Skrikesbodarna, får bli utgångspunkt denna dag, skidspåren är utmärkta men det har tydligen fallit isning, det är skarpt, bakhalt men glider lätt framåt.
Myrarna väster Edsbotjärn, en räv har slagit en Järpe, dun och blod märker platsen där
tillslaget skett, den enes bröd den andres död, naturens grymma verklighet.
Måste ändå beundra räven som lyckats överrumpla Järpen, väl bekomme.
Fortsätter upp efter Tretjärnbäcken och vad får jag se, något som jag inte varit med om på dryga sextio år. Här efter denna bäck aldrig.
En Utter, fantastiskt, minner om ungdomsåren när man kunde stöta på Utter i flera av bäckarna här inne på fjället, men nu.
Tänker den börja etablera sig här igen, har sett spår efter Nätraån, men här inne på fjället, otroligt, fantastiskt, mitt hjärta fröjdas.
Tyvärr lär den inte ha det så lätt att finna fisk i bäcken, speciellt denna tid på året, dessutom har den tagit fel flöde på sin väg, lämnat den egentliga bäcken och i stället tagit sig fram efter en liten bäckfåra som kommer från Näshöjden och där garanterat ingen fisk.
Kan ändå inte släppa tanken, upplevelsen, under den fortsatta skidturen.
Kämpar mig upp på bakhala skidor, vallat som svenskarna på VM?, förbi Näsbodarna och Mjäla, in mot markerna bortom Finnmyran.
Vänder och nu går det undan, i ett huj är jag nere vid Skrike igen, tänk vilken skillnad det kan vara att skida i motlut kontra medlut.
Vilken fin dag det ändå blev, härligt ansträngande tur, dessutom upplevelse, en underbar krydda på turen.
Blod och dun, markerar slagplatsen
Utterspår, följer bäcken.
Det har varit tungt i lössnön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar