Att bestiga Hästen

Kartan visar hur jag ungefärligt vandrat.


Vilket underbart väder det är, strålande sol, nästan ingen vind, visst man måste ut på en vandring.
Det är över året sedan Bäverdammarna i Hästtjärn bäcken besöktes, det bör väl bli en passande utflykt att kolla hur där är.
Parkerar bilen, vid vägs slut, väster Näsbodarna uppe på berget.
Vandrar ned mot Hästtjärn, genom gammal orörd skog, följer sedan bäcken ner till där dammarna börjar.

Hästen i bakgrunden

Allt är sig likt, det syns att det finns Bäver kvar, dammarna har underhållits, gjorts större, vattnet breder ut sig allt mer, snart en enda stor tjärn.

Den stora dammen

Utvidgar min vandring, varför inte bestiga Hästen.
Tar ut kurs, mot berget, men av någon anledning kommer jag snett och hamnar så småningom på baksidan berget.
Ingen skada skedd, vandringen blev lite längre bara, kämpar mig upp på berget från den västra sidan, jobbigt, skönt att pusta ut på toppen, äta ett äpple dricka medhavt vatten, beundra utsikten.
Rakt västerut, ser man Stor Degersjöns mäktiga vattenspegel, långt ner i djupet Hästtjärn och långt åt öster kan man skönja en glimt av Långnässjön.
Övrigt, skog och återigen skog och så myrmarker förståss.

Stor Degersjön

Hästtjärn där nere

Långnässjön i fjärran

Tillbaka vägen nästan värre klättring, än upp, klättra nedåt är ingen lätt uppgift.
Trots att jag irrat lite på, så att säga, sidan om dyker Hästtjärn och bäcken upp, där jag tänkt mig, sen är det bara berget upp till bilen.
Det blev en skön vandring, trots att jag gått där jag inte visste var jag var, men än sen.

Motsolsbilder från Tretjärnarna.

Sista lingonen

Älgjakten har uppehåll, måste kolla en sista gång hur det är med lingonen.
Bergomsskogen, där jag varit förut, inbillar mig att kunna få ihop ett par kg.
Inte lyckat alls, enda glädjen var att jag fick mig en promenad i det vackra höstvädret, lingonen som fanns kvar när jag var där sist, har helt försvunnit, har troligen blivit övermogna och trillat ner.
Efter att ha snurrat runt i över två timmar på hygget ger jag upp, middag väntar, fick ihop ca. 8 hg.
Nu är det finito med bärplockning för i år, hoppas verkligen att det blir ett bättre bärår nästa år, och då- om jag lever och har hälsan, blir det bärplockning.

Brittsommar

Min vandring


Vy över Kälaviken




Leden efter stranden




Nytt, rena autostradan.

Skärgården från Slåttdalsberget

Skataudden, Strängöarna, Älgön och Balesudden i fjärran.

Ulvöarna

Mjältön

Tärnättsjön och skärgården bortom

Utsikt från min fika plats

Stocksjön

Skrattabborrtjärn

Det lilla fallet Ävdalsbäcken.

Bäverdammen, Ävdalsbäcken

Vädret har varit skiftande ett längre tag, regn och skurar flera dagar, helt apropå en Brittsommardag.
Har funderat länge på att göra en vandring in på Skuleskogen, och då från Entré syd, innan hösten kommer på alvar.
Så en dag som lockar till utflykt, strålande sol, nästan vindstilla och en passande temperatur.
Start i Käl vandrar leden ner mot Kälaviken, förbi det nya Entré syd inunder Mobergets sluttning.
Följer stranden, leden, bort till Långråbäcken där leden mot Slåttdalsskrevan tar vid.
Leden upp är nu planerad och spångad en lång sträcka, lättgången på den delen.
Svänger upp mot Slåttdalen, nu blir det strax besvärligare vandring, leden stenig och svårvandrad.
Stora klapperstensfält vid sidan av stigen, upp mot skrevan.
Vid början av utlöparen, till Slåttdalsberget, en avstickare upp mot berget, viker in på den leden väntar mig härlig utsikt uppe från berget.
Leden följer berget hela vägen upp mot skrevan, utsikten underbar, hela skärgården breder ut sig ut över havet, Mjältön, Ulvöarna ja man kan skåda hur långt som helst.
Mot väster breder hela skogen ut sig, berg och skog så långt ögat kan nå, underbart.
Uppe vid skrevan, klättring ned, skriver några rader i gästbok, viker upp mot bergknallen väster om skrevan, tar en liten vilopaus, äter ett äpple dricker vatten njuter av en vidunderlig vy, ner över Tärnättvattnet och skärgården bortom.
Ett pass ner mot, som jag tänkt Stocksjön, men missar och går för långt, hamnar nästan vid Åksjöbäcken, kantareller, blir det tråkningar igen?
Korrigerar min kurs, korsar ett berg och hamnar efter ett tag på en knalle norr om Stocksjön, med Skäftesdalen och Skäftedalsberget i blickpunkten.
Solen strålar från en molnfri himmel, tycker att jag kan ta en paus igen och dricka mitt medhavda kaffe, utsikten skön även härifrån, njuter av såväl kaffe, sol och utsikt.
Stocksjön ligger nu rakt i söder, svänger ned mot stranden, rundar sjön till höger och tar ett brant pass upp mot Skrattabborrtjärn, följer en brant bergvägg, en tydlig viltstig markerar var det är lättast att ta sig fram.
Tanken har varit att ta mig till stugan vid tjärnen, men jag svänger södra sidan, mot Stampberget, och in på leden som går från Fjällävsdalen bort mot Slåttdalen.
Är nu inne på leden till stugan vid Skrattabborrtjärn, följer den ned efter Fjällävdalsbäcken, ned mot parkeringen i Käl.
Mossabergets mäktiga stenmassiv följer mig på vandringen ned, Fjällädalsmyran lyser nästan röd i sin höstfärg.
Parkeringen Käl, inunder Gyltberget, där leden korsar Fjällävsbäcken har Bäver byggt en damm.
Hur går det i höst när havsöringen vandrar upp för lek? det blir nog stopp.
Vilken skön dag det varit, helt ensam på skogen, endast Järpar har bullrat loss för att sedan tyst segla bort en bit för gömsle.
Några tjädertuppar har också gjort sina uppflyg, spår efter älg, men i övrigt intet liv, bara jag och den underbara naturen.

