Spjuteslia

Det är den sista april, vädret hyfsat, måste kolla hur det är med framkomligheten i skogen, går det att vandra på sidan om, eller?

Provar Spjuteslia, promenerar skogsbilvägar, än är det en tid innan snöfritt, kan ändå få till ett antal km.

En sparvhök, mindre strandpipare samt en del småfåglar på håll, tror det var bofink, var vad jag såg i djurliv.

Även lite utsikt, bort mot Skuleskogen, med Stor ruten och Snödberget, samt ut mot kusten med Köpmanholmen, Älgön och Trysunda, men än dröjer det innan snöfritt.

Sparvhök ?

Stor ruten och Snödberget i fjärran



Än är det snö kvar.

Köpmanholmen, Älgön och Trysunda.

På jakt efter våren.

Det har varit regn en hel dag, nu skall väl våren vara på väg, dagen efter riktigt varm men grå, en långpromenad att söka vårtecken skadar väl inte.
Nätraån, mäktig, vattnet brunslammigt, vårkänsla, njaa.
Nätra gamla kyrkoruin, påminner inte hellre den speciellt om våren, inga känslor väcks.
Laxbygget Gustafsfors, här forsar det hejvilt, men inte hellre här infinner sig några direkta vårkänslor.
Kubabron, där vattnet forsar fritt sedan dammen revs, men den nya gångbron över ån fyller sin givna plats, perfekt, men några vårkänslor, kanske ändå.
Vadbäcken, nästa fylld till brädden med vatten, här börjar det ändå kännas lite smått och strax bortom bäcken, där landet breder ut sig mot Bredånger och Tofsvipornas drillande hörs, bort över gammal “läggdorna” då börjar det ändå att pirra lite.
Bortom den snöfria bruna åkermarken, där borta i fjärran, ser man ändå Tjärtunnbergets massiv helt täckt av snö, en kontrast, något av vår och full vinter.
Rundar Svedjefjärden, ännu inget påtagligt vårtecken, inte en tussilago ens, Svedjefjärden helt täckt av is, en liten vak där Gôrbäcken rinner in.
Gôrbäcken förresten, för tillfället ganska tuff, vattnet forsar som om den vore en riktig å, lite av stor kaxighet kanske, jo det var det där förresten, hur är det numera med “stenbiten” i bäcken?
Under fyrtitalet, när mina kusiner från Norrsvedje var riktigt i farten, fanns det gott om “stenbit” i bäcken, fick mig till tals många spännande fiskeäventyr, när vi träffades.
Nu har jag rundat sjön och här, på vägkanten i Sörsvedje, här har jag mitt vårtecken, tre ynka tussilago hukar sig där vid kanten, tittar försiktigt fram som om dom bad om ursäkt för att dom vågar titta fram.
Välkommen kära små, vandringen var inte förgäves, jag fick en liten glimt av en kommande vår.

Nätra Kyrka.

Laxbygget, Gustafors

Svedjesjön isttäckt

Gôrbäcken

Tre tussilago.

Var är våren?

Nyfiken på hur långt våren kommit, Kornsjötjärn vår egen fågelsjö, bland annat. Numera en fin väg, som gjord för promenad, runt tjärnen efter järnvägen, den sträckan runt blir något att bita i och även se hur långt våren kommit.

Kornsjötjärn helt isbelagd, lite öppet vatten vid utloppet och där har samlats fåglar, Kanadagäss, Tranor m.m. men, inte en enda Tofsvipa, verkar helt försvunna.

En ordentliga runda blev det allt, över två timmar, men än är det långt till vår.

Fågelsträck

Lite rädd

På lite längre håll

Järnvägen (Botniabanan) bortom

Snöskovandring dagen efter Västervik.

Vi har varit i Västervik, ett antal dagar, hälsat på barnbarn och barnbarnsbarn, nu hemkommen och då, kanske en sista vandring, låter dramatiskt, en snöskovandring inne på fjällskogen.Tanken var, vandra längst in, innan för Hinnsjön mot Stordegersjön, men vägen i uselt skick, det fick bli Rössjöskogen i stället.
Vandrar upp mot Kornsjöbrännmyran, svänger mot Rössjömiddagsberget och Viksbeget för att så småningom ta kurs väster tillbaka mot bilen, där den är parkerad.
En bild visar att än är det långt till snöfritt inne på fjället och även som kuriosa ett par bilder från Västervik.

Snyltgäster

Adoption

Vitsippor

Så är det på Rössjöskogen, än är det långt till snöfritt.

Påskvandring snöskor.

Vilken härlig påskdag, solen strålar från en klarblå himmel, kroppen kräver, ut på snöskor.

Utgångspunkt blir strax söder Flärken på Skuleskogen, vid Vibyggerå linan, remmar fast skorna och så kurs upp mot väster.

Över ett mindre hygge med en liten bergknalle, otrolig utsikt ned mot Norrfjärden, Skulebergets mäktiga massiv till höger och Kattkläppen, Magdebäcken till vänster.

Hittar en skogsbilväg, ganska nybruten finns ej med på kartor, följer den till slut,

Efter vägen framför, ser jag något som påminner om en liggande, i snön, en ren med ståtlig hornkrona, är dock en sten med en rotvälta framför, fortsätter västerut, strax bortom kan jag se, Flärken vid Pikberget, är nu ganska långt inne på skogen.

