Nostalgitankar “Ôstjärnbäcken”

Sitter vid frukostbordet och tittar ut, det artar sig till en fin höstdag, solen är på uppgång och vandrar nerven gör sig påmind.

Tankarna går till ungdomsåren, -40 talet, alla metarbäckar som då fanns.

Under min uppväxt och skolgång, “Bräckskola”, fanns småöring “stenbit” i alla små bäckar.

Hem från skolan söka lite mask fram med metspö, en rönnslana med vid hängande björntråd, metkrok, tillplattad blybit, som sänke, sen ned till den lilla bäck, som rann genom torpet.

Här lärde man sig bäckmetets svåra konst, smyga sig fram försiktigt sänka ned krok agnad med mask spänningen olidlig.

En eftermiddag efter skolgång, kunde som bäst resultera i en fin knippe småöring, mor gladde sig, ett välbehövligt tillskott på middagsbordet. Kokade med lagerbärsblad och peppar, en Gudagåva.

Undrar hur bäckarna mår nu? “Ôstjärnbäcken” där inne på Skuleskogen väst, har många härliga fiskestunder timat, varför inte göra en koll, hur ser där ut nu?

Parkering vid “Ôstjärn”, kurs rakt genom skogen för att kunna ta bäcken upp från inflödet Skulån.

Vandrar bäckstranden upp, minnena strömmar till, där vid den berghällan, en regndag när jag var i 14-15 års åldern, då jag fick min största “ stenbit” där i bäcken, allt är relativt, stort i den bäcken var ca. 2-3 hg. men jag var lycklig.

Högre upp, där bäcken en gång korsades av kärrväg från Skule, den vägen är nu nästan helt borta, nya minnesbilder, far hugger kastved, försommar, jag kanske 12 år gammal, vandrat hemifrån för att hälsa på ( si så där 6-7 km), minns ( kan nästan känna) doften av nysprucket löv, björksav, underbara dofter.

Ett inflöde, bäcken från Medskogstjärn ( ett äldre namn Tjyvtjärn), den bäck som varit en veritabel “barnkammare” för dåtidens småöring, undrar om här finns någon fisk kvar?

Spanar i höljor och strömmar, tanken det är ju lektid kanske någon leksugen öring kunde ses, men helt dött.

Vemodet tränger sig på, att vi ( människor) i all vår strävan efter välfärd inte haft en tanke på att, vi är inte de enda som har rätt till vår jord.

Rundar tjärnen, styr stegen upp mot “Ôsbodarna”, nya tankat från ungdomsåren, som när vi, tre grabbar från Bräcke, 16-17 år gamla, låg veckovis i fäbodarna, högg resved strax norr om tjärnen, det var en härlig sommar, bad och fiske i tjärnen på kvällarna efter arbetsdag i skogen.

Efter vandringen, en liten vilopaus innan hemfärd, sitter vid det “Gapskjul” som Skulesjöns fiskevård har därstädes, blickar ut över en solbelyst tjärn, minnen strömmar till.

Far var, även han, en inbiten skogens man och fiskare ofta när jag kommit upp i ålder, så där 11-12 år fick jag följa med på fisketurerna.

Kan minnas honom, med sitt långa bambu metspö, tålmodigt stå vid strandkanten ( på gungflyn) väntande, hugg från någon hungrig liten öring, det bränner till i bröstet, en liten längtan tillbaka.

En underbar nostalgisk vandring, är över, en vandring med många sköna minnen från ungdomsåren.

 

Där vid berghällan, högg min "storöring"

 

 



 

 

 

 

Granvril, verkligen rund och fin

 

 

 

 

 

Solen strålar, härlig stund vid "gapskjulet"