Efter allt regnande, uppehåll, det våta i träd och övrig vegetation har torkat upp, en vandring skadar nog inte.
Entré Väst får bli startplats, många bilar på parkeringen, även utländska gäster synes ha hittat till denna västra gräns av skogen.
Med vandrarskona, på fötterna, kameran laddad och gps-en riktad mot satellit, bär det sta ned mot Långtjärn och Lill Rutenstugan.
Nu börjar äventyret, ned till stugan en transportsträcka, nu, in mot hjärtat av Skuleskogen kurs mot Åksjön, över myrmarker, där hjortronkarten “står som spön i backen”, över höjder, när Åksjön skymtas genom granskogen, ändras kursen mot Mossavattnen, de fyra små tjärnarna inne på skogen.
Vid en av tjärnarna ligger, Ytterböles f.d. fäbodar, nu bara en ruin och knappt det, hittar några grundstenar och bovall helt täckt av grovstammig granskog, naturen har återerövrat.
Ännu en ändring av kursen, nu mot Stocksjön, från bergshöjderna väster sjön en fantastisk utsikt ut mot skärgården, tyvärr är sikten inte den bästa, ett dis över havet, men Stocksjön, där nere i djupet, blinkar inbjudande.
Ännu en gång kursändring, nu mot Skrattabborrtjärn och stugan där, framme vid stugan vätskepåfyllning och konfrontation med en koltrastunge, helt orädd, hoppar den frimodigt framför mig på stigen, utmanar till kamp kanske.
Tid för hemfärd, men att vandra stig, när man gör hjärtat av Skuleskogen, är inget som lockar, det får bli en tur över Långtjärnshällorna på hemvägen.
Det blev verkligen en tur som gav såväl kropp som själ en riktig holmgång och vilken hjortron (snatterbär) kart jag såg.
Skuleskogen är verkligen en höjdare och att vandra, på stiglös mark in i dess hjärta, ger mycket mer än trampet efter leder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar