Hällmålning.

Har stort intresse av tider som förflutet, hur levde våra förfäder, hur var

markerna, var det stor skillnad mot dagen.
Vid Stor Åbosjön finns en hällmålning, en stor flat sten en bit från land, här har

en jägare si så där 2000 år före Kristus, nedtecknat en bild av en älg.
I min fantasi kan jag se, hur han efter en lyckad jakt, med sina enkla jaktredskap,

lyckats fälla en älg, säkert hade han en familj som väntade att han skulle komma

hem efter en lyckad jakt.
I ren glädje målar jägaren, i röd ockra och fett, en bild av älgen där på stenen.
Den 21 sept. 1942 skrevs i Örnsköldsviks posten följande.
Citat."En vetenskaplig upptäckt av mycket stor betydelse har gjorts vid Åbodsjön i

Sidensjö socken, där en s.k. hällmålning, den första i sitt slag i Sverige utanför

Jämtlands län, har påträffats. Hällmålningens ålder uppskattas till omkring 4000 år

och för forskningen på detta område väntas detta fynd bli synnerligen viktigt.

Doktor Gustaf Hallström, Riksantikvarieämbetet, Stockholm, en av landets förnämsta

experter på området har i sällskap med Ö-P:s medarbetare under fredagen och

lördagen företagit omfattande undersökningar på platsen. I den intressanta

"expeditionen" deltog dessutom en vägvisare från orten."slut citat.
Den stenen vill jag besöka, i tanken förflytta mig 4000 år bakåt i tiden.
Det är snö inne på fjället, massor med snö, men med snöskor på fötterna kan man

ändå ta sig fram.
Efter en kortare mödosam vandring är jag framme, visst är det fantastiskt att

målningen, målad med rödockra och fett, är så väl bevarad efter så många år, om man

tänker på dagens färger.
Lite besviken ändå, att en sådan fornlämning inte rönt större uppskattning, att

inte något gjorts att bevara.
Undrar hur det är med forskningen, som var så viktig.
Förundrad står jag framför stenen, låter tankarna vandra, hur såg här ut då, så

långt tillbaka i tiden, säkert var här gott om vilt, nu endast ett par ekorrspår,

vår civilisation har gått hårt åt det vilda.
Åt väster bort över sjön ståtar Åfäbodar, ligger naturskönt, med utsikt över sjön.
Vandrar bort mot bovallen och inflödet från Degersjöån, sommar tid måste här vara

ett fantastiskt ställe att koppla bort all stress på.
Min tanke var att fortsätta runt sjön på den södra sidan, men känner att det blir

nog i tyngsta laget, fortsätter därför mot landsvägen för att ta den tillbaka.
Följerlandsvägen, är lite fusk, när det var tänkt snöskovandring men vad då har ju

fått kämpa regält ändå med mina "truger".
Drygar ut med en avstickare till Öster-Bybodarna.

Hällstenen på håll, snöbetäct.

Hällmålning

Å-fäbodar

Degersjöån

Utsikt från Å-fäbodar, stenen kan skönjas i barkgrunden

Utflödet Åbosjön.

Snöskovandring.

Snöskor är ett praktiskt redskap, när jag var ung kallade vi dom för trugor, i snö är det ett jobbigt nöje att ha på fötterna.

Vill man inte jäkta fram på skidor, kan snöskor vara ett alternativ, det går inte fort men fram kommer man, och energikrävande är det.

Brukar alltid, varje vinter, gå på tur med snöskor, nu är en passande dag, samtidigt göra en koll av Entré Väst, är vägen ploga upp till Entrén? Så var det.

Några besökare har faktiskt varit där, gjort promenad in mot Långtjärnshällorna plumsat i snö, ingen har brukat skidor.

Själv utforskar jag Nylandsruten, det blir vandring kors och tvärs, samtidigt går tankarna, hur här har varit för si så där 10500 år sedan.

Då, har jag suttit vid strandkanten av en ö och snört på mig snöskorna, följt strandkanten en bit mot norr för att sedan svänga upp mot öns topp som då bara har varit ca. 50 meter över havsytan, mot dagens 335 meter, visst är det en fascinerande tanke.

Vandrar runt på berget, korsar mina egna spår, vandrar genom grovstammig skog forcerar flera mindre bergknallar, uppe på berget, allt är rogivande tyst inte ens trafikbullret från E- 4 an, mäktar ta sig in genom den snötyngda skogen.

Söker mig allt eftersom ned mot leden, som går till Utsikten, vill skåda ut över de mäktiga markerna, bestående av skog, blånande snöklädda berg, djupa dalgångar.

Då för 10500 år sedan, ett vindpinat grått hav med små öar här och var i arkipelagen.

Sträckan blev inte så lång, på min vandring, men den krävde sin man och skön var den.

Nog är det fantastiskt.

Undrar om gemene man, i Örnsköldsviks kommun, någonsin har funderat över vilka fantastiska möjligheter vi har här i kommunen, vad gäller fridluftsliv.
Tänker bland annat på, Nätra fjällskog, detta fantastiska fridluftsområde, och så lättåtkomligt.
Ett område som, nu vintertid, bjuder på högklassisk turåkning på skidor, välpreparerade spår och massor med snö.

Vi är några trogna som anammat och troget utövar turåkning.
Dagens tur, för min del, från Hinnsjö stugan till Näsfäbodar och åter, en sträcka på nära femton km fram och åter, i högklassisk terräng och med snö, snö i otrolig mängd.
Jag var inte ensam, vi var nog ett tjugotal som utnyttjade möjligheten att tära på de överfödiga kilon, som den goda och rikliga Julmaten ev. åstadkommit.
Att detta fantastiska område kan nås, från Bjästa, efter endast 16 km. bilresa är ju helt otroligt.
Besök och njut av Nätra fjällskog.

Nog är det väl, underbart med all denna snö.

Vilket vinterland.