Nostalgi vandring Saxnäs.

Åren svunnit hän, vart har dom tagit vägen? 1952, 22 år gammal var den första gång Saxnäs besöktes, Saxnäs denna härliga fjällby.

I Saxnäs finns allt, för den inbitna fridluftsmänniskan, vandra, fiska, plocka svamp och bär, åka skidor, på längden vintertid, och är man sugen på utförsåkning finns Klimpfjäll ca. 3 mil bort.

I dagarna blev det lite av en nostalgitur upp till Saxnäs, besök på Kultsjögården och sonen.

Tankarna var, besöka några platser från ungdomsåren och senare tids vandringar och fisketurer.

Först dock, en tur till Fiskonbäcken och Fiskonfallet för fotografering.

Fiskonfallet, ett iögonfallande underbart fall, ett fantastiskt fotoobjekt, ett eftermiddags program,

Nästa dag vandring, upp förbi Satsfjället, passet mellan Pojken och Satsfjället, bort efter leden mot Borga, förbi Ricklunds lilla stuga, södersidan Satsfjället och fram till Satsån.

Underbara vyer från höjden, mot norr Marsfjällen, Kultsjön med Saxnäs by.

Söder alla småtjärnar på morkan, inunder Sierkåelkie och Jiengejehtseme, där snö ligger kvar på norrsluttningarna.

Minns 1955, en vandring upp i början juli, för övrigt den varmaste julimånad jag minns,

Då tjärnarna ändå var isbelagda, där mot Borgasidan, och allt löv uppätet av Björkmätarlarver.

En minnenas högtidsstund, vid bron över Satsån, riggar flugspöet provar om öringen är på hugget.

Helt dött, det låga vattenståndet och värmen har nog lockat fisken ned i någon djuphölja, står väl flämtande, väntar på natt och lite kyligare, då kanske.

Nästa dags vandring, upp efter Fiskonbäcken till Satssjön och Bleriken för att sedan svänga väster mot Fiskonsjön och våra gamla kära fiskeplatser.

Otaliga är de fisketurer som gått till Fiskonsjön med upplevelserna, spänningen och den rogivande tystnaden, stillheten.

Ett minne har etsat sig in speciellt, året 1963, vår äldste son 2,5 år, vi är uppe med bror och svägerska, vandrat upp efter bäcken fram till utloppet, Nedre Fiskonsjön, när sonen kommer med ett bevingat ord, under fisket, till vår svägerska,” haru sott nan abbarr Ketty”, helt underbart.

Otaliga fler minnen är förknippad med detta fiskevatten, men den episoden får räcka.

För övrigt det blev nästa 15 km. vandring på blötmyra, det kändes gott i kroppen och det blev många fina bilder att spara och njuta av, efter hemkomsten.

Ett annat besök, i samband med hemresan, ned till Harrforsen och Dimforsen i Kultsjöån, platser jag aldrig besökt, men nu gavs tillfälle och vackert var det, helt klart värt avstickaren ned.

Vilken underbar resa och upplevelse, det blev, en riktig nostalgi tur.

Trappstegsforsen, Kultsjöån.

Fiskonfallet

Stöken

Saxnäs, sedd från passet Satsfjället Pojken.

Satsån

Gamla kära fiskeplatsen Fiskonsjön

Vår gamla lägerplats

Harrforsen

Dimforsen

 

Bergsbodarna

Många år sedan sist, kan det ha varit slutet 1950-talet, som jag besökte Bergs fäbodar.

Har visserligen varit på gång några ggr. Då från Ödens fäbodar, därifrån det en gång i tiden gått en vandringsled.

Även nu en vandring från Ödens fäbodar, men nu en vandring helt utan mål, och se, helt apropå Bergs fäbodar, trevligt, känner faktiskt igen mig lite, fäbodvallen något förändrad, mera skog, men stugorna står kvar och där är folk.

Taket på en stuga skall tydligen läggas om, full aktivitet med att riva det gamla spåntaket, detta gillar jag, bevara det gamla.

Själv drar jag västerut, bort mot Pålsjön för att allt eftersom svänga åter mot utgångspunkten.

