Allhelgonadags vandring i dimma på Nätrafjället

Dimmig bild över Flärken, uppe på Näshöjden
Spårskyltning Västanå fäbodar

Västanå fäbodar lite på sne

Mellan Tretjärn syns nästan inte i dimman
Roland Lundholms lilla stuga vid Tretjärnarna
Utloppsbäcken från Mellan Tretjärn
Nyis i dimma på den nedersta av tjärnarna
Min sköna och goa Tretjärn bäck, mina minnens bäck.

Allhelgona, passande dag för en långtur in på Nätrafjället, disigt nere på byn molnen hänger lågt dimma inne på fjället.
Älgjägare kurar i sina älgtorn, i väntan på älg, när jag kör med bil efter Markoms vägen.
Svänger in vid Skrike bodarna och kör skogsbilvägen upp tänker mig parkera en bit upp.
Börjar promenaden efter skogsbilväg upp mot Näshöjden, dimman ligger här tät, en björn har lämnat sitt visitkort mitt på vägen, har dom intet vett om hur man beter sig har väl kunnat gå en bit på sidan.
Vägs slut, riktar in mig mot Flärken, det blir en vandring “tvärs å” mot tjärnen kryssar mig fram genom ungskog allt är tyst inte en fågel hörs inte ett uppflyg, det kanske beror på dimman.
Klarar tjärnen på femtio meter när, inte lätt i dimman inga referenspunkter syns, två älgar har passerat ganska så nyss, myrmarken frusen men mjukt i spåren, tar ett par bilder av den helt frusna och blankisbelagda tjärnen trolsk i dimman.
Kurs mot Västanå bodarna, även här spelar dimman ett litet spratt, hamnar något snett nedom fäbodvallen men tar igen mig på direkten.
Skriver en liten kommentar i gästboken, har inte varit många besök i höst.
Fäbodleden ned mot Mjäla strax innan fäbod vallen har ytterligare två älgar nyligen passerat.
Fortsätter direkt till Näs, äntligen lite liv i skogen, några Järpar flyger upp och seglar iväg till ett nytt gömsle.
Det blir nu skogsbilväg ett tag, ytterligare ett visitkort av björn, vilket visar att det verkligen finns en björn inne på fjället, men den håller sig för sig själv släpper ingen in på sig.
Viker ned mot Tretjärnarna, mellan tjärnen nästan helt dold i dimman, förbi Rolands. stuga och så den östra kanten av nedre Tretjärnen, följer en viltstig som slingrar sig fram, inunder Vargbergets utlöpare, efter stranden.
Tjärnen trolsk, dimman gör den overklig, isen ligger blank men förrädisk ingenting att ge sig ut på, skjuter några skott med kameran blir inte så tokiga bilder fast dimman är tät.
Genar nu upp mot en gammal skogsbilväg, som går upp mot baksidan Vargberget, för att följa den tillbaka till bilen, passerar Tretjärn bäcken min oförglömliga bäck från ungdomsåren.
Så var den Allhelgonavandringen avverkad, det blev en fin runda trots det i och för sig dimmiga vädret men än sen, turen har varit skön.