Betraktelser.

Dagen har varit aktiv, eller rättare sagt inaktiv, det har varit idrott på tv.
Petter Northug har än en gång, visat vilken gudbenådad skidåkare han är, Markus Hellner, ett tappert försök, göra en utbrytning, “ bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge”, Helena Ekholm bärgar ett brons i jaktstart, skidskytte, Jörgen Brink, tidigare otursförföljd, ( sjukdomar ) gudabenådad skidåkare vinna Vasaloppet andra året i rad.
Vårskymning ute, men ändå inte så skumt att det inte går att ta en promenad, varför inte efter skoterspår.
Som vanligt virvlar tankarna kring, som höstlöv i blåst, att barnbarnet Johan i helgen, bärgat en gädda på över 11 kg. vad sägs om det.
Det slår mig, där tankarna irrar kring, visst är människan en fantastisk skapelse, som danats under årtusenden.
Vi har förmågan att se, höra, känna dofter, utbyta tankar, formulera oss, uppfinna fantastiska hjälpmedel, kunna, som jag nu, gå på tur njuta av allt, se årstider förändras vinter mot vår, sedan sommar , höst.
Vilka möjligheter vi har, kunna utvecklas, känna ömhet, älska, älska vår nästa, det finns inga gränser för vad vi kan åstadkomma.
Men, som Tony Erving i Léts dance säger, allt vi kan åstadkomma har också en baksida.
En baksida jag inte riktigt kan förstå, giriga, grymma härskar typer, gör allt för att själva sko sig, utan tanke på att död följer i spåren.
Missbrukare, av olika droger, gör allt för att bryta ned den kropp och själ, densamme begåvats med.
Det är en sak som övergår mitt förstånd, hur man kan vara så urbota dum.
Men sådan är vi människan, en Mr. Hyde eller Dr. Jekyll, och så lär det förbli.
Marskvällen är underbar, allt är tyst och stilla, några sena skoteråkare susar förbi, en flock skator har samlats för rådslag, det är väl diskussioner om bo bygge förstår jag.
Det är tid att vända hemåt, de virvlande tankarna lägger sig till ro.
Vandringen har varit underbar, jag känner att jag lever och jag njuter av livet varje minut.