Vårdhemsberget

Några blommor skadar väl inte.
(Tror det är, harsyra och skogsviol)

Botniabanan med bron över Nätraån.

Botniabanan med tunnel infart vid Skrike

Botniabanan från där jag kom.

Städning på förmiddagen, tycker jag gjort rätt för en vandring in på nya marker, områden jag aldrig varit på förut trots att de ligger inom gå avstånd från Bjästa.
Vandrar landsväg fram till Botniabanan följer den sedan, finns en väg dragen efter bansträckningen, någon km. för att sedan vika in och upp på Vårdhemsberget.
Visst är det fantastiskt vilken natur vi har alldeles in på knutarna, vilka vyer vilken utsikt bara man kan ta sig upp på de omkringliggande bergen.

Kornsjösjön syns mellan granarna

Väl uppe tar jag kurs mot skidbacken, men bergets sträckning gör det svårt att hålla riktningen, hamnar lite för långt mot söder, korrigerar mig dock och efter en stor del klättrande i berg är jag framme vid skidbackens topp.

Uppe på skidbacken, Skrike i bakgrunden med Skrikessjön.



Nätra kyrka

Det blir att beundra utsikten, ta en del bilder, Botniabanan så här från ovan, samhället Bjästa, Kornsjö åt väster och öster mot kusten med samhället och Åfjärden.

Samhället, Åfjärden med Kusten i bakgrunden

Nedfarten ned till byn brant, men än hänger de gamla benen med, snart nere på E-4.an och väg tillbaka hem.

Vilken släktträff

Regn, och temperaturen är inte heller så bra, men inget väder skrämmer entusiaster.
Vi har bokat in en tur på Skuleskogen, där jag skall föreställa någon slags ledare, vilka är då vi, jo lilla syster Gudrun med sin Bengt, systerdotter Inger och Kjell som är hennes, vad säger man, någon slags plast pappa, känner inte till alla nya uttryck.
Vi träffas vid Entré Väst, regnet skvalar, hur gör vi? Sitter under tak och funderar, skam att vända åter vi gör en tur in på skogen.

Inger och Kjell

Gudrun och Bengt även Indra deras hund finns med (lite)

Först en tur bort till utsikten, tyvärr ingen sikt, vi får titta på varann.

Leden mot Långtjärnshällarna för att sedan vika av och följa den till Skrattabborrtjärn, vi har en busslast kommunfolk från Härnösand i hasorna, stugan väntar och där kan vi nog värma oss och göra fikarast.
Vi fortsätter i blötan, rundar Långtjärn vid utloppet sedan stigen mot vårt mål.
Skönt att kunna krypa in under tak, stugan hälsar oss välkommen, en eld i kaminen förhöjer stämningen och när sen ett större antal kommunaltjänstemän från Härnösand invaderar stugan, blir det riktigt livligt omkring oss.
Diskuterar hemvägen under fikat, hur skall vi gå? Finner dock att det bästa för oss är att vända åter samma väg vi kom. Struntar i den, av mig tänkta, runt i kring utflykten, för blött och ingen sikt.

Kommunaltjänstemän från Härnösand

Skrattabborrtjärn syns där nere

Stugan vid Skrattabborrtjärn.

Vi gör ändå en liten tvärs å land tur, viker av innan Långtjärn och tar kurs mot Långtjärnshällarna, om än det inte är någon sikt är det ändå trevligt att prova en ny sträckning, vi är ju ändå genomsur.

Långtjärn och Nylandsruten

Utsiktsplats Långtjärnshällarna

En extra fikarast vid vindskyddet uppe på berget, har det varit fint väder har vi haft en underbar utsikt ut mot havet, låter fantasin flöda låtsas att vi ser allt det vackra.
Lilla syster Gudrun spanar in en rödstjärt, hur hon kan se det, hon har en kikare och stjärten sitter i torrgrans topp en bit bort.
Rödstjärten var nästan det enda djurliv vi upptäckte, djuren har vett om att krypa in på något torrt ställe, är inte ute och driver som vissa andra.
Vilket som, trots vädret, en helt underbar vandring i släkt gemenskap.

Regntunga skyar

Det är kyligt, regnet hänger i luften, känner ändå för en vandring in på Skuleskogen.
Testar det nya Entré Nord, vid Näske, står endast en bil på parkeringen verkar inte som vädret inbjudit till någon massvandring ut.
Tar stigen ned mot Salsviken, bäver har härjat fritt efter Salsviksbäcken avverkat och fällt skog tvärs utan att se sig för.
Viker av och tar branterna upp mot Tärnättsjöarna, Skravelbäcken har vårrusat färdigt inte så mycket vatten nu.
Vid Tärnättstugan sitter ett gäng, runt en lägereld och kurar, har förmodligen vandrat från Käl.
Jag viker av och tar stigen ut mot kusten och Näske fäbodar, har kameran framme och knäpper några bilder vädret dock grått, det regnar förresten också, så det blir nog inte så bra kvalite.
Berghällarna börjar bli riktigt blöta, kan vara risk att de är hala, men det går bra och efter ett tag är jag nere vid bovallen.
Turen har tagit längre tid än beräknat, har gått längre än tänkt, så nu blir det snabbvandring tillbaka till bilen. Middagen väntar.
Hur långt jag vandrat? ja så där 11 km. i riktigt bergig teräng, men skönt.

Klapperstensfält

Tärnättholmarna i bakgrunden

Stugan vid Tärnättvattnet

Utsikt ut över skärgården

Förändringens tid.

