Att vandra på sidan av leden.

 

För många år sedan, innan digitalkamerans tid, hittade jag en fin liten skreva, en Slåttdalskreva i miniatyr, i branterna Tjärtunnberget, Krypen.

Att vandra på sidan av lederna, kan ge många fina upplevelser och synintryck.

Känner för att söka igen den skrevan, för länge sedan.

Korsar Salsviksbäcken, söker mig upp mot branterna, det är nästan oframkomligt massor av skog,(nedlegare) har blåst omkull, att söka efter skrevan är i det närmaste omöjligt, jag ger upp.

Det blir i stället passet upp mot Krypen, sedan kurs söder mot Skravelbäcken och se på den, här dyker en ny liten, smal, men djup skreva upp, vad kul då fick jag min skreva, inte den jag tänkt men ändå.

Det blir att ta fram kameran, balansera på ravinkanten, fotografera, förundras över vad naturen kan åstadkomma, ta det försiktigt ett ödesdigert steg och olyckan kan vara framme.

Dessa välsignade viltstigar, hemfärden ned mot leden, Slåttdal skrevan, oländig terräng men där finns djurstigar att följa, då finner man den lättaste vägen.

Väl nere på leden är det bara en transport sträcka tillbaka, men det har varit en trevlig vandring, vädret har varit strålande och så har jag ju hittat en ny skreva.

Salsviksbäcken

Svår terräng

Naturens nyck

En nyfunnen liten skreva