Runt Stor Hornvattna.

Det är den sista april, längtan ut på vandring säger, nu är det dags.

Bilar in på Skuleskogen, vårt fantastiska världsarv, än mycket snö kvar men lite snö avskräcker ej.

Har snöskorna med, för säkerhet, men klarar mig utan, skaren bär där det ej är barmark.

Vandrar en skogsväg upp, förbi Stor Hornvattna, och vidare uppåt för att sedan vika av mot sydväst, att så småningom kunna ta en annan skogsväg tillbaka.

Barmark till en viss del men mycket snö också, berget bortom Stor Hornvattna, bjuder på en fantastisk utsikt, ut mot Docksta och Ullångersfjärden  lite åt väster från Forsberget räknat, med Mjällomslandet långt i fjärran.

Blickar man ännu lite mer åt väster, förbi Dalsjön, höjer sig Kojtoberget sin nästan kala hjässa, över de närinliggande höjderna.

Tänk att vi har en sådan underbar natur helt in på knutarna.

Efter litet “sicksackande” i terrängen  kommer jag så småningom ned på den skogsväg, jag ämnat ta mig tillbaka efter.

Äntligen lite vilt, såväl orre som järpa, har sitt tillhåll efter vägen och bofink ( lär skall vara vår vanligaste småfågel) helt orädd för den ensamme vandraren.

Det blev en verklig skön vandring, så där på april månads sista dag, snart är sommaren här på riktigt.

Till kvällen det kanske blir att lyssna till vårsånger, om vädret så tillåter.