Skuleberget

Ett härligt försommar väder, måste ut på en vandring, men vart? Måste bli nått nytt, har kollat kartan och det verkar finnas en vandringsled upp baksidan Skuleberget, varför inte prova, visserligen, vandra led är väl inte direkt något jag tar till mig, men varför inte en “sån” här första gång.

Börjar lugnt, efter väg, bort mot utescenen, varefter en brant stig tar vid “och nu vorté svettet och anfådd vort man mä”, blåsippor och skogstjärnor kantar stigen, humlor strular om i blåbärsriset, svetten rinner i ögonen men det är härligt, detta är livet.

Högre och högre upp på bergets norrsida, bergknallar, som man inte anat fanns, dyker upp, ger en hänförande utsikt.

Träffar andra vandrare, jag ger lite (sakkunnig?) upplysning om Skuleskogen och dess sedvärd heter, hjälper säkert till att öka  besöksfrekvensen.

Nu uppe på toppen, vilken utsikt, andlös står man vid den strandkant (286 m. över havet) som var för så där 13000 år sedan, leder till eftertanke.

Tid för ned stigning, tanken var, ta leden förbi grottan men en skylt visar, leden avstängd.

Tankarna kommer från ungdomstiden, då man var i 16 års åldern,(snart 70 år sedan) då man tog sig upp och ned förbi grottan, upp till toppen och ned igen, utan säkerhets anordningar.

Fick en ingivelse, kanske går det att hitta en väg ned, men vart jag gick var det bara stup rakt ned och tyvärr ungdomsåren är svunna, så det fick bli samma väg tillbaka som vägen upp, men OK, jag hade ju haft en fantastisk dag och vilka vyer, att det sen blev några km. längre än tänkt betyder intet

.

En vandring,(vet in`t riktigt vart jag ska`gå)

Det börjar bli ont om platser att vandra på, Skuleskogen, har varit snart överallt.

Det fick bli en lite annan runda idag, av den orsaken.

Startplats ändå efter vägen mot Entré väst, skogsbilväg ned till Dalsjön, sedan en helt ny etapp, från Dalsjön upp mot Kojtoberget, en sväng mot Dalstjärn för att sedan styra väster Storruten och ned mot Magdbäcken.

Inte så illa ändå, finns nog lite oprövade vandringsturer att se fram emot, om hälsan står bi.

Vyn över Magdbäcken, så där lite från ovan, var inte så tokig.

Det blev väl inte så många bilder, men några kan jag bjuda på.

Bäver har härjat vid ett tillflöde,Dalsjön.

Dalsjön

Dalstjärn

Magdbäcken

Skuleskogen västerut.

Runt Stor Hornvattna.

Det är den sista april, längtan ut på vandring säger, nu är det dags.

Bilar in på Skuleskogen, vårt fantastiska världsarv, än mycket snö kvar men lite snö avskräcker ej.

Har snöskorna med, för säkerhet, men klarar mig utan, skaren bär där det ej är barmark.

Vandrar en skogsväg upp, förbi Stor Hornvattna, och vidare uppåt för att sedan vika av mot sydväst, att så småningom kunna ta en annan skogsväg tillbaka.

Barmark till en viss del men mycket snö också, berget bortom Stor Hornvattna, bjuder på en fantastisk utsikt, ut mot Docksta och Ullångersfjärden  lite åt väster från Forsberget räknat, med Mjällomslandet långt i fjärran.

Blickar man ännu lite mer åt väster, förbi Dalsjön, höjer sig Kojtoberget sin nästan kala hjässa, över de närinliggande höjderna.

Tänk att vi har en sådan underbar natur helt in på knutarna.

Efter litet “sicksackande” i terrängen  kommer jag så småningom ned på den skogsväg, jag ämnat ta mig tillbaka efter.

Äntligen lite vilt, såväl orre som järpa, har sitt tillhåll efter vägen och bofink ( lär skall vara vår vanligaste småfågel) helt orädd för den ensamme vandraren.

Det blev en verklig skön vandring, så där på april månads sista dag, snart är sommaren här på riktigt.

Till kvällen det kanske blir att lyssna till vårsånger, om vädret så tillåter.

På Snöskor i Saxnäsfjällen.

Lite fjällbilder från en Snösko vandring, Västerbottensfjällen Saxnäs, öster Satsfjället och det nya fritidshus etableringen Middagskullen.

En vårvandring

Vårvandring Skrike och Edens fjällskog.

Lämnar bilen vid Vitberget, än är det mycket snö kvar, i markerna, så det får bli en vandring efter skogsbilvägen.
Svartån brusar vårvinter hurtig, lite i fjärran, solen tittar fram allt emellanåt, känns att det är vår i luften, ett riktigt april väder.
Vandrar förbi Västansjö fäbodvall, lite av en stuga, några väggstockar, skymtar fram mellan ungträden. För så där 100 år sedan var här fart och fläng sommarveckor.
Något skymtar fram, långt fram efter vägen, kan det vara en räv? Fotograferar, men det är långt håll och djuret skyms av ungskog och sly. (Efter att ha kollat bilden hemma är jag fundersam över, vad var det för djur.)
Tranor trumpetar ljudligt, verkar vara längre in på skogen bort mot Tretjärnarna.
Skrike fäbodvall, kan ses från vägen, stugan som där funnits och där många nätter i ungdomsåren tillbringats, såväl inom arbetet (skogshuggning) som rent nöje (fisketurer) är nu helt borta endast den någorlunda öppna ytan av den gamla fäbodvallen finns kvar.
Fortsätter förbi Edsbotjärn, vidare till Krokvattna och Återtjärn, där jag vänder för vandring samma väg tillbaka.
Tranorna för ett riktigt rövarliv, men i övrigt lugnt och stilla, en liten regnskur förhöjer stämningen av att nu är det vår.

Ruin Västansjö fäbodar

Är det en räv?

Vatten börjar synas i allt det vita

Skrike fäbodvall

Svartån.

Skuleskogen väst.

Det har varit lite död tid, inte så att jag ej varit ute på vandring, nej det är så att det mest blivit landsvägs vandring.

Nu Påsklördag och ett härligt vårväder med flödande sol, lagom värme i luften, därför en vandring, en vandring med snö skor.

Snön ligger djup ännu, det är endast nere vid bebyggelsen som snön i stort är borta, inne på fjället och Skuleskogen finns gott om varan.

Parkerings fickan vid Skuleskogen väst, får bli utgångspunkt, finns en skogs bilväg som slingrar sig fram mot Flärken och Pikberget, skön att vandra, skaren bär bra när man har snö skor, vid vägens slut, blir det frivandring ned genom markerna riktning mot Bergs fäbodar och Bomyran.

Solen flödar, allt är tyst endast ett avlägset brus från E-fyran, tyvärr verkar det som, om allt vilt försvunnit, endast några rävspår, inte en fågel inte ett harspår eller ekorre, bara tystnad, är det den så kallade civilisationens fel? men trots detta visst det är skönt att leva, när man har möjligheten söka sig ut i naturen, trots att gubben börjar bli till ålder kommen.

Får några fina vinterbilder, förundras när man ser det massiva Skuleberget, betänk att för ca. 10000 år sedan var berget nästan helt täckt av vatten,en liten Ö- bara.

Det blev en fin Påsk lördag.