Gyltberget

Efter ett tips om jättestenar på Gyltbergets topp, måste det så klart undersökas.

Gyltberget där strax vid Käl i Vibyggerå och i närheten av Entré Syd, kan ses där väster infarten mot Nationalparken.

Visar en brant sida, ser jobbig ut.

Branter är inget som avskräcker och att bara klättra upp, nää lite mera jobb måste det bli.

Vandrar leden upp, mot Ävdalsmyran för att sedan vika av där led från Dal anlöper.

Tar mig över Ävdalsbäcken, som brusar högmodigt efter allt regn, upp mot Mossaberget.

Mossaberget, här breder underbara vyer ut sig mot skärgården. Ganska lättgånget när man väl kommit upp på berget.

Vandrar mot söder, följer bergkammen mot dalgång innan Gyltberget tar vid, nedfarten brant, här gäller att ha tungan rätt i mun, får söka mig fram för att hitta nedfarter som inte är allt för branta.

Så är det klättring igen, nu upp på Gyltberget, lagom brant så där att man kan ta sig upp utan att för den skull förhäva sig, baksidan här på berget är inte så tvärbrant, det blir annat när jag skall ned på den andra sidan.

Uppe på toppen på berget väntar jätte stenarna, hur kan de ha hamnat här, är det inlandsisen eller är det någon forntida jätte som roat sig med att kasta sten (plättar) ut över ett forntida hav, ho vet.

Imponerande i varje fall och nu är nyfikenheten stillad återstår bara att ta sig ned från berget, den branta sidan mot kusten, det blev ett äventyr, en pärs, det vara att söka sig ned efter raviner, flera meter höga stup, fundering blir det omöjlig nedfart någonstans, hur tar jag mig upp tillbaka för att söka en annan väg.

Nåväl allt gick väl, ser man sig bara för och tar det lugnt kan de flesta hinder övervinnas.

Det blev en härlig strapats, och vilken utsikt sen.