Allt är så förändrat

Har besökt vårt gamla hemställe, där jag haft min uppväxt, rubriken talar om förändring.
Torpstället, där far bland annat nyodlade viss arial, där växer nu bara tät djungelliknade skog.
Markerna bortom torpet, under min uppväxt, täckt av grov granskog och det så kallade Norbergs torpet, täckt av tät lövskog, där är nu ett enda stort kalhygge.
Gamla torrakor står som skelett, unglövslyet växer delvis tätt och hallonriser frodas.
Hallon, det var närmast av den orsken jag var på plats, har plockat ett antal kg. att förpassa till frysen.
I dag var det dags för en rek-runda, att kolla lite mer på de gamla markerna.
Vandra upp mot Storjämmerbacken,-vilket namn- tänker mig komma in på den gamla kärrväg som gått mellan Dal och Fjällåkern, hittar ingen.
Svänger mot väster mot Lill Ruten, men inget stämmer alla kända märken finns ej mera, där det varit skog är nu kalhygge och där det tidigare varit ett hygge är det nu skog.
Hittar ändå en stig, följer den för att se vart den leder, men vänder eftersom jag lovat vara hemma en viss tid.
Följer stigen bakvägen? kommer fram till den gamla Gambrobäckskällan, bäcken därifrån som gett vatten till den underbara stenbitbäcken som slingra sig fram nedom vårt torp, där jag tillbringat många timmar med att bäckmeta.
Nu är bäcken död, allt vatten från källan förser hela Sörbygden med ljuvligt källvatten.
Tar kurs mot bilen för att komma hem i tid, tanken var att kunna vandra efter kärrvägen förbi Lill Ruten förbi där jag, när jag var i sjuttonårsåldern, fick se skådespelet, en mård som jagar en ekorre runt,runt en granstam.
Förmodligen, om än jag hittat stigen, har jag aldrig hittat platsen för skådespelet.