Spårsnö.

Om någon dag är vi inne i december, om det varit som i ungdomens tid har det varit fullt skidföre nu, inne på Nätrafjället.

Vandra går också bra, har fruset till och 2-3 cm snö gör att det är lite spårsnö, vad som fattas är viltspår i snön, för viltspår är det ont om, några harar, någon ekorre och en räv, det är allt.

Vandrar upp efter skogsbilväg, förbi Bjästa fäbodar, för att gena in mot fjälleden till Västanåbodarna.

Så här i brytningstiden, från höst mot vinter, ges många fina naturupplevelser, bara man ger sig tid att se sig omkring.

Som att spana in ett litet vattenflöde där iskristaller bildar ett fint nätverk, som exempel Bjästabäcken, stannar till att beundra och fotografera.

Västanå fäbodvall är täckt med ett tunt snötäcke, stugorna hukar sig i skymningsljuset, väntar i förväntan på att snön skall komma på riktigt, när spårdragarna kommer, skidentusiasterna, stugan fylld av spänstiga skidmotionärer, sprakande brasa i öppenspisen, termosflaskor som skickar härlig doft av kaffe, runt i stugan, in i minsta vrå.

Tid att söka sig tillbaka, kursen blir mot skogsbilvägen, till Näsfäbodar, nya kalhyggen gör det lite svårbedömt, hur jag skall gå, men det ordnar sig.

En gammal damm efter Tretjärnbäcken, här måste jag stanna till ett ögonblick, dom var fiffiga våra förfäder, tog vara på möjligheten även de små, att förenkla vardagen, utan tanke dock för följderna, fiskens vandring.

En spånhyvel har här funnits en gång i tiden, dammvallen finns kvar, numera skogsbevuxen, en liten fors och ett litet fall, märker ut var hyveln stått.

Det blir några bilder, det är vackert, inget majstätiskt forsande men njutbart för ögat.

Det “bidde” en skön vandring, där i skiftet mellan höst och vinter och lite spårsnö.

Skog och åter igen skog

Bjästabäcken

Västanå fäbodar



Tretjärnbäcken, här har en gång stått en spånhyvel.

Det lilla fallet.