Åter en härlig vandring i ensamheten, lyssnade till tystnaden inte ens e4-ans bilbrus hörs, bara vindes sus i skogen, tunga vingslag från någon gråfågels uppflyg, visst är det ljuvligt ändå, att kunna vandra, vandra utan mål och bara njuta.

Full aktivitet, med att riva gamla spåntaket

Även här finns, utsikt.

Dalsskogen.

Storjämmerbacken, “Nysolssveja“, Älgtjärna, se där gamla kända namn, från barna åren.

Känner för att återknyta bekantskapen, omkring sjuttio år sedan som jag fick följa far till “Nysolsveja“, den svedjan var förmodligen en hyggesbränning eller minne från en skogseld, där fanns lingon och lingon var något som hörde till livets nödtorft, det skulle plockas och plockas mycket.

Vandrar ut från Dal, en skogsbilväg, västerut och söder Storjämmerbacken, vad kommer namnet ifrån?, då från början 1940 talet var här skog, nu mest stora kalhyggen, lägger kursen mot Storruten och söder Granberget, rundar Granberget och fortsätter efter en skogsbilväg, mot norrsidan Storjämmerbacken.

Nu helt okända marker, tänker mig en kurs hem där jag skall runda Älgtjärn och sedan vandra rakt söder mot den skogsbilväg, jag börjat min vandring efter.

Gick väl inte riktigt som jag tänkt mig, när jag tog den nya kursen, hade jag inte lyckats lokalisera Älgtjärns läge riktigt, kursen blev därför alldeles för mycket åt väster, följaktligen hamnade jag mot alla kalhyggen igen och fick korrigera om.

Det blev ordentlig motion, vad mera, fin utsikt, bärmarker, en järpunge och sen en oförglömlig dag i det fria.

 

Ôsskogen

Dagen mulen, inget regn dock och temperaturen passande, passar då bra med en långvandring inne på skogarna.

Ôsskogen, bortom Ôsbodarna, 2 älgar blockerar vägen bortom bovallen, hinner försvinna innan kameran kommer fram.

Börjar vandringen, en orrhöna, med ungar, gör ett uppflyg, försöker luras, jag är skadad kom och ta mig, men jag går inte på den niten, fortsätter vandra oberörd.

Vandrar över myrmark, hjortron karten tätt efter myrkanterna, blåbären börjar mogna på hyggena, hallonen ser ,även de, ut att bli bra.

Svetten lackar trots den behagliga temperaturen, men det är skönt och lugnt i skogen, bruset från e-fyran i öster, ger en bra bakgrunds association till vandringen.

Blåbären börjar mogna,

 

Vandra mot hjortronland

Trängtar till en vandring, Nätrafjället, kolla, hur verkar hjortron “snatterbär” säsongen bli, och hur långt har blomningen hunnit.

Ur led är tiden, hjortronen har i det närmaste blommat ut, har “knytit” sig och gått till kart blåbären likaså, nog är väl det tidigt?

Verkar dock bli ett bra hjortronår, av det jag nu såg.

Strosar runt på Kornsjöstormyran, den ser ut som där kommit nyfallen snö, ängsull i massor, hjortronblom, som ej blommat färdigt, i lite mer skogig terräng, insekter som humlor och mygg, det är så det skall vara när regnet hänger i luften.

Korsar Kornsjöbäcken, mörk i synen, bäcken alltså, med granskogen återspeglande i det blanka vattnet.

En tjädertupp, gör ett uppflyg med bullrande vingslag, annars tyst en ljuvlig skogens tystnad, intet som stör.

Kornsjöbodarnas bovall, översållad av sommar blommor, smörblomma, midsommarblomma, blåklocka, kärrviol, hundkex, lyser i alla de färger, att det kan finnas något så vackert.

Förundrad över allt det vackra och rofyllda, som hör skogen till, mättad med synintryck, vänder jag kosan hemmåt.

Det blev några liljekonvaljer på hemvägen, toppen.

Kornsjöbäcken, mörk i synen.

hjortronen har gått till kart

Ängsull

Kornsjöbodarna

 

Bjästa pensionärer gör Skuleskogen.

Lovat leda en vandring in på Skuleskogen, med hugade pensionärer, göra en riktig “gå dit näsan peke” vandring.

