promenera istället några vändor upp till vinterparkeringen inunder Satsfjället.



Lägger in några riktiga vinterbilder, som jag lovat.



tisdag 29 december 2009

Kallt men friskt

Minus 25 grader, från morgonen, för kallt att åka skidor så det får bli en promenad istället.
Amberg följer med och vi tar rundan upp till vinterparkeringen inunder Satsfjället.
Dagen som sagt kall men fin, solen strävar upp över Vinnivarde, fantstiska senerier med solljus och all den vita snön.
Det blir några bilder som jag lägger in när jag kommit hem.

måndag 28 december 2009

Mot kvällen

Det "bidde" inga skidor i dag, har snöat för mycket och skotern var på verkstad.
Tar en promenad istället, tar med Amber, det blir en runda upp till vinterparkeringen och åter.
Naturen otrolig med all snö, träden bågnar under tyngden och allt är vitt vitt.
Satsfjället syns nästan inte i vinterdiset.
Har tagit några vinterbilder, lägger in av dem när jag kommit hem.
Det har spårats på eftermiddag, hoppas det kan bli lite skidor i morgon, vi hörs.

Saxnäs måndag morgon

Vi är nu i Saxnäs på besök, gjorde resan upp i går, var ett besvärligt väglag på vägen upp, sämst var all snörök fick nästan stanna när man mötte buss eller lastbil.
Sitter nu, efter att ha ätit frukost, och funderar vad vi skall ta oss till.
Tänkte väl få åka lite skidor men det är -17 gr. och lätt snöfall, så det blir nog inget av det i dag, däremot får det bli någon promenad, bland annat för att hälsa på vårt barnbarnsbarn, det blir spännande, vi har ju inte setts förr.

torsdag 24 december 2009

Julafton

Firar Julen i Täfteå, norr om Umeå, hos sonen med famil.
Julafton en riktig Julafton med omväxlande snöfall och sol omkr. - 7 gr. underbart.
Kvällen gör jag en promenad efter skoterspår med Tracy, deras hund, kvällen overklig med månsken och en rodnande solnedgång, man riktigt ryser så fint är det.
Snart är det Julmat, inget julbord utan det blir visst oxfile, det kommer att smaka mumma.

tisdag 22 december 2009

En riktig vinterdag





-19 grader, hade tänkt mig få göra den första turen på skidor, men det är för kallt, det blir alltså ingen premiär tur.
Åker ändå upp till Hinnsjön, där vi har vår stuga, tänker ev. kolla in stugan men det är för mycke snö.
Det blir en promenad efter vägen i stället, går vägen bortom Gåsviken där jag vänder.
Skön promenad i kylan, eftersom det inte blåser är kylan inget problem.
Ett tio tal orrtuppar flyger kors över vägen, söker förmodligen någon nattlega i den lösa snön.
Trevligt att det finns något vilt kvar, tänker på hur det var när man var ung så är det en himmelsvid skillnad.
Tog några bilder av vinterlandskapet, lägger in för att visa.

torsdag 17 december 2009

Ett ungdoms minne

Mården och Ekorren

Det är sommar, mitten av femtiotalet, jag är hemma hos mina föräldrar på besök. Känner för en träningsrunda på Dals skogen, jag byter om till träningskläder och joggar lite lätt upp mot skogen, stigen genom Hammarsvedjan.
Där upp efter stigen till Dal är det skönt att jogga fram, skogen är tät på båda sidor, mest lövträd, någon enstaka gran. Lite spännande är det att ta vägen genom svedjan för Dals bönder och även andra brukar där ha sina hästar på sommarbete, hästarna är givetvis nyfikna om någon kommer in på deras domäner. Kommer i fullt galopp för att ta sig en titt på besökaren och kanske skrämmas lite grann.
Möter inga hästar, viker upp mot Viklunds torpet, när jag kommer fram till vägskälet därstädes.
Det är ingen som bor på torpet numera så jag ginar över gårdsplanen och sen upp mot skogen. Fortsätter genom skogen viker av mot Lill Ruten och kallkällan där, har blivit törstig efter joggningen, och vattnet i Gambrobäcken är känt vida omkring. Så min tanke är att dricka lite innan jag fortsätter. Som parantes kan nämnas att den källan numera förser hela Sörbygden med vatten.
Fortsätter min joggning efter kärrvägen från Dal till Lill Bräcke, när jag sprungit en bit efter stigen och kommit på framsidan av Lill Ruten hör jag ett fasligt liv framför mig. Jag tar det lite lugnare och smyger sista biten. Vad får jag se, en Mård som jagar en Ekorre runt stammen på en stor gran, som står vid sidan av vägen.
Jag står helt stilla och tittar, farten är hiskelig där de två rusar runt. Ekorren skriker gällt och det var väl det jag hört när jag kom efter stigen.
Jakten fortsätter, jag står helt fascinerad och tittar, tänk att få uppleva sådant att stå så nära och inget av djuren märker min närvaro, de är så upptagna av sin kamp, Mården är jägaren och Ekorren den som kämpar för sitt liv.
Jag vaknar dock till, tycker alltmer synd om Ekorren, visserligen är detta naturens lag äta eller ätas, men jag vill ändå hjälpa Ekorren, jag ropar till.
Milde himmel vilken fart det blev nog för att det gick undan förut detta är dock något helt annat. Både Ekorren och Mården far som ett brunt och ett svart streck upp efter stammen och bara försvinner. Helt borta, jag stod där på stigen som ett frågetecken och undrar om det verkligen var sant det jag upplevt.
Forsätter min träningsrunda men det är inte något direkt go i mitt löpsteg på hemvägen, springer mest och funderar på den underbara upplevelse jag varit med om.
Ett litet intermezzo som etsat sig fast och som återkommer för mitt inre med jämna mellanrum under åren.

