Dalsjöfallet

Vårvädret fortsätter, att gå på tur med skidor otänkbart, vad göra? Kolla sevärdheter.
Vi har många fina sevärdheter, här vid Höga kusten, ett är Dalsjöfallet.
Enklaste vägen till fallet är från Käxed, en stig leder till fallet från vägen till Dal.
Det var den enkla vägen, varför inte krångla till det lite.
Entré Väst, vandrar en skogsbilväg bort inunder Ruten mot Dalsjön, ganska mycket snö kvar på sina håll, rundar Dalsjön på den östra sidan för att sedan gena över Forsberget och in mot fallet.
Mödosamt, men skönt, och den brusande bäcken med sina fall och forsar ger lön för mödan.
Det blir mycken klättring i branterna efter bäcken, söker de bästa platserna för fotografering av det skummande vattnet.
Vilken stämning det ger, vatten som brusar, orörd skog som omgärdar, solglitter i vattenkaskaderna, så underbart härligt allt är.
Tillbakavägen, ungefär samma sträckning, håller något mera väst kan därför vandra genom grovstammig skog där den mesta snön är borta.
En härlig dag att lägga i minnenas arkiv, nog är det skönt ändå att finnas till.

Den första blåsippan

Det är vår, ja den kan liknas vid sommar, solen flödar utetermometern visar sommartemperatur.
Entré Syd hägrar, det får bli en utflykt, picknick med goda vänner, fika och grillkorv i ryggsäcken.
Vilken underbar plats, vilken utsikt, ett litet aber det fanns ingen grill, men man är ju inte bortskämd, korven slank ned ändå.
Kälaviken isfri, havet i blåaste blått så långt ögat kunde nå.
Kustbevakningen smyger sig in i viken, gör strandhugg, det smakar säkert med fikarast på en solig sandstrand.
Blåsippor, de första för året, tittar fram nedom utsiktsplatsen,” blåsippan ute i backarna står niger och säger nu är det vår“, håller med en dag som denna.
Från söder närmar sig något stort, i skyn, en kråka hänger efter på behörigt avstånd, det stora cirkulerar runt över våra huvuden, visst det är en havsörn, vilken fröjd och den cirkulerar flera varv runt också, vill liksom visa upp sig ordentligt, se vad grann jag är.
Digitalkameran är lite sen, det han komma lite björkris emellan, men den är ståtlig.
Har googlat på havsörn, det är en havsörn, underbart.
Det blev en helt underbar dag ute i det fria, en rekommendation besök Entré Syd, det mest oväntade kan hända.


En havsörn, svävar majestätiskt över våra huvuden.




Kusbevakningen på väg in för fikapaus.

Vilken härlig utsikt ut mot havet

Beundrar utsikten

De första blåsipporna.

Alla bäckar brusa

En längre promenad i dag, vägen Cubabron över Nätraälven, fortsatt Åmynnet och Rosenborg.

Älven forsar friskt under bron, riktigt mäktigt.

Vattnet forsar friskt under Cubabron.

Nybyggaretablering i Bjästa.

Utrotad, invandrad igen från Norge, nu allmän inom större delen av Sveriges skogsområde.
Ett dike efter Sidensjövägen Bjästa, här har ett nytt etablissemang påbörjats.
Grovplanering är utförd, avverkning är gjord, timmerränna iordningställd, damm
byggnad uppförd.
Förmodar varken markägare, kommun, har kontaktats innan bygget påbörjades, men har man en gång varit utrotad, kan man ta sig vissa friheter.
Vem är då denne optimist som slagit ned sina bopålar i Bjästas närområde, jo byggmästaren, ingenjören "Pelle Bäver".
Optimismen måste ändå vara lite ljusblå, om den reella tanken är att bosätta sig i ett dike efter Sidensjövägen, måste finnas bättre platser att slå ned bopålarna på.
Varför inte Nätraälven, något hundratal meter bort, det måste ändå varit, ett alternativ, skyhögt bättre än den plats som utsetts.
Kul ändå med nybyggar anda.


Avverkning




Flottningsränna




Försöksdammar





Här är platsen.

Det som göms i snö

För ett antal år sedan gjorde vi en resa till Cypern, bland annat en busstur upp i Trodosbergen, en trevlig resa.
Minner dock om bussturen, efter en vindlande väg upp mot berget, vägslänten som stupar brant ned, full med skräp, sopor, av allehanda slag.
Vi satt i bussen, kommenterade vad vi såg, hur kan man bara vräka ut i naturen, det skulle vi svenskar aldrig göra.
Cyprioter jag ber om ursäkt, vi är inte ett dugg bättre.
En promenad inom samhället, eller ute i naturen, när snön smält undan, visar att vi är inte ett dugg bättre,
En bild säger mer än ord, det som göms i snö kommer upp i tö.
Begrunda gärna, är det så här vi vill att det skall se ut.



