Bild förtydligande

Utsikt mot söder från Slåttdalsberget.



torsdag 31 december 2009

Nyårsafton

Kantareller
Vår skärgård

Tärnättvattnet


Mot söder från Slottdalsskrevan.



Året som gått.

Alla har vi väl, när året är slut, funderat över vad har jag gjort och vad minner mig mest under det år som gått.
Tankar över vad som hänt mig och vad jag gjort, kommer för mig, på nyårsaftonen.
Vad har jag gjort? Det som legat mig mest varmt om hjärtat har naturligtvis varit kärleken till naturen och upplevelser och synintryck under utforskningen av densamma.
Vandringar eller skidåkning, tänk ändå det har blivit upp mot 230 mil.
Kan tänka mig att jag i ett tidigare liv varit indian eller same.
Nätrafjället, Skuleskogen, Balesuddens naturreservat, där har otaliga steg tagits, så även fjällen, Satsfjället har lockat till flera besök.
Satsfjällets topp, med Kultsjön djupt inunder, i norr Marsfjällens majestätiska siluett Stöken med sin speciella form. Mot väster där man kan se, bortom Fatmomakke, mot Norska fjäll, Karl den XII på lit de parade. Vilken känsla att få blicka ut över natur som måste ses, ej beskrivas.
Det har blivit fisketurer, nostalgiskt bäckmete, flugfiske, att med haspelspö försöka överlista någon gädda eller abborre.
Sök efter hjortron, detta norrlands guld, som det för övrigt fanns dåligt av. Skuleskogens otroliga kantarellupplevelse, som jag för övrigt tråkats många gånger för, varför inte plocka.
Entré Väst, Skuleskogens nya infartsport, vilket lyft för de som vill uppleva skogen, utan att direkt behöva anstränga sig.
Stocksjöns blanksvarta yta en solig höstdag.
Nätrafjället i dimma där alla referenspunkter är dolda och där björn har lämnat sitt visitkort på ett flertal ställen.
Vårvinter på skidor, där spår av stora tassar, ger en tanke om, är det varg.
Besvikelsen, där min ädelfiske sjö saboterats med insättning av gädda, det gjorde ont.
Njutningen att få stå uppe vid Slottdalsskrevan blicka ut över vår fantastiska skärgård avnjuta anblicken av Tärnättvattnet, skåda ut över milsvida skogar och bara njuta.
Sitta vid en fors, lyss till vattnets brus, skogens underfundiga språk, fågelsång, en liten vindil, kan det finnas bättre musik.
Allt detta är min upplevelse, klart det finns annat, men ändå det är mina vandringar jag skattar som något speciellt.
Ett nytt år väntar, vad bär det i sitt sköte? Skall någon spännande upplevelse göra det nya året, till något att minnas.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Pensionär, född 1930, gillar att vara ute i naturen, fiska, vandra i fjällen, fotografera, dansledare, körsång