Kampen har varit hård.

Så man ser ut.




Har vuxit upp, på en brant snett nedom Täcksberget, mitt liv har varit en kamp för att överleva.
Kom buren av en vind, i sällskap med min kusin Stortallen, långt bort ifrån.
Vi seglade, våra vingar spände ut vi bars av vinden, vi skådade ut över land och sjö, tills jag inte orkade mer, min kusin orkade fortsätta, jag landade här på en berg häll nedom Täcksberget och med Täcksviken djupt nere.
Här slog jag rot, marken var karg, mina rötter sökte sig långa vägar för att finna näring och fäste.
Jag växte upp, kämpade mot snö, is och storm.
Vinterstormarna har varit hårda, snön har täckt hela min stam, mina grenar har knäckts, min stam likaså, men jag har kämpat vidare min livsgnista har varit stark.
Tänker ibland på min kusin, undrar hur det gått för honom, Stortallen, vet att han fann sitt fäste längre in i landet och att han vuxit sig grov och stark.
Ändå, trots min karga tillvaro, jag trivs, har kunnat skåda ut över en underbar skärgård, sett hur mycket förändrats under århundraden.
Sett samhälle växa upp, Köpmanholmen, längre in i viken bortom Köpmanön.
Sett hur landhöjningen förändrat landskapet, sett fabriker byggas och rivas, ja mycket har förändrats.
Ibland har någon ensam vandrare, sökare, kommit förbi, jag har blivit fotograferad, min knotiga kropp har förevigts på bild.
Kanske ändå, någon känner medkänsla, kanske beundran över min existens.

20000 år sedan

Det är gråväder ute, väntar på något litet uppehåll för en liten promenad.
Under tiden en liten reflektion.

Under mina vandringar på Skuleskogen har jag ibland tänkt, hur såg här ut för lång tid tillbaka.

Roade mig med att markera på karta, hur högt vattnet stod över delar av skogen för si så där 20000 år sedan. Med en landhöjning av en meter per 100 år.

Det ljusare blå markerar dagens kustlinje, det mörkare var kustlinjen gick för 20000 år sedan.

Den högsta kustlinjen har varit 283,5 meter över den nuvarande, den in ritade 200 meter över.

När kustlinjen var som högst, stod nästan hela skuleskogen under vatten, bara några små uppstickande öar här och var.

Nylandsruten, Högsvedjeberget, Ett par små öar vid Norrsvedjebodarna, två toppar vid Storhornvattna, Långtjärnshällorna och en liten topp vid Slåttdalsberget.
Helt klart nästan hela skogen låg under vatten.

Kälsviken

Vi har varit till Kälsviken idag, en skön dag lite molnig men ganska varm.
Här på vandring ned efter den nya leden från Entré Syd, genom urskog.




Ett nytt "gapskjul" med eldring vid stranden.




En liten del av stranden, "kan man kalla den för Höga kustens Riviera"?




Ett nytt "gapskjul" längre bort efter stranden, här satt vi och myste, njöt av det fina vädret och utsikten, fikade, helt klart en härlig stund.

Bråte i Ävdalsbäcken.

Lingon plock igen

Har gjort en runda in på Bergomsskogen i dag, trot den som vill, men jag kom snett till mitt lingonställe.
Snurrade bort 20 minuter alldeles i onödan, så det kan bli.
Så tokigt det kan vara, mitt lingonställe en liten sänka mellan två höjder, kalavverkat, ett område på ca. 50x50 m. där finns det lingon, mycket lingon, nedom och ovan inte ett bär.
Tänk att jag på mina vandringar skulle hitta just den platsen.
Det blev nästan 5 kg. inte illa, får nog ihop årsbehovet även i år.

Lingontider

Här, Nolaskogs, är det uselt med bär, hjortron inga, blåbär inga, hallon riktigt bra, och nu är det dags för lingon och lingonen lyser med sin frånvaro.
Tur ändå att man håller i gång, gör vandringar kors och tvärs inom kommunen, på en hålligång runda kom jag på ett fint lingon "haxte"( vi sa så om ett kalhygge när jag var ung).
På detta hygge har jag varit i dag, på eftermiddag, det är en bit att vandra, tar nästan en halv timma att gå, men det finns lingon.
Plockar alltid bär för hand, ingen plockare,( blåbär brukar jag plocka rensade) det blev nästan 4 kg. lingon, fina lingon och det finns mycket kvar.
Var jag varit? säger bara Bergomsskogen, det är bara att ta en tur dit och kolla.