Skrikesjön som en slingrande älv

Hjortronblomma (Snatterbär)

Botniabanans bro över Nätraån (1,4 km)

Björkticka

Pingstdag, hänryckningens tid, dagen mulen men det är en bra temperatur för en vandring.
Nätraberget lockar, det är ett tag sedan sist, viker in vid Förnätra upp förbi Bolagsgruvan och Nässjöberget.
Skrämmer en tjädertupp, kameran hinner ej fånga den i flykten, vingslagen tunga där den arbetar sig upp genom grenverket.
En gök, den första för i vår, gör sig hörd, den gal i norr. Vad är det som det gamla talesättet säger.
Södergök dödergök, västergök bästegök, östergök tröstegök och nordergök sorgegök.
Något ditåt är det, men jag är ej vidskeplig, så jag tar gökens hoande för en försommar hälsning.
Viker ned mot Kälberget och sedan åter mot Förnätra, vid ett litet myrdrag blommar de första hjortronen, hoppas att det inte blir någon frostnatt eller hagelskur innan knytning.
Utsikten fantastisk, tänk vilket fantastiskt landskap vi bor i, vilka vyer, stort samma vart man beger sig, bjuds en hänförande utsikt.
Skrikesjön som en slingrande älv, sedd så här från bergen.
Nu ett nytt inslag, Botniabanans långa bro över Nätraån, mäktig så här sett lite bort ifrån och lite från ovan.
Det blev till sist en riktigt skön tur i vår härliga Höga Kusten natur.

Gvalsjön

Utsikt över sjön från söder

Rastplats, södra sidan

Rastplats norra sidan

Skön bild mot söder

Murkla.

Vilka dagar det varit, sol och värme, har varit lite vandringar men har cyklat en hel del.

Därför i dag en ny vända, en tur in på skog jag aldrig besökt förrut.

Cyklar till Skrike, promenad sedan dels efter skogsbilväg, dels tvärs å land.

Turen sträckte sig in mellan berg, där en liten sjö, Gvalsjön, ligger högt belägen med fint kallkällvatten.

Sjön är även ett fint ädelfiskevatten, måste dit om någon vecka och prova med fluga, tycker det är lite väl tidigt än.

Såg ändå två vak, varav ett var av en stor fisk.

Tar ett antal bilder, sjön idyllisk med två vindskydd och flera grillplatser, populär på våren och isfiske.

På tvärs å land vandringen stöter jag på ett murkelbestånd, ser ett mindre antal men förmodar om jag tittat mig om och sökt skulle jag hittat flera.

Täcksklippen

Här börjar stigen in mot reservatet vid Hålviken

En ensam blåsippa, sen var batterierna i kameran slut

Morgonen grå och dimmig, vi gör ändå en promenad runt på byn på förmiddagen.
Solen tränger fram alltmer och mitt på dagen skiner den för fullt, vinden kall men lockar ändå att gå på en lite mer avancerad tur.

Balesuddens naturreservat, varför inte årets första in på reservatet, har laddat kameran med nyladdade batterier, trodde jag, bilar bort till Hålviken vid reservatgränsen.

Börjar min vandring, solen flödar, nu från en nästan molnfri himmel, är laddad för en härlig tur.

Tar min första bild, stigen in med skön skuggbildning genom granskogen, fortsätter hittar en blåsippa, naturligtvis ännu en bild, en nära sådan.

Stigen föjer stranden, en bit ifrån, bort in mot reservatet man hör vågskvalpet, en rofylld lite bullrande musik.

Stigen slingrar sig fram genom högvuxen gammal granskog, mossan växer tät på marken solens strålar, som bryter sig fram, ger ett fantastiskt mönster på marken, måste bara ta en bild, då sker det som inte får ske, batterierna har laddat ur, får bara upp ett medelande byt batterier, skit också, något måste hänt så batterierna laddat ur.

Vad göra, fortsätter så klart tar mig upp på Täcksklippen, vilken otrolig utsikt, utsikt åt alla väderstreck.

Mot söder hela skärgården ut från Skuleskogen, mot öster Balestjärn med den brända udden, som för övrigt börjar ta sig igen efter branden.

Mot norr Örnsköldsvik, Husum ja hela kusten upp och mot väster inland med skogar, berg och denna fantastiska natur som inryms i vår Höga kust.

All denna vidunderliga vy och en kamera som inte fungerar, skit än en gång.

Vänder åter har ändå fått en oförglömlig dag med vandring i skön rogivande natur.

Svartjobb.

Entré Nord Näske

Brygga ned mot grillen

Grillplatsen

Ned mot Salsviken

Snyggt jobb (svartjobb)

Skravelbäcken i yster dans mot havet

Undrar hur mycket snö det är kvar vid Entré Nord, där bortom Näske, måste åka och ta mig en koll.
Visst det är snö, så mycket att jag måste lämna bilen i Näske, får gå hela vägen upp.
Entré Nord, är ej till fullo klart, färdigställs i sommar, men parkering och grillplatsen är klar, anslutning ned mot Salsviken återstår.
Här är ett svartbygge på gång, naturvårdsverket har tydligen anlitat bäver till hjälp med trädfällning efter stigen ned mot havet och Salsviken.
Kan inte tänka mig att det arbetet infattas i ordinarie avtal, måste vara ett svartjobb.
På grund av snön blir det ingen tur på sidan om stigen, det får bli vandring bort till Skravelbäcken och sen åter.
Skravelbäcken bröstar upp sig med smältvatten, den känner sig riktigt stor, brusar och gormar och tycker säkert att den är något.
Salsviken isfri, ingen is så långt ögat kan nå, kanske snart tid för en fiske tur efter havsöring.
Det blir ändå en skön vandring och det dröjer nog inte så länge förrän all snö är borta och då är det fritt fram för alla älskare av Skuleskogen.