Svänger mot söder för att söka mig tillbaka, solen fortsätter kasta sina strålar över terrängen, från små höjdsträckningar, som passeras, kan man skåda ut över skog och åter igen skog.

Närmar mig, Bergsbodarna och Bodmyran, Påsken till åminnelse ett kors, en gammal tjurtall, känns faktiskt lite märkligt med ett kors långt inne i skogen.

Lägger nu riktningen mot där jag har utgångspunkten för min vandring, svänger dock ned mot vägen en bit innan, för att vandra sista biten efter väg.

Det blev en härlig dag på snöskor och vandring i marker jag aldrig besökt förut, en riktig höjdar dag.

Strålande utsikt, Norrfjärden, Skuleberget.

Är det en Ren tro?



Ett kors är rest på Bomyran.



Varken det ena eller det andra..

Vädret si så där, visserligen skiner solen dagen är fin, bjuder inte till att gå på skidor.

Har varit varmt, den mesta snön nere på byn har töat bort, inne på fjället finns dock massor kvar, men, gå på skidor känns inte så bra, ingen skare och att skida i ,spår känns inte hellre bra, vad gör man då, jo man tar en tur med snöskor.

Parkerar bilen strax bortom “Kärringbacken” Skuleskogen, snöskorna på, ( typiskt vid en parkering, den skall användas som avstjälpnings plats för allt skräp, fy på er alla som inte kan ta reda på skräp efter er.) börjar vandra in mot “Üstjärn“, skaren bär snöskor bra och eftersom det kommit en cm nysnö under natten syns spår, av allt vilt som varit i farten, jättebra.

Det första spår jag ser är faktiskt ett spår av en mård, alldeles nysprunget, sedan har såväl hare, som räv, varit aktiva under morgontimmarna.

Korsar bäcken, som rinner från Flärken högst upp efter E-fyran Skuleskogen, tar kurs över Stormyran och mot “Üstjärn”, följer stranden för att så småningom svänga upp mot Ödens fäbodar.

Det går jättebra att vandra, skaren bär snöskorna perfekt, vid slutet av tjärnen tar jag kurs mot Ödens fäbodar, det bär uppöver så det tar emot lite att gå, men efter dryga km. ser jag bodarna skymta fram, en snöskoter har varit fram vid bovallen före mig, men densamme har bara kört en runda runt och sedan fortsatt.

Fortsätter upp mot Snödberget för att så småningom svänga in på kurs mot bilen.

Det bär tidvis nedåt och snöskorna vill glida iväg, men jag lyckas stå på benen och efter ett tag är jag tillbaka.

Hemväg, vid Skulebron, är öppen vak och här har ett antal fåglar samlats, svan bland annat, stannar till för att få ett foto.

Föret var som sagt, varken det ena eller det andra, men en skön vandring blev det.

 Vandring över Stormyran

Ödens fäbodar

Fin utsikt från Snödbergets sluttning, Skulesjön i fjärran.



Sjöfågel samling Skulebron

En ensam svan vid bron.



Drömmar.

Jag har haft en dröm i natt, drömde att jag var på tur med skidor, det var nysnö fantastiskt att skida.
Passerar ett mindre myrdrag, träffar på ett nygånget spår, kollar visst det är ett lodjursspår, tittar mig omkring, ett rytande kommer från övre delen av myrdraget och plötsligt hoppar ett jättestort lodjur fram, stor, nästan som en häst.
Brukar inte bli skrämd i skogen, men nu blir jag det, kastar om skidorna och fräser iväg så snön yr, då vaknar jag.
Kan detta vara ett “förbu” ett omen? Måste iväg att kolla, kanske, kanske finns äventyret där ute någonstans.
Laddar, med snöskor, dricka, kamera och gps klocka på armen, sedan Nätrafjället.
Parkerar vid Gåsviken, Hinnsjön, remmar snöskorna och börjar vandring upp efter skogsbilväg mot Bryngeskogen.
Ungbjörkarna, efter vägen, doppar sina toppar i snön, som strutsen i sand, är nog mycken toppbruten skog i vinter.
Svänger ned mot Torsmyran, passerar ett kallkälldrag, gammalgranar behängd av skägglav.
Den är stor den myren, ca. 7 km. i omkrets, och ca. 300 ha. den korsar jag, hoppas få se något som minner om min dröm.
Vid tidigare utflykter, på skarsnö och då på skidor, har tjäder haft sin frukost buffé i toppen av martallarna, nu syns inget.
Korsar hela myren, för att sedan vika ned mot Hinnsjövägen, vädret är grått, lite småregn allt emellanåt, skaren börjar lösas upp, men snöskorna bär bra.
Följer väg tillbaka ett stycke för att sedan ta en extra runda ned mot Västerbyflärken så småningom ned på Hinnsjöns is.
Under natten har något snö fallit, så pass att man kan se spår, hararna har varit ute på morgonen, korsat vägen här och var, en räv har också följt vägen ett stycke, har väl tänkt sig en harstek.
Inte omöjligt, vanligt vis inte så lätt, men nu är våren på väg, och jakten efter en söt liten harhona kan göra så vettet försvinner, spana efter räv det finns inte.
Det var en liten utvikning, åter till min vandring, något lodjur eller spår av lo syns inte, inget annat storvilt heller, närmast ett gammalt älgspår på Västerbyflärkens is.
Ingen sanndröm, drömmen om lon, men snöskovandringen var ändå givande, känner mig helt tillfreds.

Skägglav.

Torsmyran

Kallkälla