Vårens första blomma

När vårens första blomma tittar fram ur frusen mark, då är det skönt ändå att finnas till. Roland Cedermark har, i denna visa, fångat våren på ett sätt som den nu är på väg att gestalta sig. Dagens promenad var ställd att söka fånga våren, den kändes verkligen på väg, solen sänder värmande strålar, det porlar och kluckar av smältvatten, där jag vandrar fram. Det kvittras och vänslas i snåren, vårens fåglar är på gång med att sjunga upp sig inför stundande kärleksmöten med sina tillkommande. Nätraälven håller på att kasta sina bojor, smältvattnet forsar, istäcket är på gång att brytas, snart är det helt borta. Bäver har vid älvslänten mot kyrkogården, på börjat en våravverkning, en jätteasp har funnit nåd inför den flitige gnagaren, dock verkar det som skickligheten i att fälla inte varit på topp. Kanske skulle det varit bättre att satsa på lite klenare virke. En tussilago tittar fram från sin gro plats, inunder gamla löv från i höst, skiner som en liten sol, vid dikesrenen. Där jag vandrar fram, njuter av naturen spanar efter våralster, kommer Roland Cedermarks visa om Vårens första blomma, fram ur gömmorna någonstans ini från mitt huvud, vandringen blir till en liten serenad, inför mig själv, där melodin bara porlar fram. När vårens första blomma tittar fram ur frusen mark, då är det skönt ändå att finnas till.

Nätraälven kastar sina isbojor, en bäver har misslyckats i sin fällning av en jätteasp.

En liten Tussilagosol.