“De skôla och renn”

Hemkommen, från en tur till fjällen, från snö till vårväder, då får det bli en nätt liten vandring, för att komma i stämning.

Bilar till Fjällåkern, när jag viker in vid Nätrabölen, kastar jag en blick ut över sjön, vilket scenario där var.

Skulesjön spegelblank, dimbankar, Tjärtunnberget Skuleskogen, Näset och Storholmen, speglar sig gemensamt med molnen till en overklig, helt bedårande bild, av hur vår härliga Höga kusten natur kan te sig.

Fjällåkern, tar en skogsbilväg upp, efter Surbäcken, sträckning mot Hinnsjövägen vid Rössjö, all snö har nu töat bort, det skvalar och rinner vatten överallt, Goretex skorna får bekänna färg.

Nu mera finns det skogsbilvägar att följa, inte som när man var ung, då fanns väl också vägar, men där inne på fjället, var det i regel endast fäbodlederna, som stod till buds.

Från Hinnsjövägen, går ännu en skogsbilväg, upp mot Middagsberget och upp på Viksberget, det blir en rejäl stigning på direkten. Ett hundra höjdmeter på en sträcka av omkring två km. där den största stigning är de första sex-sju hundra meterna.

Har börjat titta på den nya tv-serien, kan Du slå en pensionär, den backen vore något att testa.

Tanken var, komma fram vid Viks bodarna, men råkade en gammal stig, strax norr fäbodvallen, (så här i efterhand så var det nog den stig vi körde virke vintertid, från Kornsjöskogen, till Fjällåkern, mitten femtital).

Alltid lättsammare vandra stig, glad i hågen gled stegen in på den, en sorglösvandring började, den går väl till fäbodarna, men pyttsan den drog åt norr och försvann, men jag visste ju var jag var, när jag sansat mig lite, det fick bli fri vandring i skog i stället för skogsbilväg, som det var tänkt, tillbaka.

Vilken skön dag det ändå blev, och vilka fina bilder, (i mitt tycke), jag fick från ett älgtorn där uppe på Middagsberget, en helt ny skärgård (om man har lite fantasi) breder ut sig bort över skogarna mot Rössjö.

Så såg det kanske ut för si så där 10000-15000 år sedan.