Än är det långt till vår.

Mitten av mars, är passerad, det bör droppa från tak, mars med silverskägg lockar barnen utom vägg, så lyder en gammal ramsa, kan vara sann ibland men ej i vår.

Snöskor, det är grejer det, med dessa skor på fötterna tar man sig fram nära på var som helst. I dag kollar vi in Björnsjöhöjden och Björnsjön, med intill liggande fd. fäbod Bräcke.

Det har mulnat till, faktiskt några snöflingor i luften, vandrar upp efter Svartån, tänker hur här var, i min ungdom, under 40-talet, rikliga spår av vilt, och i å-brinken utter som lekt kana ned. Nu, något enstaka spår av hare, förändringens vind har stormat, ingen mild västanfläkt.

Fortsätter upp mot Björnsjöhöjden och nya minnen, från, faktiskt barna åren, där jag som fjortonåring, legat veckovis i fäbodarna, med far och en morbror, och huggit timmer.

Vandrar genom där avverkningen var, här har kalavverkats sedan, nu granskog avverkningsbar, då förstår man att tiden flytt i väg, snart sjuttio år sedan.

Längre upp efter höjden, tidernas blåbärs ställe, där fanns alltid blåbär i mängder, undrar hur där är nu, måste kanske kolla under sensommaren, vem vet.

Korsar Björnsjön, (Bräckfjällsjön när jag var barn), tänker på att jag fick följa far, midsommardagens morgon tidigt, för sommarens första fisketur, far med sitt långa bambu spö, jag med lite klenare doningar.

Besinna jag var bara åtta till nio år när det begav sig och vandringen från hemma torpet dryga halv milen.

Har kunnat gå hur länge och hur långt som helst, för dessa stunder med far och fisket.

Fortsätter min snöskovandring upp mot Malberget, blir dock för drygt att gå ända upp, vänder och lägger kursen mot, där Bräcke fäbodar en gång legat.

Bräcke fäbodar, vemod, allt är borta den gamla fäbodvallen helt skogsbevuxen, här som varit en sådan rofylld plats att stanna till och njuta vid.

Tänk vad allt förändrats, bara under en generation, allt, viltet, skogen, inget är sig likt allt är borta, bara några små rester återstår, efter ytterligare en generation finns nog inget kvar av det liv som kännetecknar en riktig, levande natur.

Kan dock meddela att än är det långt till vår.

Björnsjön med sin lilla holme

Snö på taket

Fiskarboning?

Malberget

Fäbodvallen

Ingen vår än

Vägtrumma