Under min ungdom, under slutet trettital och början fyrtital, var min fritidssysselsättning oftast fiske och då att gå efter en bäck eller å för att locka “stenbiten” bäcköringen till hugg.
På den tiden var det fisk i nästan alla vattendrag, nästan hur liten bäck som helst, bra med fisk var det också inte som på fars tid men ändå.
Kvällen skön det har blivit lite varmare efter en tids lite kyligare väder, “Ödderblana” är som musöron bästa tid för “stenbitmete” enligt far.
Det är även några dar kvar innan förbudstiden träder i kraft i strömmande vatten så var för inte ett nostalgi fiske i ett av mina ungdomsvatten.
Skulån inne på den gamla “skulslatta” där börjar mitt fiske, solen är på nedgång enstaka moln glider fram på himlen några skogsduvor kuttrar i fjärran kanske kärleksbestyr, taltrasten har en liten palaver undrar över den ensamme fiskaren.
Ån är dock ej sig lik, att naturen kan förändra sig så under ett drygt halvt sekel, ån full av bråte döda träd står som gråa skelett på sidan om Bäver har tydligen haft någon damm efter ån med översvämning som följd.
Smyger mig fram kryper på knä för “stenbit” mete efter en å, typ lugnt vatten, kräver sin man inte en darrning får förekomma i marken, inte en skugga falla över vattnet, bäcköringen är skygg.
Det finns ingen fisk, så är min tanke, inte en vatten plog inte en känning i metreven, här som man kunnat se fisk i stim dra förbi.
Söker mig nedströms till de större lugnvatten som finns, men inte ett liv bara att bäver har haft en stor avverkning på björkskog.
En Vigg flyger upp från ett av lugnvattnen har säkert en fristad här inne på skogen, en Gök hoar i söder, är det döder gök, ett nog så sant talesätt om man ställer det mot den fisklösa ån.
En längre djupsträcka av ån, bäver har varit framme grävt kanaler dragit ris ner i ån, nu syns ett vak. Smyger mig fram går ned på knä och sakta för jag spö och rev ut över vattnet, öringen kommer närmare ett nytt vak närmare vittnar om dess kurs och så hugg, att en så liten fisk har så mycken kraft i sig, denna explosion, vilken känsla när hugget kommer.
Den fisken var dock allt i fiske väg, denna härliga kväll, plockar ihop mitt fiskespö och vänder kosan mot bilen, går tvärs och land över Björkås gamla tomt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar