Täcksklippen

Här börjar stigen in mot reservatet vid Hålviken

En ensam blåsippa, sen var batterierna i kameran slut

Morgonen grå och dimmig, vi gör ändå en promenad runt på byn på förmiddagen.
Solen tränger fram alltmer och mitt på dagen skiner den för fullt, vinden kall men lockar ändå att gå på en lite mer avancerad tur.

Balesuddens naturreservat, varför inte årets första in på reservatet, har laddat kameran med nyladdade batterier, trodde jag, bilar bort till Hålviken vid reservatgränsen.

Börjar min vandring, solen flödar, nu från en nästan molnfri himmel, är laddad för en härlig tur.

Tar min första bild, stigen in med skön skuggbildning genom granskogen, fortsätter hittar en blåsippa, naturligtvis ännu en bild, en nära sådan.

Stigen föjer stranden, en bit ifrån, bort in mot reservatet man hör vågskvalpet, en rofylld lite bullrande musik.

Stigen slingrar sig fram genom högvuxen gammal granskog, mossan växer tät på marken solens strålar, som bryter sig fram, ger ett fantastiskt mönster på marken, måste bara ta en bild, då sker det som inte får ske, batterierna har laddat ur, får bara upp ett medelande byt batterier, skit också, något måste hänt så batterierna laddat ur.

Vad göra, fortsätter så klart tar mig upp på Täcksklippen, vilken otrolig utsikt, utsikt åt alla väderstreck.

Mot söder hela skärgården ut från Skuleskogen, mot öster Balestjärn med den brända udden, som för övrigt börjar ta sig igen efter branden.

Mot norr Örnsköldsvik, Husum ja hela kusten upp och mot väster inland med skogar, berg och denna fantastiska natur som inryms i vår Höga kust.

All denna vidunderliga vy och en kamera som inte fungerar, skit än en gång.

Vänder åter har ändå fått en oförglömlig dag med vandring i skön rogivande natur.