Prästberget.

Man kan undra, varför böka och klättra i berg när det finns så mycket enklare vägar att söka sig fram efter, väl uppe, förstår man ändå varför.

Denna dag hägrar Prästberget, berget som tronar så läckert där strax norr om Kuba och Åfjärden.

Skall vi tippa att namnet, Prästberget, kommer från närheten av Prästgården i Nätra och att skogen tillhör Kyrkan.

Vandrar i lugn takt över Åsen, angör den fina gångbron där vid Hällforsen, passerar Kuba och därbortom väntar berget.

Det bär uppöver, berget stupar brant, söker mig fram efter viltstigar för att hitta den enklaste, minst svåra, vägen upp.

Vilken hänförande utsikt, över Åfjärden bort över Hummelvik och Näskefjärden, långt i fjärran Skuleskogen och Mjältön.

Eller mot sydost, över Nätrafjärden ut till havs, Strängöarna, Älgön ja hela skärgården breder ut sig, underbart.

Varför inte mot väster, Bjästa och hela trakten däromkring.

Vandrar efter ryggen på berget, den mer hänförande utsikten efter den andra smeker ögats synnerv, att det kan finnas något så vackert och så nära inpå.

Den som inte är rädd för lite strapatser, klättra och njut.

Mörka moln hopar sig på himlen, åskan börjar mullra, några ordentliga knallar skvallrar om närhet, regnet hotar.

Det får bli väg tillbaka, via Nässjökammen, lite regn svalkar behagligt, väl hemma väntar en varm dusch.

Vad kan man mer begära, en sommardag i början av augusti.