En vandrar skos berättelse.

Jag är en vandrar sko, en goretex, jag får vara med när min ägare och mentor, går ut på sina vandringar.
Jag har ett bra liv, min ägare sköter mig perfekt, efter en vandring blir jag rengjord, ibland besprutad med en livgivande vätska, den gör mig len i skinnet, sen får jag vila ut i klädeskällaren, där är mörkt och svalt.
Jag är skolad i hårda strapatser, min ägare har lärt mig att vara hans extra ögon, när jag följer med på vandring håller jag uppsikt över vart foten hamnar, att den inte hamnar snett, ned mellan stenar, eller andra hinder.
I dag blev jag upphämtad från klädeskammaren, vi skall ut på vandring min mentor och jag, jag gläds.
Vi skall vandra på Skuleskogen, från Entré Norr, först efter skogsbil väg, upp mot Krokmyran, där är lätt att gå jag behöver inte se mig för speciellt mycket, bara någon kvist eller liknande.
Strax blir det dock värre, nu bär det väg mot Tjärtunnberget, upp efter dess brant, tur jag är stadig och har ett bra grepp.
Det är jobbigt, hör på min ägare att stigningen kräver sin man, jag hjälper till på alla sätt, söker de bästa platserna att sätta fötterna, griper tag i berghällarna för att inte halka.
Väl uppe stannar vi till en stund, beundrar den fantastiska utsikten, jag kan visserligen inte se så mycket, där jag står omgiven av ljung, men jag känner min mentors lyriska tankar, det blir några fotografier att visa, att spara.
Vi vandrar mot och över Näske Stormyran, upp mot Bergstjärnarna, ned på västra sidan mot Tomyran.
Jag är skärpt, måste hålla koll, inte ett snesteg får göras, en felaktig rörelse kan fördärva allt.
Vi fortsätter snett upp mot Skäftesdalsberget för att snedda ned mot Krypen, vi följer en svag dalgång ned förbi Krypen, över några myrar, genom tät gammalskog, relativt lättvandrat, behöver ej vara på särdeles stor vakt.
Nu svårare terräng, vi närmar oss Skravelbäcken, det blir brant berg, stenar övervuxna av mossa, som man säger “olandläglig” terräng.
Nu måste jag var skärpt, att hamna mellan några stenar i branten skulle bli ödesdigert, men jag vet hur man gör nedstigningen går som smort.
Skravelbäcken, vi möts strax uppom övergångstället, stigen mot Slottdal skrevan, nu är det bara transportsträcka kvar, rötter och stenar men många fötter har trampat det är bara att stå på.
Vilken skön dag vi haft min mentor och jag, än en gång har jag burit honom genom stiglös terräng, över stock och sten, över blöta myrar, utför och uppför branta stup, jag har skött mig väl, tror (vet) att min ägare är stolt över mig.

Vandringshinder



Vy ut över, Hummelviksstrand, man kan skönja Hålviken långt i fjärran



Vy mot Hummelviks fäbodar, Stråsundsviken.



Skataudden



Gula Näckrosor, Bergstjärn



Övre Bergstjärn



Gammalskog



Skravelbäcken