Snöskovandring.

Snöskor är ett praktiskt redskap, när jag var ung kallade vi dom för trugor, i snö är det ett jobbigt nöje att ha på fötterna.

Vill man inte jäkta fram på skidor, kan snöskor vara ett alternativ, det går inte fort men fram kommer man, och energikrävande är det.

Brukar alltid, varje vinter, gå på tur med snöskor, nu är en passande dag, samtidigt göra en koll av Entré Väst, är vägen ploga upp till Entrén? Så var det.

Några besökare har faktiskt varit där, gjort promenad in mot Långtjärnshällorna plumsat i snö, ingen har brukat skidor.

Själv utforskar jag Nylandsruten, det blir vandring kors och tvärs, samtidigt går tankarna, hur här har varit för si så där 10500 år sedan.

Då, har jag suttit vid strandkanten av en ö och snört på mig snöskorna, följt strandkanten en bit mot norr för att sedan svänga upp mot öns topp som då bara har varit ca. 50 meter över havsytan, mot dagens 335 meter, visst är det en fascinerande tanke.

Vandrar runt på berget, korsar mina egna spår, vandrar genom grovstammig skog forcerar flera mindre bergknallar, uppe på berget, allt är rogivande tyst inte ens trafikbullret från E- 4 an, mäktar ta sig in genom den snötyngda skogen.

Söker mig allt eftersom ned mot leden, som går till Utsikten, vill skåda ut över de mäktiga markerna, bestående av skog, blånande snöklädda berg, djupa dalgångar.

Då för 10500 år sedan, ett vindpinat grått hav med små öar här och var i arkipelagen.

Sträckan blev inte så lång, på min vandring, men den krävde sin man och skön var den.