Skuleskogen, inne på Vibyggerå sidan ligger en öde by, Dal, sydost Dalsjön.
Här lär några företagsamma, i en av ödegårdarna, öppnat pensionat och café, det måste naturligtvis undersökas.
Bilväg finns från Käxed, men att bila till plats är inte något som tilltalar.
Påbörjar vandring, vid uppfarten Entré Väst, upp mot Stor Hornvattnet och den gamla vandringsleden mot Skrattabborrtjärn.
Stranden, Lill Hornvattnet, mot Långtjärnshällorna och vidare dalgången ned mot Fjällävdalsmyran.
En gammal, nästan igenväxt, stig ned mot Dal, följer Krypbäcken, Mossabergets branter mot öster.
Stigen svår att följa, försvinner allt emellanåt, men man kan ana riktningen, jag hittar.
Efter en dryg vandring, dyker Dal upp, först en ruin från ett gammal boställe, men efter att vadat igenom ett hav av ormbunkar, öppnar sig landskapet, nyslagna lägdor och en röd stor byggnad.
Pensionat och Café, ligger underbart vackert, inbäddad i lövskog och skön utsikt mot blånande berg i väster.
Så är det konstaterat, det finns ett pensionat och café i före detta ödebyn Dal.
Sitter på en sten, vilar en stund, hör röster inifrån där finns folk, dricker medhavt vatten, samlar mig för hemfärden.
Vågar ej gå in, svettig och dan som jag är och med kniv vid sidan, man kan ju bli tagen för att vara något, att vara rädd för.
Styr kosan mot bilen, rundar Forsberget på östra sidan, för att haka på skogsbilväg tillbaka, inunder Stor och Lillruten.
Solen börjar gassa, den sista skvätten vatten ur den medhavda flaskan dricks, så kan bilen ses, den över två timmar långa vandringen är till ända, men jag har varit till Dals Pensionat och Café.
Vita Näckrosor, Lill Hornvattnet
Den äldre leden mot Skrattabborrtjärn
Ormbunks hav.
Pensionta och Café.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar