Hällmålning.

Har stort intresse av tider som förflutet, hur levde våra förfäder, hur var

markerna, var det stor skillnad mot dagen.
Vid Stor Åbosjön finns en hällmålning, en stor flat sten en bit från land, här har

en jägare si så där 2000 år före Kristus, nedtecknat en bild av en älg.
I min fantasi kan jag se, hur han efter en lyckad jakt, med sina enkla jaktredskap,

lyckats fälla en älg, säkert hade han en familj som väntade att han skulle komma

hem efter en lyckad jakt.
I ren glädje målar jägaren, i röd ockra och fett, en bild av älgen där på stenen.
Den 21 sept. 1942 skrevs i Örnsköldsviks posten följande.
Citat."En vetenskaplig upptäckt av mycket stor betydelse har gjorts vid Åbodsjön i

Sidensjö socken, där en s.k. hällmålning, den första i sitt slag i Sverige utanför

Jämtlands län, har påträffats. Hällmålningens ålder uppskattas till omkring 4000 år

och för forskningen på detta område väntas detta fynd bli synnerligen viktigt.

Doktor Gustaf Hallström, Riksantikvarieämbetet, Stockholm, en av landets förnämsta

experter på området har i sällskap med Ö-P:s medarbetare under fredagen och

lördagen företagit omfattande undersökningar på platsen. I den intressanta

"expeditionen" deltog dessutom en vägvisare från orten."slut citat.
Den stenen vill jag besöka, i tanken förflytta mig 4000 år bakåt i tiden.
Det är snö inne på fjället, massor med snö, men med snöskor på fötterna kan man

ändå ta sig fram.
Efter en kortare mödosam vandring är jag framme, visst är det fantastiskt att

målningen, målad med rödockra och fett, är så väl bevarad efter så många år, om man

tänker på dagens färger.
Lite besviken ändå, att en sådan fornlämning inte rönt större uppskattning, att

inte något gjorts att bevara.
Undrar hur det är med forskningen, som var så viktig.
Förundrad står jag framför stenen, låter tankarna vandra, hur såg här ut då, så

långt tillbaka i tiden, säkert var här gott om vilt, nu endast ett par ekorrspår,

vår civilisation har gått hårt åt det vilda.
Åt väster bort över sjön ståtar Åfäbodar, ligger naturskönt, med utsikt över sjön.
Vandrar bort mot bovallen och inflödet från Degersjöån, sommar tid måste här vara

ett fantastiskt ställe att koppla bort all stress på.
Min tanke var att fortsätta runt sjön på den södra sidan, men känner att det blir

nog i tyngsta laget, fortsätter därför mot landsvägen för att ta den tillbaka.
Följerlandsvägen, är lite fusk, när det var tänkt snöskovandring men vad då har ju

fått kämpa regält ändå med mina "truger".
Drygar ut med en avstickare till Öster-Bybodarna.

Hällstenen på håll, snöbetäct.

Hällmålning

Å-fäbodar

Degersjöån

Utsikt från Å-fäbodar, stenen kan skönjas i barkgrunden

Utflödet Åbosjön.

Snöskovandring.

Snöskor är ett praktiskt redskap, när jag var ung kallade vi dom för trugor, i snö är det ett jobbigt nöje att ha på fötterna.

Vill man inte jäkta fram på skidor, kan snöskor vara ett alternativ, det går inte fort men fram kommer man, och energikrävande är det.

Brukar alltid, varje vinter, gå på tur med snöskor, nu är en passande dag, samtidigt göra en koll av Entré Väst, är vägen ploga upp till Entrén? Så var det.

Några besökare har faktiskt varit där, gjort promenad in mot Långtjärnshällorna plumsat i snö, ingen har brukat skidor.

Själv utforskar jag Nylandsruten, det blir vandring kors och tvärs, samtidigt går tankarna, hur här har varit för si så där 10500 år sedan.

Då, har jag suttit vid strandkanten av en ö och snört på mig snöskorna, följt strandkanten en bit mot norr för att sedan svänga upp mot öns topp som då bara har varit ca. 50 meter över havsytan, mot dagens 335 meter, visst är det en fascinerande tanke.

