Vitsippans dag

Åren har runnit i väg, årtionden sedan sist, nu ett besök kolla in vitsippor.

Smyger fram ,med bilen, efter Dalsvägen, tjälen börjar gå, “Gälmyra” bort mot backarna i Dal, “Perssons laa” är borta, det börjar växa upp lövskog på åkermarken och vitsippor, det är vitt överallt, tänk hur det kan förändras.

Under barna åren, då var det blåsippor och liljekonvaljer, det plockades och gjordes buketter att säljas på “stan”, åkte in med Nordingerå eller Härnösandsbussen, då fanns kommunikation, bara att ta sig ned till vägen, i rättan tid, inga problem åka in med en låda blåsippe eller liljekonvalje buketter, sedan hem med slantar i börsen.

Parkerar vid den gamla avtagsvägen hem, den byggdes på början 1940.talet av far och “farbror Elon” fick vara med ibland, hålla i borren när någon stor sten skulle sprängas, hålla i, när slägghuvudet med rytmiska slag hamnade mot borrhuvudet, lyfta borren och vrida ett kvarts varv till nästa slag, rytmiskt, dunk, dunk.

Vandrar en bit upp efter vägen, det är som att gå genom en grönskimrande tunnel, vitsippor i tusental mellan al stammarna, bryter förunderligt vackert mot den skira grönskan.

“Stenbitbäcken” en bit bort, min gamla härliga bäckörnings bäck, då full av “stenbit” nu ett intet mot förr, uttorkad på sommaren, men den fanns kvar.

Minnena flödar, “skrabbslattern” där är nu fullt utvuxen skog, “grusgropa” där grus till vägen togs, nu ett minne blott, allt är så förändrat och det vete katten om det är till det bättre.

Det blev i varje fall en härlig utflykt

Vitsippor i tusental

Min gamla "stenbitbäck"

Som att vandra genom en grönskimrande tunnel

Vitsippor