Så kan det se ut, efter att "Svensson" städat

Saxnäs

En bild på Stöken, från vårt rumsfönster.

Is fallet, Björnskalet

Marsfjällen från vårt fönster

Utsikt ut över Saxnäs från Lillberget

Hararnas frukostbord.

Hemma efter några sköna dagar i Saxnäs, vädret inte det bästa starka vindar och ingen speciell värme, gjorde att det inte blev att vara ute, så mycket det var tänkt.

En skidtur dock, efter en gammal led som går ut från Bagarstugan upp mot Lillberget och sedan över Satsfjället.

Det var kört med Vessla efter leden, annars har det inte gått att skida snön bär inte, mycket uppför och bakhalt, enda möjligheten att ta sig upp, av med skidorna och gå.

Det blev dock en skön tur, jobbig men det var det värt, härlig utsikt från Lillberget, en vurpa i en utförslöporna hem, resulterar i en lite svullen näsa och läppar, det får man ta.

Visar några bilder från resan.

Vårens första blomma

När vårens första blomma tittar fram ur frusen mark, då är det skönt ändå att finnas till. Roland Cedermark har, i denna visa, fångat våren på ett sätt som den nu är på väg att gestalta sig. Dagens promenad var ställd att söka fånga våren, den kändes verkligen på väg, solen sänder värmande strålar, det porlar och kluckar av smältvatten, där jag vandrar fram. Det kvittras och vänslas i snåren, vårens fåglar är på gång med att sjunga upp sig inför stundande kärleksmöten med sina tillkommande. Nätraälven håller på att kasta sina bojor, smältvattnet forsar, istäcket är på gång att brytas, snart är det helt borta. Bäver har vid älvslänten mot kyrkogården, på börjat en våravverkning, en jätteasp har funnit nåd inför den flitige gnagaren, dock verkar det som skickligheten i att fälla inte varit på topp. Kanske skulle det varit bättre att satsa på lite klenare virke. En tussilago tittar fram från sin gro plats, inunder gamla löv från i höst, skiner som en liten sol, vid dikesrenen. Där jag vandrar fram, njuter av naturen spanar efter våralster, kommer Roland Cedermarks visa om Vårens första blomma, fram ur gömmorna någonstans ini från mitt huvud, vandringen blir till en liten serenad, inför mig själv, där melodin bara porlar fram. När vårens första blomma tittar fram ur frusen mark, då är det skönt ändå att finnas till.

Nätraälven kastar sina isbojor, en bäver har misslyckats i sin fällning av en jätteasp.

En liten Tussilagosol.

Är våren här?

Det är 11 gr. varmt, solen har flödat på förmiddagen, hur underbart som helst, molnar till på eftermiddagen. jag har promenerat mest hela dagen. Det har varit en runda tillsammans, med kära frun på förmiddag, runt på samhället. Så har jag då gjort min långa runda, förbi Kyrkan- Cubabron- och runt Svedjesjön. Här slog det mig, nu är nog våren på gång, isen i Nätraån där vid Cubabron börjar bryta upp så smått, det porlar och rinner i diken efter vägen och man kan höra vattnet brusa i rännilar under snötäcket. Sjöarnas isar är täckt av vatten, från den snö som töar bort. Vårfåglarna börjar anlända, man kan höra tissel och tassel i snåren. Visst det är vår. Nätraån, vid Cubabron, börjar kasta sina isbojor.

“De vort jobbet“.

Vårvärmen har kommit, det är grått men temperaturen står på +8 gr, inte illa alls. Tanken för dagen har varit en fisketur, men så blev inte fallet, det blev en koll in på Skuleskogen i stället. En test med snöskor, bil till Nyland, sedan vandring upp inunder Hinnberget upp mot Kavelbromyran, som ligger en bit norr Nylandsbodarna. “De vort jobbet”, snön blöt och bär inget vidare, sjunker ned upp mot tre dm, när man sedan lyfter skon ligger 2-3 kg blöt snö ovanpå skon, klart det blir jobbigt. Men än sen, det är ju motion man vill ha, och nu får man den övernog. Det är lugnt och stilla i skogen, spår syns men tövädret har gjort det svårt att tyda när spåren gjordes. Några orrar håller dock på att sjunga upp sig, inför vårens stora kärleks lek, lite hesa i strupen än, men det blir nog bättre allt eftersom. Tänkte mig en runda mot Rutstjärn, inunder Nylandsruten, men tiden rinner undan, det går inte fort i blötsnön och kroppen hojtar till, tycker det räcker med en och en halv timme. Det får bli samma spår tillbaka, lite lättare att gå. Det blev trots allt en skön dag, men “jobbet vort é” Tungt att gå i blötsnö

Utsikt mot Gärden, Dal

Hinnberget

Nylandsruten där bortom