måndag 14 december 2009

Västersel och Mjäla rundan.

Solen bryter igenom vid Näshöjden


Mjäla bäcken snart isbelagd





Mjäla fäbodar med lite snö omkring





Några cm. snö över myrmarken




Äntligen har vi lite kyla och även lite snö i luften.
Åker upp till stugan för en koll, Kornsjösjön håller på att lägga, allt verkar bra där uppe, Hinnsjön helt isbelagd.
Tänker mig en runda inne på skogen, då jag ändå är här, vandrar Västersel och Mjäla rundan.
Den rundan är dels skogsbilväg, dels stig, en runda på omkr. 9 km och går genom Mjäla fäbodvall och förbi Västersels fäbodar, en lämplig runda.
Några cm. skarsnö på vägen och lite på sidan om, tänk i fjol den här tiden var det omkring 3 dm. vilken skillnad, och skidspår dragna.
Massor av älgspår efter vägen, såväl från vuxna djur som från kalvar, ett fåtal nattfärska, inga dag färska. I övrigt dåligt med vilt, en räv har irrat runt lite i sök av mat, en tjäder har gått ett längre stycke efter vägen, men det har varit när det var tö.
Lite besvärligt att vandra i skarsnön, dåligt fot fäste.
Turen var ändå skön, njuter i fulla drag när jag kan vara ute på mina rundor.

torsdag 10 december 2009

Min barndoms metar bäck.

Ett litet kåseri från min barndom, slutet av 1930 till början 1940.

Den har sin upprinnelse från kallkällor och myrdrag inne på Dals skogen, min ungdoms “stenbitsbäck”.
Den slingrade sig fram genom dalgång, “Gälmyra” för att mynna ut i Bräckån. Den var full av bäcköring.
Under min barndom var det mest varje dag under sommaren, som det blev en tur ned till bäcken, den rann genom vårt torpställe, för att fresta öringarna.
Vatten var kristallklart, den var liten bara ett kliv för att ta sig över, den porlade och jublade över att bara finnas till, dess vatten var gudagott.
Nedom “badar gröbba” fanns fina små höljor där det alltid stod stim av fisk, “Gälmyra” där bäcken slingrade sig fram i sköna meandersvängar stod alltid några av de större.
Så kom kriget, andra världskriget, “Gälmyra” skulle dikas ut för mera åkermark, en kolugn blev uppbyggd vid bäcken nedom Dal, stenkolstjäran släpptes direkt i bäcken, bäcken börjar dö, öringarna försvann, bara några lyckades överleva.
Nästa dråpslag, bygden behövde kommunalt vatten, en upprinnelse vid Lill ruten en kallkälla vida omtalad, där bestämdes att här blir det.
Nu är metarbäckens saga all inget vatten, ingen fisk, bäcken död för all framtid. Till vilken nytta? Utdikningen var med säkerhet helt bortkastad, kolugnen borta det enda som gett något är väl att Sörbygden fick ett gott kommunalt vatten, men till priset av en förstörd metar bäck.

onsdag 2 december 2009

Bjästamon tvärså.

Nyis på Fröstdalsjön
Motljusbild
Nätraån nedom dammen
Forsar väldiga, har regnat mycket i höst

Härlig vinterdag, 3 minus grader och sol, vad passar bättre än en tur in på Bjästamon.
Det blir en vandring lite kors och tvärs, har kameran med, lämnar bilen uppe på mon går sedan efter skogsbilväg efter Klinsjöberget och ned till Fröstdalssjön.
Sjön helt isbelagd ser inbjudande ut, men knakar lite när jag kollar vid stranden.
Vandrar stigar efter sjön, över utloppsbäcken in mot Fröstdal. Tar sedan milspåret bakvägen in på skogsbilvägen igen vid Storsvedjan.
Följer vägen ned till dammen över Nätraån vid Mjäla och kraftstationen där. Vattenståndet högt forsar kraftigt, vänder åter mot bilen.
Har tagit en del kort bland annat på vattenkaskaden vid dammen.


Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Pensionär, född 1930, gillar att vara ute i naturen, fiska, vandra i fjällen, fotografera, dansledare, körsång