Vandrar runt på berget, korsar mina egna spår, vandrar genom grovstammig skog forcerar flera mindre bergknallar, uppe på berget, allt är rogivande tyst inte ens trafikbullret från E- 4 an, mäktar ta sig in genom den snötyngda skogen.

Söker mig allt eftersom ned mot leden, som går till Utsikten, vill skåda ut över de mäktiga markerna, bestående av skog, blånande snöklädda berg, djupa dalgångar.

Då för 10500 år sedan, ett vindpinat grått hav med små öar här och var i arkipelagen.

Sträckan blev inte så lång, på min vandring, men den krävde sin man och skön var den.

Nog är det fantastiskt.

Undrar om gemene man, i Örnsköldsviks kommun, någonsin har funderat över vilka fantastiska möjligheter vi har här i kommunen, vad gäller fridluftsliv.
Tänker bland annat på, Nätra fjällskog, detta fantastiska fridluftsområde, och så lättåtkomligt.
Ett område som, nu vintertid, bjuder på högklassisk turåkning på skidor, välpreparerade spår och massor med snö.

Vi är några trogna som anammat och troget utövar turåkning.
Dagens tur, för min del, från Hinnsjö stugan till Näsfäbodar och åter, en sträcka på nära femton km fram och åter, i högklassisk terräng och med snö, snö i otrolig mängd.
Jag var inte ensam, vi var nog ett tjugotal som utnyttjade möjligheten att tära på de överfödiga kilon, som den goda och rikliga Julmaten ev. åstadkommit.
Att detta fantastiska område kan nås, från Bjästa, efter endast 16 km. bilresa är ju helt otroligt.
Besök och njut av Nätra fjällskog.

Nog är det väl, underbart med all denna snö.

Vilket vinterland.

Nyårsaftonsdag.

Västanå höjden klädd i flödande guld och silver, solen kravlar sig upp ovan grantopparna, kastar sitt gyllene ljus över snötyngd skog.
Står på parkeringen vid Skrike fäbodar, redo för en Nyårsaftons tur, den sista för året.

Strävar upp mot Bjästa fäbodar, balansen och tekniken lite si och så, tung uppförlöpa, denna konstiga förejul vinter har inte befrämjat skidtekniken.

Har ingen brådska, stannar upp vid Bjästa fäbodar, blickar ut över allt det vita, solen bländar man kan ana Edsbotjärn, där nere, en bit bort i fjärran.

Är den förste att skida i spåren, uppkörda i går, glidet är därefter man känner hur kalorierna förbrukas i jämn takt.

Ett lodjurspår, strax innan spårkorsning Västanå Sunnansjö, det är längesedan jag såg spår av lodjur inne på fjället, de håller hellre till där det finns byte av rådjur.

Västanå bodarna, kungen av fäbodar ligger högt, bjuder på vidsträckta vyer, som ett vinterlandskap belyst av en strålande sol, en sol som hukar sig där bortom Flärken och Näshöjden.

Vätskekontroll, tittar in i stugan, dricker lite ljummen svartvinbärssaft, spetsat med druvsocker, skriver i gästboken, ser att flera varit ute på tur under gårdagen.

Näsbodarna, blir någon slags ändstation, här vänder jag, är ej spårat ned mot Skrike.

Har varit avverkning på Nässkogen, det får bli skogsbilväg tillbaka, det går ju det också, inte samma nöje, men det går.

Det blev en skön tur, så här på årets sista dag, att det var en sådan underbar vinterdag, gav ju en extra krydda.

Vi syns nästa år, Gott Nytt År.

Hej mitt vinterland.

Hej mitt vinterland nu är jag här, njuter i fulla drag där jag skidar fram.

Varför åka till Thailand eller annan turistort, vi har ju allt det goa in på knuten.

Vad är vajande palmer, mot, gå på tur i Nätrafjällets snölandskap, skida fram i lugnt tempo, bedåras av allt det vita, känna tystnaden, bara glida fram.