Fantastiskt, vi blev 14 som kände för att vandra i Skuleskogens nationalpark, vårt världsarv, det gillar jag.

Dagens väder inte så illa heller, lite sol, lite regn, ganska svalt men perfekt att vandra.

Entré Väst, fick bli startplatsen, leden ned mot Långtjärnshällorna, “gapskjulet” med utsikt, en sväng mot söder förbi namnlös tjärn, upp på nästa knalle.

Beundra utsikten igen, Norrfjärden, Värnsudden, Ullångers och Docksta fjärden och där bortom Mjällomslandet, dessutom skog och hav så långt ögat når.

En helikopter stör friden med sitt bullrande, den är på väg mot norr.

Stiglöst land, mot Norrsvedje fäbodar “Skrattabborrtjärn”, genom tät granskog, förbi små myrmarker, där hjortronen står i full blom, följa Fjällävdalsmyrans norra kant för att göra svängen upp mot raststugan, efter leden från Käl.

Fjällävdalsmyran, bjuder på syn av skvattram, rosling, skogsstjärna, kärrviol, ängsull,

( knaften pajka), med flera växter.

Stugan vid Skrattabborrtjärn, inbjuder till rast, smakar underbart med kaffe och macka, en brasa i kaminen förhöjer helhetsintrycket, vilken mys rast.

Tre andra vandrare kommer gående, från Långtjärn, men går bara förbi, fjorton pensionärer, var nog för mycket.

Nu kurs tillbaka, då det kommit lite regn tar vi beslut, det får bli leden tillbaka. Långtjärn vilande inunder Nylandsrutens mäktiga profil, vindbyarna tar sats över tjärnen, rumlar om, bjuder på kyla där de kastar sig över oss, men nu väntar brant stig upp mot startplatsen, då får vi värmen tillbaka.

Stigen brant, att det krävs en vilopaus, en paus vid ett bestånd av liljekonvaljer, såväl vackert som doft fullkomnat.

Vilken härlig vandring det blev, en liten betraktelse vid återkomsten till Entré väst, ett litet pusta ut, men av attityden att döma, alla var nöjda med dagen.

Samling för vandring

Utsikt

"Gapskjul"

Lite vila

Här var det brant

Beundra utsikten, nedan.

Skvattram

Blå Jungfrun?

Vattenfall

Raststugan Skrattabborrtjärn

　

En högtidsstund.

Dagen mulen, men känns ändå riktigt skön, vad göra? Vad för inte en tur med flugspö efter Skule ån.

Packar ryggsäcken, en extra jacka, kaffetermos och en macka, sen bär det sta.

Parkerar och påbörjar vandringen mot ån, en taltrast tjoar till, ropar tok stolle, tok stolle, men vem bryr sig, för mig hägrar en nostalgisk vandring, efter ungdomens “stenbit” metar å.

Kameran i full aktion, ögat fångar in syn intryck, det ena vackrare än det andra, fisket är av helt underordnad betydelse, är förresten alldeles för risigt efter ån för att komma till med fluga.

Följer ån uppöver, nu har taltrasten ändrat till, tji får du, tji får du, men ringduvorna kuttrar tröstande, njut av allt det underbara strunta i fisket.

En gök från öster, tröstar även den, jag känner mig tillfreds.

Bäver har haft sina avverkningar här och var efter ån, lämnat halvavgnagda stammar, kanske orken tog slut, eller kanske tandvärk.

En fika rast känns bra, sitter och smuttar på den goda kaffetåren, mumsar på en ostmacka, lyssnar till det avlägsna bruset från E-4 Skuleskogen, men njuter ändå mest av stillheten omkring mig, lite insekt surr, ett lätt porlande från åns vatten, en liten öring som stiger och tar en insekt, det finns faktiskt fisk, livet är härligt.

Mitt flugspö packas ihop, det blir ändå inget fiske, bättre fortsätta ån uppöver, göra en kringgående rörelse tillbaka mot startplatsen.

Det blev ingen fisk, men ett antal, i mitt tycke, fina bilder och en oförglömlig dag i vår härliga natur.

Åkerbärs blomma

Kableka "Kälablomster"

Avverkning

Halvgjort arbete

Lätt strömmande vatten

Risigt