Kveite (Hälleflundra, Hippoglossinae), visst kittlar det i sinnet vid namnet.
Efter en bilresa på över 100 mil, närmar vi oss Sörvaer, en liten fiskeby på ön Söröya, cirka 13 mil nordväst Alta.
Fyra förhoppningsfulla fiskare, inställda på att fånga såväl torsk som hälleflundra.
Söröya, känd för sitt goda fiska, infriar alla förväntningar.
Ett fantastiskt fiske, en otrolig miljö, ett väder som skiftar, från normal vår, till medelhavs klimat och åter till vår och vinter.
Ett trevligt boende, med utsikt direkt ut mot “Murmansk” en grundstött rysk kryssare.
Den bogserades efter norska kusten för att skrotas i Indien, då den slets sig i en storm, drev i fyra dygn, för att på ett förunderligt vis slingra sig in och grundstöta vid klippkusten, på julafton 1994.
Nu på väg att huggas upp till skrot.
Fisket, söka sig ut med hjälp av 6,5 meters aluminiumbåtar, söka de bästa fiskeplatserna, kolla ekolod var stimmen går, stanna till och fiska med gigg eller pirk.
Torsk, Kattfisk hugger på direkten, kampen hård för att bärga, det är stor fisk, Torsk upp till 22 kg.
Normalväder, vind driver upp sjö och dyning mot två meter, det gungar bra, utsikt söder Söröya, med sin söndriga och höga kust, mot norr oändligt blått hav.
Söndag morgon, tidig, alla båtar med medföljande fiskeguidebåt, iväg sta att angöra Storskalltren, ett flera kvadratkilometer stort undervattensgrund.
En resa ut mot havet på 5-6 landmil, men här väntar Stor Kveiten.
Dagen helt otrolig, havet ligger spegelblankt bara någon långsam dyning, torsk och sej hugger hejvilt, återbördas till sitt rätta element efter mätning.
Stormfåglar i täta flockar, följer båtarna, väntar på att någon godbit skall hamna i vattnet, simmar så nära att en del trasslar in sig i fiskelinorna.
Det dröjer ej länge förrän den första stor Kveiten är på gång, efter en lång drillning hamnar den så småningom i båten, för mätning, längden visar sig vara 160 cm, vilket säger att fisken väger ca. 65-70 kg. inte illa.
Det blir en lång dag, det fiskas torsk, sej och Kveite, strax innan hemfärd, kommer det otroliga hugget.
En riktig Stor Kveite, meter efter meter av linan rinner ut, den stora båten börjar röra sig, snart bogseras den i 2 knops fart, av fisken, 150 meter lina är ute, båtens motor måste startas för att inte allt av linan skall rinna iväg.
Tankar, hur skall den kunna landas, hur skall den kunna mätas måste vara en bjässe upp mot 200 kg.
Ödet hjälper dock, grymt för fiskaren, men plötsligt slits linan av, det böjda spöet rätar ut sig, kampen är över, fisken vann.
En besviken fiskare, sitter i båtens för, tänk att ha haft en sådan bjässe på och inte fått en skymt, bara känt.
Den under bara dagen är över, vädret slår om, det blir kraftig vind och kyla, snö i luften, otänkbart att ge sig ut med båt.
Fem fantastiska dagar har runnit iväg, dags att vända kosan hem, ett hundra mil väntar.
Vilket fantastiskt äventyr det ändå var.
Efter en bilresa på över 100 mil, närmar vi oss Sörvaer, en liten fiskeby på ön Söröya, cirka 13 mil nordväst Alta.
Fyra förhoppningsfulla fiskare, inställda på att fånga såväl torsk som hälleflundra.
Söröya, känd för sitt goda fiska, infriar alla förväntningar.
Ett fantastiskt fiske, en otrolig miljö, ett väder som skiftar, från normal vår, till medelhavs klimat och åter till vår och vinter.
Ett trevligt boende, med utsikt direkt ut mot “Murmansk” en grundstött rysk kryssare.
Den bogserades efter norska kusten för att skrotas i Indien, då den slets sig i en storm, drev i fyra dygn, för att på ett förunderligt vis slingra sig in och grundstöta vid klippkusten, på julafton 1994.
Nu på väg att huggas upp till skrot.
Fisket, söka sig ut med hjälp av 6,5 meters aluminiumbåtar, söka de bästa fiskeplatserna, kolla ekolod var stimmen går, stanna till och fiska med gigg eller pirk.
Torsk, Kattfisk hugger på direkten, kampen hård för att bärga, det är stor fisk, Torsk upp till 22 kg.
Normalväder, vind driver upp sjö och dyning mot två meter, det gungar bra, utsikt söder Söröya, med sin söndriga och höga kust, mot norr oändligt blått hav.
Söndag morgon, tidig, alla båtar med medföljande fiskeguidebåt, iväg sta att angöra Storskalltren, ett flera kvadratkilometer stort undervattensgrund.
En resa ut mot havet på 5-6 landmil, men här väntar Stor Kveiten.
Dagen helt otrolig, havet ligger spegelblankt bara någon långsam dyning, torsk och sej hugger hejvilt, återbördas till sitt rätta element efter mätning.
Stormfåglar i täta flockar, följer båtarna, väntar på att någon godbit skall hamna i vattnet, simmar så nära att en del trasslar in sig i fiskelinorna.
Det dröjer ej länge förrän den första stor Kveiten är på gång, efter en lång drillning hamnar den så småningom i båten, för mätning, längden visar sig vara 160 cm, vilket säger att fisken väger ca. 65-70 kg. inte illa.
Det blir en lång dag, det fiskas torsk, sej och Kveite, strax innan hemfärd, kommer det otroliga hugget.
En riktig Stor Kveite, meter efter meter av linan rinner ut, den stora båten börjar röra sig, snart bogseras den i 2 knops fart, av fisken, 150 meter lina är ute, båtens motor måste startas för att inte allt av linan skall rinna iväg.
Tankar, hur skall den kunna landas, hur skall den kunna mätas måste vara en bjässe upp mot 200 kg.
Ödet hjälper dock, grymt för fiskaren, men plötsligt slits linan av, det böjda spöet rätar ut sig, kampen är över, fisken vann.
En besviken fiskare, sitter i båtens för, tänk att ha haft en sådan bjässe på och inte fått en skymt, bara känt.
Den under bara dagen är över, vädret slår om, det blir kraftig vind och kyla, snö i luften, otänkbart att ge sig ut med båt.
Fem fantastiska dagar har runnit iväg, dags att vända kosan hem, ett hundra mil väntar.
Vilket fantastiskt äventyr det ändå var.
Titta på video Kveite fiske. www.expeditionsoroya.blogspot.com
Några bilder från fisketuren.
Grymt fiske ni verkar ha haft! Är ävundsjuk ;)
SvaraRaderaVilket fiskeäventyr... så fantastiskt härligt.
SvaraRaderaDet var väl tur att Du har varit på sjön i Din ungdom så Du var van vid höga vågor hahaha...