Spana ut över snötyngd skog där allt är vitt, så ofantligt vitt.

Dagarna före Jul, skida upp mot Blåvikshöjden, spana ut över Hinnsjön bort mot Björnbölesliden, där bortom sjön, det slår allt vad Thailand har.

Stanna till vid Mjäla fäbodar, där stugan hukar sig inunder snötyngd skog.
Fundera på den tiden det var liv och rörelse på bovallen, sommartid, fäbodstintor i full fläng med att hantera dagens sysslor.

Då är Thailand blaha, blaha.

Så är min dag, dan före dan före dopparedan.

Premiär.

Det finns många sätt att göra premiär, ett är att första gång på säsongen gå ut på tur med skidor på fötterna.

I fjol den här tiden, var premiären en månad tidigare, hade det blivit ett antal mil och det har länge sett ut som om skidpremiären skulle utebli i år.

Visst bor vi inom ett fantastiskt område, nere vid kusten gröna gräsmattor, 15 km. inåt landet 50 cm. snö.

Så skulle det bli premiär, Hinnsjöstugan Nätrafjället tänkt som utgångspunkt. Redan i Bjällsta börjar snökanterna efter vägen torna upp sig och väl uppe, full vinter.

Nätra Gif motion har påbörjat spårdragning, leden är trampad upp till Västanåbodarna, inga spår dock, några cm. ytterligare snö har kommit under natten.

Det blir en vinglig början, känner sig som Bambino på blankis, är ganska svår åkt, på dessa moderna skidor, när det inte finns spår att följa.

Upp Blåvikshöjden, svänger bort i riktning Västerselsbodarna, här uppe på myrlandskapet lämnar jag spåret och skidar fritt, bär faktiskt bra, bort över myrar och kalhyggen, vänder så småningom åter att ta spåret tillbaka.

Det är mäktigt inne på skogen, så avstressande ljuvligt, bara njuta, skida fram i lagom takt, tyda skogens spår, en räv som strosat fram i sök efter mat, harars traj, älg som korsat leden, hermelin och småvessla, man känner sig nästan som en forntida jägare.

Dagern kort, tid för hemfärd, det blev en riktigt fin runda i det disiga vädret, nollgrader i luften och noll sikt.

Att runda Fulberget.

Vandrarskorna, darrar av lycka, när jag kommer till förrådet för att hämta ut dem, det skall bli en liten vandring.

Torsdagar är ju mina vandrar dagar, men nu skall den kommande torsdagen, tillsammans med mina vattengympa adepter, tillbringas på(i) Paradiset, så därför vandring onsdag.

Gamm lia upp mot Gårbäcken, sen höger efter gammal kärrväg, korsar E-4 an, följer Gårbäcken upp, efter skogsbilväg in över skogen.

Fulberget har en rosa dräkt på sig, men innan jag hittar en bra plats för fotografering, har dräkten lagts av, men vackert var det.

Fortsätter väg upp, och vad är detta, sitter Tomtefar efter vägen, en grå skepnad med skägg, det måste vara Tomten.

Tomtefar har tagit ledigt från julklapp hetsen, med några av sina Nissar har han slagit sig lös.

Rådjursjakt, smakar säkert bra med en rådjurstek till julbordet, kollar med en av Nissarna om jag stör med min vandring, men det var OK.

Följer väg till slut, sedan myrdrag bort genom skogen, inunder Vårdhemsberget, riktning Kornsjö.

Går lätt att vandra, myrarna frusna, det har varit kallt ett par dagar, efter dryga km. dyker Botniabanan upp, är nu framme vid den väg som följer banan, det är bara att följa den tillbaka mot Bjästa, lätt som en plätt.

Kornsjötjärn isbelagd, ligger avslappnad inunder Tjärnberget, vilar ut efter en hektisk sommar, med massor av häckande, skrikande, skrattmåsar.

Bjästabacken, här är snökanonerna i full aktion, minner om den värsta snöstorm, finns hopp, att backen kan nyttjas till Julen.